NOTD Enchanting

Aharå, nästa pållish från L. A. Colors är det meslila Enchanting, här byter vi finishes som om livet hängde på det. Två lager och kanten syns fortfarande, men vad bryr jag mig om det? Jag har ju naglar i samma färg som Asphyxiation Barbie. Och jag har redan skuffat av ena pekfingret, trots att det suttit på i kanske åtta timmar. Så går det när man går på gymmet och härjar.

Alltså, gymmet dårå. I början var det lite roligt med de där som skrek när de skulle visa hur mycket de tog i. Nu är jag själv en av de som morrar och uffar när jag ska ta i extra mycket. Och jag blir sur när det är för mycket spänniga killar som står i vägen för mina maskiner. Hur mycket ids man egentligen knuffas med sura butiga muppar i svarta kampsportströjor, som inte har vett att flytta på sig när JAG ska fram?! De tror att de är så viktiga där de står och flashar sina pecs i grupp och bara öhöhöhö och så stirrar de sig själva i ögonen när de svänger skivstångsvikter fram och tillbaka som några jävla töntar...ja, jag vet inte. Men dumt är det. Och jag som är minst och argast blir bara ännu argare. Grrrr. Jag återkommer med mer rapport imorgon. Kanske jag bara är på dåligt humör just nu.

*Färgen i flaskan har som vanligt inget med lacket på bilden att göra. Och inte den här texten heller, tror jag.