Oh Milla!

Ännu roligare än mröulk-filmer är filmer med arga flickor. Det är dom som får mig att studsa till gymmet för att förbereda mig för apokalypsen. I sammanhanget kanske jag borde tjata lite mer om Milla Jovovich, som verkar kunna bära upp ungefär vilken stil som helst och få den att se feckin gorgeous ut. Jag är fullkomligt okritisk när det kommer till henne - allt hon gör är bäst, hur jävla crappy det än är (Ultraviolet, har ni sett den? Neh. Gör inte det.)

Extremt bildtungt inlägg. Ifall du undrar varför ditt modem just fick spatt.

LeeLoo är kanske för storfilmen vad Lola (Franka Potente) var för tysk independentfilm. Det verkar som om det finns ett behov av den här tuffa bruden med illfärgat hår och knalliga kläder, som sparkas skithårt men ändå är typ plippig och gullig och inte drar sig för att snora och grina. Naww! Och vem glömmer JPGs makeup-elektronikabox? Den gadget vi alla önskat oss sen vi först började rita i ansiktet och insåg vilken tid det tog...



En annan sparkfilm med Milla är Ultraviolet, som suger hårt hårt hårt, och handlar om urbaniserade vampyrer som springer runt i olika trapphus och visar upp sina designkläder för varann, förlåt, skjuter vilt omkring sig utan synbar anledning. Min favoritscen är när Milla pepprar skiten ur ett bibliotek, så att ringpärmarna skvätter åt alla håll och hon blir ensam kvar i ett moln av konfetti. Jag blir sjukt sugen på att köra en repris på jobbet.



Men vi hängivna efterkatastrofen-nördar föredrar RE, FTW! Personligen är jag mycket imponerad av en filmtrilogi som blir bättre eftersom, och inte tvärtom. Första filmen är ju helt upprörande dålig. Nummer två är ok, om man tänker sig att den är ett spel där allt som fattas är ens egen handkontroll. (Jämför med AlienVersusPredator som är typ likadan.) Och nummer tre är bara helt skitrolig att se - stenhårda outfits, flygande motorcyklar, obehagliga barn, flådda zombiehundar, ESP-förmågor, saker som sprängs helt okontrollerat, och så mitt i alltihop min mesta favorit-haschtomte-arabhunk som kutar ikring med nån liten gullig stridssele och flexar i sin nylonskjorta. Yeij!




(Jag har ju redan haft med den finaste bilden från RE3, så jag kör lite andra här...)

...Men är det nån som fattar varför de som stylar henne envetnas med det här förskräckliga nineties prostitute-köret här nedan? Jag fattar inte den grejen. Hon är ju så snygg, varför sabba henne med nån slax jäla 2Unlimited-styling??


Och det här fattar jag inte heller. Det ser ut som reklam för något lågbudgetsmink som ger utslag. Inte bra.


I samma anda, den här bilden som jag inte vet riktigt vad jag ska tycka om. Jag ser ju att den är gammal, vem skulle be en modell att gosa med en spegelboll idag? Samtidigt är den lite förvirrande vintage. Eller inte. Eller?


Det är fet åttiotalsvarning på det här. Lite Ukraina, lite futuristisk gymkultur, lite fula BladeRunnertypsnitt. Lite fläskläpp. Men dead wearable ögonmejk! Jajamen!



Samtidigt kunde åttiotalet vara så snyckt, om folk bara lämnade de diagonalrandiga täckjackorna hemma. Eh. Sannolikt är inga av de här bilderna faktiskt tagna på åttiotalet för då var Milla jätteliten, och internet fanns inte, men stylingen ligger kvar, understödd av tusen gamla skrynkliga damtidningar och frisöraffischer som borde ha eldats upp för längesen...


Den här tampongreklamen eller vad det är känns lite tam. Jag hade gärna sett att de där photoshoppade blomfnuttarna i ögonvrån var riktiga falsies, det hade varit grymt. Och så hade det varit på sin plats med typ en ring i underläppen. Yesh!


Domhära vintagegrejerna älskar jag. Mer sånt!




Och det här är också oemotståndligt lövely!