Humanisten i mig skulle kunna jiddra hur länge som helst om
guise och gaze (både male och female) och simulacra, men jag nöjer
mig med att påpeka att smink inte bara är till pynt. Det hjälper en också att studsa tillbaka, att orka lite mer, att skrämmas och påpeka saker.
Djur som putsar sina fjädrar eller sin päls mår genast bättre. Känner jag mig hängig så hjälper det avsevärt att rita lite i ansiktet. Och vill jag verkligen ta i, så finns det medel för det också. Jag älskar krigsmålning och tycker att det finns en enorm poäng med det. Man behöver inte slåss på allvar för att kunna utnyttja draghjälpen som den faktiskt ger.
Idag blir det ett ganska bildtungt inlägg. Jag tänkte visa ett par olika exempel på krigsmålningar och dela med mig av ett par favoriter. Smink är inte bara läppglans, det finns ett grymt outnyttjat spektrum som man sällan ser i ordinära sammanhang.
*
Ett av mina starkaste intryck av krigsmålning är den svarta bodypainten som de hade i Conan. Valeria var min fantasyförebild när jag var tolv, och stod modell för alla mina tidiga Drakar&Demoner-gubbar. Även om Sandahl Bergman sedan gjorde sig en ganska medioker karriär på halvsliriga filmer och aerobics-instruktion, så är hon fortfarande en kultfigur.
*
Är man van att kolla på smink
på nätet så blir det nästan en
chock att se en tillämpning som den här; jag älskar genuspaniken som åtminstone teoretiskt sett borde uppstå över att man MÅSTE köpa smink, men samtidigt är lite lagom hemvärns-bajsnödig...stackars killar som blivit så stympade av sin miljö.
Är man van att kolla på smink
på nätet så blir det nästan en
chock att se en tillämpning som den här; jag älskar genuspaniken som åtminstone teoretiskt sett borde uppstå över att man MÅSTE köpa smink, men samtidigt är lite lagom hemvärns-bajsnödig...stackars killar som blivit så stympade av sin miljö.
Den svarta camoupplagan här tycker jag är mycket snyggare, och jag tror att det finns ett mycket starkare element av KRIGSmålning i fenomenet camosmink än folk i försvaret kanske vill medge. Vill du göra ett eget försök finns en tutorial här.
*
Den första Narnia-filmen var rätt usel, den enda
behållningen var den vita häxan och hennes fantastiska
slagfältsoutfit. Inte sen Boudicca har något personifierat "The spikes upon my chariot will grind them when they're near". Man ser inte hennes faktiskt ganska läskiga sminkning här, men jag ska försöka måla upp den någon dag och göra en FOTD av det.
Den första Narnia-filmen var rätt usel, den enda
behållningen var den vita häxan och hennes fantastiska
slagfältsoutfit. Inte sen Boudicca har något personifierat "The spikes upon my chariot will grind them when they're near". Man ser inte hennes faktiskt ganska läskiga sminkning här, men jag ska försöka måla upp den någon dag och göra en FOTD av det.
*
En annan urinvånare som förtjänar att nämnas är alla tiders mest tortyrkåta människa, mannen som visat att skiljelinjen mellan actionhjälte och utvecklingsstörd Sankt Bernardshund kan vara hårfin. Säg hej till Mel! Blått nylle och dung spikes funkar i alla lägen, eh?
*
En annan favorit jag har är Sláine, här ser man inte hans keltoida ritning så mycket, men jag kan rekommendera serien varmt, den innehåller också ett stort antal arga fruntimmer som både fungerar som hjältar och genomtänkta skurkar, och kanske det mest genusmedvetna manus jag någonsin har sett i en serie vars bildled uteslutande innehåller enorma tuttar, övernaturligt stora yxor och fantasysvärd med runor (vilket vi alla är oerhört intresserade av...)
Och vart skall man vända sig om inte till Marvel för att få lite inspiration?En annan favorit jag har är Sláine, här ser man inte hans keltoida ritning så mycket, men jag kan rekommendera serien varmt, den innehåller också ett stort antal arga fruntimmer som både fungerar som hjältar och genomtänkta skurkar, och kanske det mest genusmedvetna manus jag någonsin har sett i en serie vars bildled uteslutande innehåller enorma tuttar, övernaturligt stora yxor och fantasysvärd med runor (vilket vi alla är oerhört intresserade av...)
*
Konst-tillämpningen till sist - en fin kille och en fin tjej.
HAHAHAAHAHAHAH!
SvaraRaderaJag älskar din blogg!
Och jag lovar att skrattet var ett bra skratt, inte ett åh-nu-hånar-vi-dig-i-välvillig-anda-chuckle.
Faktiskt.
Puss
tack! :) ibland vill jag så himla gärna bredda mig lite och komma till jobbet med hela ansiktet kolsvart... :D
SvaraRaderaåååh, jag försökte göra det en halloween, till skolan då, gick i 9an då tror jag.
SvaraRaderaMen pappa blåvägrade åka nånstans så läge jag såg ut som en bränd pepparkaka i ansiktet (jag menar, hallå! halloween...).
Det slutade med att jag stack ut i skogen och satt och frös i snön tills jag hörde hans bil köra iväg, då gick jag hem igen och drack varm choklad.
Asskönt inlägg!
SvaraRaderaCoolt inlägg, mycket välskrivet och intressant! :D
SvaraRadera