Uttah crahp

Nu har rean petat ner Viva la Divas silverpalett med en massa små fyrkantiga lippies till 55 spänn, och det tyckte jag att de kunde få. I själva verket var det vad den borde ha kostat från början. Men jag borde ha följt min ursprungliga instinkt och inte köpt den här, för det är inte mycket till färg man får.


Alltså, kolla de här swatcharna. E-heloo? Och då är det ändå gucket ur den vänstraste som är på tapeten, eller på skinnet om vi ska vara noga. Bright red, screamy pink, och så lite ut en av de orancha f. good meschure. I den högraste av potsen kan jag se botten på aluminiumpannan rätt igenom glosset, vilket måste vara nån slax nytt rekord för en färg som utger sig för att vara opak.

Penseln är ett skämt. Den skräckruggar bara jag sköljer upp den för att få ur limmet. Den är för lång, så att den blir för lealös att peta runt i det ganska sega gucket med. Skaftet är rakt avklippt, de har inte ens fasat det. Sexy. Till varans försvar ska jag säga att den inte luktar av någon beklämmande artificiell frukt, utan bara har en svag plastig odör som jag utan tvekan föredrar framför your average melonstank, eller ännu värre, "strawberry", eller värst av allt, "cherry" vilket är = rutten marsipan i min bok, dvs ungefär som Dr Pepper-läsken, blargh!

Och propå shopping så måste jag bara få sticka emellan med en litenliten i-akt-tagelse. Du som är marginellt yngre än jag kanske är förskonad från det traumatiska minnet av åttiotalets uppseendeväckande fulhet, men jag MINNS när det gick att komma undan med vad som helst och folk hade big hair och orange råsch och axelvaddar och smurfpumps. Allt var på diagonalen. Det satt resår på de mest befängda ställen. Pastellfärger var helt kosher. Saker var stentvättade. Jag menar, vafaan!

Och. Nu har det hänt något i skoaffärerna. Jag har redan rantat om de lårhöga stöflarna, så jag ska bespara er ännu ett varv i detta tröttsamma ekorrhjul, men jag var inne på Din Sko och kollade lite och nu undrar jag vad det är som gör att hela affären verkar vara i behov av ett akutbesök från prostitutionsgruppen? Jag lovar, på åttiotalet var det bara fnask och strippor som hade såna här pjuck. Och de fungerar inte jättebra i vardagssituationer då man inte har a) en fläckig madrass att ligga på eller b) en mässingsstång att hålla sig i. Okej, jag älskar att klä mig trashigt och skanky, men jag känner inget akut behov av att just mina skor ska skrika ut "jag har enkelbiljett till närmsta buske" - det kan jag säga själv om det skulle kännas relevant.

Min bön till de designers som kommer att avgöra vad vi ska ha på oss 2010 (dvs de som ritar reakläderna åt H&M, VILA, Ichi och Object) är att för helvete låta oss slippa åttiotalet, denna mardröm efter en middag på en självdöd gris. Speciellt vill jag slippa ännu fler saker i melon-orange. Och hor-skor som jag inte kan gå i. Vad hände med alla zombieslaktardojorna som fanns i höstas, varför kan de inte komma på rean?