torsdag 8 januari 2009

Det är som trolleri


Ibland är det inte bara placebo, ibland sitter magin i själva sminket. Emellanåt blir jag sugen på att göra enorma, ockulta kroppsmålningar. Till skillnad från krigsmålningen, där syftet är att skrämma, peppa och markera tillhörighet, och den rituella kroppsmålningen som inte längre syftar till att åstadkomma något i sig utan är en del av en traditionell / rituell utstyrsel, är den magiska kroppsmålningen själva verkningsmedlet för det man vill åstadkomma. Snyggt blir det också.

Vanligast är exempel på magisk kroppsmålning i samband med livets milstolpar; födelse och död, övergång och passage. Det är ju också främst kring dessa tillfällen som människan skapar ritualer.

*

Jag vill visa ännu ett exempel från Conan (som ju faktiskt är en riktigt, riktigt skojig film) - här är ett par screenshots av (som det verkar) helkroppsmålningen som trollkarlen Akiro konstruerar för att hålla kvar Arnolds eventuella själ på jorden.


*

En annan återkommande figur här i bloggen är Daryl Hannah, som inte bara var fin i Blade Runner utan också i Grottbjörnens folk (som är en riktigt, riktigt cheesy film). När hon skall genomgå sin transformation och bli världens första kvinnliga Mog-ur får hon också spöka ut sig rejält. Och glöm inte att det är Klanfolket som målar totemtecken på sina barn vid namngivningen, och som använder rödockra vid sina begravningsritualer. Kanske hjälper den röda färgen den döde att färdas över till andra sidan.


*

En annan tydlig ceremoni i början av livet är den som förekommer i Peter Greenaways Pillow Book (en film som kan vara lite väl seg i sina långa åkningar härs och tvärs över skinkor och vattenytor och blomblad och håruppsättningar, ack ja).

"When God made the first clay model of a human being, He painted in the eyes... the lips... and the sex. And then He painted in each person's name lest the person should ever forget it. If God approved of His creation, He brought the painted clay model into life by signing His own name."

På liknande sätt målar huvudpersonen Nagikos far en födelsedagshälsning på hennes ansikte, något som kommer att prägla hela hennes liv och driva henne att rita gubbar på precis HELA Ewan McGregor.


*

Den som är allra mest beroende av sin kroppsmålning för att överleva är den lerfigur som inte fullt ut blivit människa; Golem. För att väcka sin skapelse till liv målar rabbi Loew de hebreiska tecknen "EMET" ("liv") på dess panna. Då hans otympliga tjänare till slut blir omöjlig att kontrollera, återstår inget annat än att stryka ut den första bokstaven så att där istället står "MET", ("död"), och Golem rasar ihop till ett formlöst berg av lera och begraver sin skapare. Men allt det där vet ni ju redan, my dear intellectual vixens.




5 kommentarer:

  1. Grymt trevlig läsning!
    Bakgrund till rituell sminkning, filmtips, religionshistoriska inslag och historia. Tack, och fortsätt med detta!

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt bra inlägg! Jag gillar dina utvikningar i kroppssmink av olika slag! Sköntmed en sminkblogg med ett lite annat pespektiv. Jag gillar!

    SvaraRadera
  3. Tack! Jag vill gärna att det ska vara lite mer att läsa. Svårt att låta bli att lägga in humaniora-inslag när det är möjligt, det är väl mitt sätt att rättfärdiga det hela... :D

    SvaraRadera
  4. jag älskar verkligen bilden på hannah, hon är så jävla fräsig! och mejken är helt fantastisk! har faktiskt aldrig sett filmen, men läst böckerna jag vet inte hur många gånger...

    SvaraRadera
  5. den ÄR ganska cheesy, men det kan vara roligt att ha sett den nån gång. ett typiskt förkylningsprojekt?

    SvaraRadera