Adam Ant

Om vi nu ska tala om ikoner, så kan jag inte låta bli att nämna den gode Adam Ant. Jag var för liten för att fatta grejen när han var aktuell på riktigt, så det var först i efterhand (men är det inte så för alla barn?) som han dök upp i min personliga mytologi, inte minst inkarnerad genom MartinMedHåret...

Jag är inte riktigt säker på vilken stil det är som eftersöks här. Highwayman-gentleman, check. Indian, check. Men en ljuv kombination av dem båda? What's up with that? De små färgglada rosetterna är också ett gigantiskt frågetecken i min bok, till skillnad från krixmålningen i vitt som inte är så mycket att orda om. Däremot gillar jag skarpt de ditritade kindbensstrecken, eller ska det vara ett slags muterade polisonger? Frågorna är många.

Det lilla hjärtat påminner starkt om det som Emily Autumn kör med idag, fast hon har omlokaliserat det till en annan del av fejan. Good on her. Och mouche! Mouche never goes out of style! Det tänker jag hävda till den dag jag dör. Vi kan också konstatera att Adam inte är rädd för att ha lila ögonskugga, trots att det ser ut som en big ass blåklocka efter en sen utekväll. Hårt, I say!