Scary shit

Okej, riktigt så här illa är det inte. Fast jag skäms lite. Jag har bokat tid för ett ingrepp.

Jag tillhör dem som är mycket skeptisk mot ansiktsbehandlingar på salong och föredrar att låta huden sköta sig själv. Det kanske inte är det bästa alternativet för alla, men det funkar för mig. De gånger jag har underkastat mig en facial kan man räkna på en stympad hand, och hälften av gångerna har det mest varit pinsamt, obehagligt och tråkigt. Jag känner mig ofta lite som en sexköpare när jag ska bli gniden i ansiktet med något halt, och efter att ha legat på en skev brits i en kolmörk källare på Kungshöjd och blivit nypt i kinderna med paraffinolja i trekvart av en nikotinhäxa med sönderpermanentat hår och iskalla fingrar, känner jag en hälsosam skepsis mot "hudterapeuter". Det finns säkert gott om goda, kloka och kunniga damer därute som vet vad de gör, men på en bra går det tio charlataner. Lägg för fan inga ljumma stenar på pannan på mig, jag varnar er!

Första gången jag fixade en facial var det för att ta bort milier. Vad är milier? Milier är små vita talgfnuttar som du tror är pormaskar. De uppstår av lite diffusa skäl och har ingen utgång, som vanliga snälla finnar har, för de sitter inte i en por. När du har försökt få väck den vita fnutten utan resultat och börjar hacka dig i ögonlocket med en nål, då vet du att det är en milie du har att göra med.

Sluta genast klämma, för det går inte. Och tro inte att det här är något du kan fixa själv. Milier kan försvinna av sig själv, men de kan också växa tills de blir så stora att de blockerar synfältet, har jag hört berättas från en pålitlig källa. Så boka en facial och låt ett proffs sticka hål på din nya kompis med en liten kanyl. Slurp! Varför kan man inte göra så med finnar också, undrar jag?

Imorgon ska jag hasa till Mazi och hoppas att de inte nyper mig i kinderna med paraffinolja, och att den lady jag har bokat helt osedd är jävligt stadig på handen. Första gången visste jag inte hur det gick till, så då hade jag inte hunnit oroa mig. Men nu ser jag för mig hur nån smäller en ballong bakom Jeanetta-plätta eller vad hon heter, och rätt som sitter hon med mitt öga spetsat på nålen och ba' "oj då"...och sen ska jag betala dem a shitload of cash för att de har stuckit mig i ansiktet.

Vafförårå? Jo, för att jag skrapar över den jäveln varje gång jag målar på eyeliner. Och det gör ont! Dumma! Okej för prickar, de kan man väl ha, men måste jag ha en precis på kanten av ögonlocket? Nej, det måste jag inte. Så nu går jag med skammens klädsamma rodnad på kinderna för att få, inte en facial men väl något annat som jag faktiskt är beredd att betala för på salong. Bah!

Vattenlinjen igen

I förbifarten ska jag påpeka att jag har testat det där med att pressa på vit torrskugga i vattenlinjen för att få den vita ögonpennan att fästa bättre. Bästa sättet att göra det på verkade vara att fnutta dit den, dvs använda skumgummiapplikator. Jaeh, vitt blev det väl, men det var knappast värt det eftersom det mer eller mindre hördes ett högt knastrande ljud när jag blinkade. Inte jätteskönt alltså. Tips?

Sen kan jag säga att det funkade väl sådär att fylla på med vit penna - det den gjorde var mest att skrapa bort min omsorgsfullt ditritade vita torrskugga. Amen fack it! Hur gör ni? Jag fattar inte. Jag vill också ha såna där svinstora japanska stirr-ögon.

Bilden har jag i blint raseri stulit här.

Edit - för er som inte kollat kommentarerna. Marie tipsar om följande lösning: "Tvärtom, prova det! Först penna, sen skugga. Har hört att man kan torka av vattenlinjen först, med en ickeluddig tops. Har inte vågat detta själv."

Ok, det blir nästa sak att prova! :)

Lipstix bravery # 1

Aharå, dumheter kan man ägna sig åt på helgen. Det är inte så att jag på allvar tror att läpstipsexprimentet kommer att ge mig nya insikter (yet to be proven wrong), men det skadar inte att börja ändå. Jag fegstartar en lördag som denna med en helt omöjlig färg som förmodligen inte ens är lip safe, men man lever ju bara en gång (frågan är bara hur länge).

Rimmels 8h Colour Mousse nr 04, i färgen "Splash" (jag läste först fel och fick det till "spleen", jaha, så kan det gå när man läser för mycket litteraturvetenskap) hör inte hemma på läpparna, den saken är klar. Egentligen är det kanske ganska meningslöst att utvärdera den här produktens för- och nackdelar som trutvalla iom att den strängt taget inte är tänkt att användas där, men jag tycker att den gott borde gå att ha på fler ställen än bara ögonlocken. Päh!

Sjukt svårt att måla denna baby jämnt, på min ära. Det skulle kanske behövas flera lager för att få bättre täckning, men bara detta enda stelnar till en torr hinna som tamejtusan tillochmed svider lite oroväckande på pouten. För att hjälpa upp den usla kanten kör vi på svart lipliner, det är populärt i söderhavet har jag hört. Men nej, det blir inte bättre. Och ett lager svart Hello Kitty-gloss tar ut det blå och tar fram de gröna tonerna, men gör inte resultatet vare sig mer naturligt (vad fan väntade jag mig egentligen?) eller portabelt.

Vet ni var det här påminner om? Fairytopia. Jag är tråkigt nog way past den tid då man skaffade nya barbiedockor lite då och då (de kostade 80 kronor på den tiden jag fortfarande var spekulant) men för ett par år sen var jag sjukt nära att få ett återfall, efter en skrattattack som höll på att kosta mig mjälten.

Mattel tog sig till att lansera barbisar med alternativ hudfärg, men slingrade sig samtidigt undan den etniska korrektheten genom att välja - som de trodde - härligt plastiga godisfärger. Exakt vad som gjorde att de gav sig på Asphyxiation Barbie (lila) och Vattenliks-Barbie (ljusblå) är det ingen som vet. Men det hade varit ännu roligare med en Seasick Barbie i ljuvligt ljusgrönt, eller en HepatitBarbie i gult. De kanske drog gränsen där, vad vet jag. Det fanns en rosa också, som såg nästan normal ut. Med lite god vilja kunde man tänka att hon blivit utsatt för en riktigt ondskefull kemisk peeling. Hursom, jag skrattar fortfarande.

EOTD Gargoyle Pen

Tänkte rasta Archetype-färgerna Gargoyle Trees, Poison Pen och Oceans of the night idag (som för övrigt är en ljuvligt slapp dag för första gången på länge). Jag postar två bilder med lite olika justering, för även om den trista novembersolen var ute en liten stund och jag lyckades fånga den, hade jag såklart glömt redigera vitbalansen när jag tog en av de få bilderna som inte blev ...eh, fel.

• Gargoyle trees på hela den rörliga delen, söprajs!
• Body shops sammetspalett som hajlajter.
• Poison pen som liner (MUS ML, come to my aid!) under ögat och
• Oceans of the night som liner över ögat.

Det var fan meckigare än någonsin att få dit liner idag. Nu målade jag iofs med ett halvkladdigt pulver, och med alkoholbas som Mixing Liquid har man typ fem-tio sekunder på sig att jiddra innan den torkar. Att dra ut de halvtorra klimparna med smudger funkade däremot fint.

De här färgerna betedde sig bättre än Sexy Librarian. Tur för dem.

OMG OMG OMG

Somliga är oerhört snälla. Somliga kan tänka sig att ta med tunga, tunga paket från USA. Så att man slipper tull och frakt och allt annat elände.

Vilket innebär att somliga andra har suttit bra länge och jämfört A med B och kommit fram till att A trots allt kommer ut on the winning side. I'm so excited! Silly girl, trix are for kids! Men i alla fall, au wau!

Det är en vecka kvar till lön. Hinner inte vänta på julpengarna. Då har somliga redan hunnit åka hem till sverige. Stand by. And by all means, place orders, if any. Jag tar inget betalt, jag är mutbar med sprit och kakor.

Lilla monstret

Jag har skapat ett monster! Ett fint, färgglatt litet gulligt monster. Lillsyrran har fått sin Manly-palett och är, efter vad jag har fått höra, ganska nöjd. Jag kände mig som världens langare som körde upp till Universitetet och stod och väntade i bilen på att få sprida missbruket till småttingarna...

Moko

Med tanke på de senaste dagarnas härjande på jobbet (repatriering av skelett från Nya Zeeland) har jag haft tillfälle att se en del av Maoriernas traditionella ansiktstatueringar. Här hemma associerar man kanske mest tatueringar ovanför kragen med kriminella Psychobillykillar och skinheads, så det glappade lite i min hjärna att få ihop rar tant med pärlhalsband och pumps + fulltatuerad haka och svart lipliner.

Även om jag inte skulle vilja ha en själv, så är det snyggt! Och framför allt galet tufft. Wedding Nouveau har ett par spreads som är inspirerade av formspråket, och vi fick också en bamsig bok med gott om exempel, både historiska och moderna.


Både Gaultier och Rodarte har visat moko, även om de kunde ha bränt på mer, tycker jag. Notera svart lipliner på modellen underst, jag såg det samma på Hema som var här och besökte oss från Wellington.



Tydligen är det ganska vanligt att tjejer som inte vill ha en permanent moko på hakan faktiskt sminkar dit den, så känn dig fri att pröva! Lär mer här. Och här.