Revolution

En schysst tråd på Pret-ty.se nu häromsistens frågade vad man hade genomgått för "revolutioner" under sitt mejkappliv. Även om man kanske inte kan tala om världsomstörtande, livsförändrande händelser här, har jag ändå ett par milstolpar i bakhuvudet nu när jag får frågan. Gemensamt för dem alla är att de är verkligt, verkligt värda att testa om man inte har gjort det tidigare.

1. Underlag.

Ett schysst underlag förvandlar ditt ansikte från vad som i värsta fall kan kännas som en liten prickig cirkusmanège där sminket springer runt runt och hoppar genom brinnande ringar av sveda, till en yta som ser ut och känns mycket bättre, och som håller kvar sminket där det ska vara. I bästa fall kan du också lura folk att du inte alls varit ute natten dessförinnan och åkt svarttaxi, ropat Öööööh och krossat fönsterrutor hos socialstyrelsen, eftersom du ser så jävla käck och nyponfräsch ut att ingen kan ana dina mörka hemligheter.

Jag minns paniksminkningarna efter gympan i högstadiet, när man stod och verkligen slet i huden så att det gjorde ont, och hur spänd och öm den var efter rengöring med handtvålen på skoltoaletten. Hur kunde jag ha så känslig hy, undrade jag? Jag var ju ung, jag skulle inte behöva smörja in mig! Ansiktskräm var för gamla människor! När man sen började smörja in ansiktet med kroppslotion nån gång ibland, kändes det som om huden plötsligt ökade två storlekar och blev tillräckligt stor för huvudet.

2. Färglära.

Jag kissar på det där med att vissa människor ska ha vissa typer av färger, fan vad tråkigt. Alla borde ha de färger som de blir gladast av, och för egen del vill jag bara säga att de mesiga pastellerna som brukar rekommenderas för blondiner får mig att se magsjuk ut. Men det finns förmodligen tyvärr ett litet antal färger som du INTE passar i, och för min del råkade de helt obegripligt sammanfalla med de färger som jag föredrog och rakt ut missbrukade under mina år som sminknoob. Speciellt kommer jag ihåg en artikel i FRIDA, som visade hur dunkadunkastjärnan, numera föredettingen Pandora gjorde en komplett mejk med en silverfärgad penna som käckt nog också följde med tidningen. Gissa om jag gjorde efter?

Jag passar inte i silverfärgad ögonskugga, det är verkligen en färg som jag borde undvika. Den får mig att se gammal och sjuk ut, den trollar fram rynkor som jag inte har, den är bara allmänt missklädsam och trist. På andra människor är den ibland helt fantastisk - på mig, not so much.

Samma sak gäller för de bruntonade och ibland rävrödbruna läppstift som jag i åratal håll mig till (för rosa var töntigt och rött tordes jag inte). Men herregud! Läpparna bara försvann in i ansiktet och gav mig en mager liten lucka att prata med. Päh! Lägg av, jag säger bara det!



3. Riktiga borstar.

Det dröjde länge innan nästa räv-elation (ursäkta, jag är från Göteborg) kom, och då handlade det om att jag slängde alla applikatorer (dvs skumgummifnuttar på skaft) åt helvete och började använda riktiga borstar till ögonskuggan. Inga dyra borstar iofs, men ändå. I jämförelse med att hålla på och slita i ögonlocken med de där små rivjärnen, var det som om ögonen dött och kommit till himlen utan vidhängande kropp. Ah well. De är lättare att tvätta också. De håller för att tvätta! Man får grepp om dem! De är snygga! Shall I continue?

4. Bloggar.

Ah, the cunning of the Nerds! Jag älskar internet! All insiderkunskap och världens utan jämförelse största produktundersökning, ständigt pågående och utan gränser. Jag älskar mina fellow sminknördar och deras fantastiska bloggar - är man tom i huvudet inspirerar de, vill man veta något så finns det ALLTID nån som har testat det och skrivit en svidande, oberoende recension.

5. Primer.

Det där med underlag var en stor grej, men Primer är större. Att slippa ha ONT i ansiktet är kul, men att få sminket att både synas och sitta kvar var en större utmaning. Jag har pratat nog om primer (Skaffa en primer. Skaffa en primer. Skaffa en primer!) för att alla ska vara sjukt less vid det här laget, men jag tröttnar aldrig, jag säger det igen. Jag önskar att det fanns någon slags primer för hela tillvaron, som fick allting att fästa bättre och gjorde färgerna klarare och gjorde att man orkade hålla igång hela dagen. Jag tror det kallas amfetamin.

6. Brynskugga.

Att fylla i ögonbrynen är svårt, men det blir sjukt mycket snyggare om man använder en torrskugga och en pensel snarare än en jobbig penna. Lättare att fuska, lättare att sudda, fler färger, ett mer naturligt resultat och troligen något som du redan har hemma. Dessutom finns det inget som hindrar dig från att använda lila färg, som hon tanten jag såg på 99an häromdan. (Fan vad cool hon var!)

Första gången man målar i ögonbrynen ser man inte klok ut. Det är en vanesak, och ingen annan kommer att lägga märke till dig, såvida du inte har försökt se ut som Bela Lugosi, eller en politruk från östblocket. Håll ut tills du vänjer dig, and you shall be rewarded. Inte många andra saker höjer ansiktet så mycket.

7. Överlack.

Jamen nu sitter ju lacket kvar? Varför hann jag bli nästan 30 innan jag fattade det här? Nästa steg är underlack som jag aldrig heller provat förr. Inte regelmässigt, i alla fall. Frågan är nu vilka de nästa sju revolutionerna kommer att bli?

**

Okej, imorgon är det dags, och då slipper jag limma in den här jävla texten i varje inlägg! Glöm inte att haka på jubileumstävlingen fram till 3 november! Kommentera här och vinn en liten hemlig paket!