Skrot och spackel

Smink är ju som kläder. Man vill (jo, det vill man!) ha rätt paltor i rätt läge. Och rätt spackel i rätt läge. Hamnar jag på krogen en sen natt så är jag medveten om att jag är "underdressed" om jag har samma smink som på jobbet. Och jag skulle inte gå till jobbet med svart läpstips och Cruella deVille-metalfoil-plommonögonskugga heller.


Det finns en övergång som är lite meckig, och som har diskuterats en del genom åren - det där med smink på gymmet.

Ibland är jag trots allt ganska hårt mejkad när jag jobbar. Vissa dagar är tristare än andra, ergo knallrosa eyeliner, eyepiece eller helt enkelt stora åskblå shiners på bägge öygera. Sen tar man sin ryggsäck och går till gymmet, och inser att man kommer att lyfta skrot med jettemycke smink.


Folk stirrar, helt enkelt. De tycker att man är en sån där tjej som inte kan låta bli att ha smink ens på gymmet. Men det är ju helt fel! Jag kommer från ett annat ställe, vill jag säga till dem, och jag har inte alltid mejkappservetter i gymväskan så att jag kan torka bort det värsta innan jag går ner i maskinparken. När man tränar är det helt okej att skita fullkomligt i hur man ser ut, och det faktum att jag INTE tar bort sminket för att slippa se överdrivet fixad ut, är ju i själva verket ett tecken på att jag skiter ÄNNU mer i hur jag ser ut än om jag skulle bemöda mig om att ta bort alltihop först, för att inte se för sminkad ut... fattar ni?

Dagens i-landsproblem helt enkelt. Picktchör creddits here & here.

**

Glöm inte att haka på jubileumstävlingen fram till 3 november! Kommentera här och vinn en liten hemlig paket!