Bright red

Rent krasst är det naturligtvis bäst att se till att få så mycket pigment som möjligt för pengarna. Gunket som används som bindemedel kan man inte sällan ersätta med billigare alternativ, bara man har själva färgen. Och det är överraskande hur mycket man kan få ut av en enda färg, bara man lägger på den på olika sätt. Ett läppstift som Black Orchid är fxempel jäligt svåranvänt tills man målar ut det tunt som folie med en bra pensel.

Det där rouget som du använder så mycket av, i en diskret blekrosa nyans, är inte hälften så häftigt som din knallrosa, godisblanka ögonskugga på kinderna. Lite, litegrann av den är sannolikt både drygare och roligare än att hårdvalla med "elegant mauve" eller vad den ordinarie färgen nu råkar heta.

Själv är jag sjukligt blek sommar som vinter, och eftersom gothränderna aldrig går ur har jag heller inga planer på att göra något åt detta förmodade "problem". Jag är också en ivrig motståndare till allt vad brunutansol-produkter heter, och är oerhört skeptisk till solpuder, bronzer och bruntonat rouge. Man ser ju aldrig goda resultat av dem, sannolikt därför att man aldrig lägger märke till folk som har lyckats applicera dem - allt man noterar är småbrudar med vita halsar och lortiga orancha streck på käken.

Dagens rekommendation är att du skippar det bleka glosset och istället målar det tunnaste lager du kan av ett mörkt läppstift som du normalt inte använder på dagen. Och att du kör din mest hysteriska röda eller rosa ögonskugga på kinderna, tunt som florsocker, istället för åtta varv med ett rouge som nästan matchar din egen hudton.

Bilderna? Här och här.