Pen pal

Kajalpennan är en av de mest grundläggande pryttlarna i min stash, i din stash, i necessären hos emoflickor och rockpojkar alike. Från Thåström till Cleopatra – var vore vi utan vår svarta krita?

Jag vill att en kajalpenna ska vara mjuk men inte smetig, rejält högpigmenterad och formbar utan att brytas när man vässar den. Höljet ska helst bestå av trä, som både är mest miljövänligt och lättast att vässa. Den sortens pennor som är gjorda av plast (t ex IsaDoras) är lite läskiga, jag har svårt att förlika mig med den långa ringlande ormen av pvc som kryper ut ur min vässare, och de bryts lättare. Brrrr.

Den sortens penna som man skruvar upp ur ett fast hölje tror jag är oekonomisk. Jag vet inte hur de ser ut inuti, men jag har en känsla av att det sitter kvar åtta centimeter stift inuti som inte går att skruva upp eller komma åt utan skärbrännare, och jag har för vana att behålla mina pennor tills jag vässat dem så korta att de inte går att få ut ut pennkorken längre. Dessutom blir det en dum penna kvar som man måste kasta bort när den är slut - ännu en onödig plastförpackning.

En listig grej du säkert redan gör är att lägga pennorna i frysen ibland när du sminkat klart dig på morgonen för att lättare kunna vässa dem på kvällen. Att frysa pennorna gör naturligtvis fettet i pennan hårt, så att det håller ihop och inte knäcks inuti vässaren och blir kvar som en irriterande klump, helvete helvete. Det gör också att färgen kladdar mindre inuti vässaren, och därmed inte blir kvar för att skita ner din snygga nude-penna med svart klet från kajalen. För ett extra piffigt, o-smetigt resultat kan du även frysa pennvässaren så att den är kall. Funkar bäst med en som är helt och hållet gjord av metall, eftersom plast fort värms upp av dina fingrar igen.

Mitt bästa vässtrix handlar om finmotorik. Jag som är lat och saknar framförhållning brukar inte tänka på att jag borde frysa pennorna ett halvt dygn i förväg, eller ens ett par timmar. Istället vässar jag jävligt försiktigt, och börjar med de ljusaste pennorna för att sen gå över till de mörkare, allt för att de inte ska kladda på varandra. Kladdar det ändå kan man alltid torka av dem lite, men då går man miste om den supervassa första spetsen. När jag sen ska dra ut pennan igen (det är då den nyvässade delen brukar släppa med ett irriterande plipp och bli kvar inne i vässaren) fortsätter jag att vrida pennan lite lite samtidigt som jag backar ut. Gud vet varför det fungerar, men det gör det!

Avbrutna färgklumpar som trots allt hamnar i vässarhelvetet trycker man tillbaka ut med en knappnål. Torka bladet med en bit papper (kleenex funkar bra, toapapper kan bli lite bulkigt) som du blött ner med något fettlösande. Ansiktsvatten eller vanligt vatten brukar inte funka så bra, men brush cleanser och för den delen aceton är inte dumt för att storstäda nån gång emellanåt. Skaffa en vässare med stor och liten ingång, så är du helgarderad. De tar inte mer plats, och du kommer att vara jätteglad när du kommer på att du ju faktiskt äger en vässare modell större när du av en slump råkar köpa en penna i den större, skitdumma standardstorleken. Tjipp!

**

Glöm inte att haka på jubileumstävlingen fram till 3 november! Kommentera här och vinn en liten hemlig paket!