Fyllekotten

"Jaha, kotten" säger jag till mig själv när jag står och vinglar framför spegeln innan jag ska gå ut på kvällen. "Vad har du ställt till med nu?"

"Inget!" svarar jag sårat, "Tror du att jag försöker jävlas med flit?"
"Alltså jag vet inte, men du kanske kunde ha dragit ner lite på glittret - du börjar bli lite till åren nu. Tretti bast, kickan - du kommer inte undan med vad som helst längre. Du får börja uppvisa lite panache nån gång, förfan! Har du ens övervägt uttrycket 'polished' när det kommer till mejkapp? Har du funderat på att skaffa en riktig frisyr nån gång snart eller?"

Som vanligt svarar jag "Läöööööö" på alla såna utläggningar och smiter ner för trappan i mina klunsiga gothboots. (De är f.ö. till salu nu, så nån typ av intryck måste min inre förälder ha gjort på mig.)

Man brukar ju försöka sminka sig i vettigt ljus så här års, även om gudarna vet att det är lättare sagt än gjort. Man ser vad man har gjort, så länge man står under badrumslampan och fipplar för att få ögonfransarna att stå i givakt. Sen går man ut i kolmörkret och hamnar på nån jävla klubb där det till äventyrs kan finnas stearinljus, strob, indirekta spottar eller blacklight, allt för att på bästa sätt framhäva och förstärka den mejk man lagt under en sextiowattslampa i ett rum med vita väggar.

Inte.

Klubbmörkret i kombination med en trefyra öl brukar undantagslöst medföra att jag står inne på damernas klockan halvett (och vinglar ännu mer än jag gjorde innan jag gick hemifrån) och kisar mot spegeln, drunk as fuck. Det är också i det här läget som man är så JÄÄÄÄÄVLA tjenis med alla som kommer in på the ladies', man lånar lypsyl av varandra som om bakterier bara var en myt, bekänner dumheter för folk man har känt i fem minuter, och pinkbondar med fullständiga främlingar (och nej, det har inget med färgen rosa att göra, cookie).

Och man bättrar på sminket. Som vid det här laget är heeelt jävla osynligt, och gott kunde ha varit tre gånger så mörkt och vågat. Inget läppstift tog man på sig heller, hur fan gick det till? (Psssst! Det sitter på kanten av åtta olika ölglas som du trodde var dina, och ett par som du visste var någon annans fast du inte låtsades om det...)

Det är i det här stadiet som jag tycker att en svart kajalpenna är allt man behöver för en allroundmejk i hela ansiktet. Mer runt ögonen! Jättesnyckt som lipliner, yeah! Skit i om det blir lite snett, det är bara punkigt! Jag borde fan sluta ta med mig smink ut, vaddå bättra på liksom, hur ofta har man gjort det till något positivt? Alternativt tappar man bort det, eller bara tappar det i golvet, det kan räcka. Men även om jag går ut sminklös för att skydda mig från mig själv, slutar det ändå bara med att jag lånar något, silly rabbit.

Kvittot på exakt hur illa det gick brukar man få när man kommer hem igen, och ser en skymt av sig själv i hallspegeln. Under en sextiowattslampa. Det är då jag brukar fly väsande in i sovrummet, och dra täcket över huvudet. Det är då jag kommer ihåg varför Dracula inte gillar speglar.

**

Glöm inte att haka på jubileumstävlingen fram till 3 november! Kommentera här och vinn en liten hemlig paket!