lördag 21 november 2009

Lipstix bravery # 1



Aharå, dumheter kan man ägna sig åt på helgen. Det är inte så att jag på allvar tror att läpstipsexprimentet kommer att ge mig nya insikter (yet to be proven wrong), men det skadar inte att börja ändå. Jag fegstartar en lördag som denna med en helt omöjlig färg som förmodligen inte ens är lip safe, men man lever ju bara en gång (frågan är bara hur länge).

Rimmels 8h Colour Mousse nr 04, i färgen "Splash" (jag läste först fel och fick det till "spleen", jaha, så kan det gå när man läser för mycket litteraturvetenskap) hör inte hemma på läpparna, den saken är klar. Egentligen är det kanske ganska meningslöst att utvärdera den här produktens för- och nackdelar som trutvalla iom att den strängt taget inte är tänkt att användas där, men jag tycker att den gott borde gå att ha på fler ställen än bara ögonlocken. Päh!

Sjukt svårt att måla denna baby jämnt, på min ära. Det skulle kanske behövas flera lager för att få bättre täckning, men bara detta enda stelnar till en torr hinna som tamejtusan tillochmed svider lite oroväckande på pouten. För att hjälpa upp den usla kanten kör vi på svart lipliner, det är populärt i söderhavet har jag hört. Men nej, det blir inte bättre. Och ett lager svart Hello Kitty-gloss tar ut det blå och tar fram de gröna tonerna, men gör inte resultatet vare sig mer naturligt (vad fan väntade jag mig egentligen?) eller portabelt.

Vet ni var det här påminner om? Fairytopia. Jag är tråkigt nog way past den tid då man skaffade nya barbiedockor lite då och då (de kostade 80 kronor på den tiden jag fortfarande var spekulant) men för ett par år sen var jag sjukt nära att få ett återfall, efter en skrattattack som höll på att kosta mig mjälten.

Mattel tog sig till att lansera barbisar med alternativ hudfärg, men slingrade sig samtidigt undan den etniska korrektheten genom att välja - som de trodde - härligt plastiga godisfärger. Exakt vad som gjorde att de gav sig på Asphyxiation Barbie (lila) och Vattenliks-Barbie (ljusblå) är det ingen som vet. Men det hade varit ännu roligare med en Seasick Barbie i ljuvligt ljusgrönt, eller en HepatitBarbie i gult. De kanske drog gränsen där, vad vet jag. Det fanns en rosa också, som såg nästan normal ut. Med lite god vilja kunde man tänka att hon blivit utsatt för en riktigt ondskefull kemisk peeling. Hursom, jag skrattar fortfarande.




4 kommentarer:

  1. Alltså jag är så nyfiken, pratar du precis som du skriver? I så fall måste du var extremt rolig att umgås med. Vilken dialekt har du? Älskar ditt sätt att skriva, det är så jädra underhållande! Du borde skriva en bok!

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Gosh, jag är så sämst på att kommentera va! Har tänkt att skriva "IIIH VAD SJUKT TREVLIGT ATT DU BLOGGAR IGEN" ja, typ. Sedan du började igen. Oh well. SÅ härligt att du är tillbaka, älskar dina underhållande iakttagelser och kreativa idéer! Ditt sätt att skriva är dessutom alldeles underbart och lite bitskt sådär :) Dessutom är jag ju fd. svår och svarthårig synthgoffpop-någonting gone blond och väldigt färgglad, vilket gör vissa inlägg extra fina. Gah, nu kaffesvamlar jag! Men keep up the good work, det är ett sant nöje att klicka sig in här!

    Nu ska jag nog baskemig göra ett nytt försök med läppklet i någon skrikfärg :D

    SvaraRadera
  4. @Sofia, åh vad glad jag blir! Gulle dig! :)
    Jo, som gammal subkulturslyna vill jag gärna gosa lite med min bakgrund ibland, jag tror att det döljer sig fler exgothare än man kan tro bakom de prydliga ekonomfasaderna på SEB etc. Tur att man inte är ensam...

    Tack igen för ditt rara beröm, jag blir alltid så glad för sånt :)

    SvaraRadera