Pink sugar

Jag har sjukt svårt för det här med parfym. Inte att ha, alltså - men att byta. Jag måste vara hälften hund, för jag blir jättenervös och känner mig inte hemma i mig själv när jag har "fel" parfym. Man kan inte byta bort sin doft bara sådär. Det krävs tillvänjning och stor motivation. Dofter triggar minnet som inget annat. Och vissa grejer vill man inte så jävla gärna bli påmind om.

Min smelly story är kort och tjurskallig. I fjortisåldern körde jag med Body Shops White Musk. Punkt. Och som den hippiewannabe-lajvar-goth-snotling-humanistslyna-in-the-making jag var, hade jag ibland en dabb patchouli bakom örat. Som west coast tween blev man också rätt afskräckt av alla killarnas härjningar i stinkoteket - de kunde ju inte måla sig gubevars, så de tävlade istället om vem som klarade av starkast koncentration av Fahrenheit och senare även AXE. Jag har hört att man kan dö av för mycket sånt. Åtminstone kändes det så när man gick förbi deras omklädningsrum. Plääääh. Träffade man nån som gick runt och osade old spice var det liks en okejstämpel i sig, bara för att man slapp högstadiediscovibbarna, komplett med chipsandedräkt, tryckare (Är det där hans skärpspänne? Eller?) och ändlösa repeatslingor med Wind Of Change.

Sen fyllde jag 20 och träffade min kusin Lisa för första gången. (Hon bor i Australien, så det är inte lika konstigt som det låter.) Lisa har en ofelbar, vuxen smak och jag anammade blixtsnappt hennes två parfymfavoriter, Cliniques Happy och Thierry Muglers Angel. Sen dess har jag inte haft något annat, jag kan liksom inte. Nio dagar av tio har jag Angel, resten inget eller Happy.

Men i veckan drabbades jag av en sniff-a-delic revelation - det klev på en brutta på spuhrwagnen som luktade så gott att jag blev helt till mig och bara satt och sniffade i luften i flera minuter för att ta reda på vem, vem, vem som hade denna ljuvliga parfym. Jag måste agera snappt! Jag måste fråga vad det är! Det får inte försvinna tillbaka i okändheten!

Som tur var, blev hon smickrad. Vavarerå? Aquolinas Pink Sugar, finns på eleven.se och äfven i Haga, på den där affären vahettere som säljer vita saker av spets och Hunter-gummistövlar bredvid Indigo. Det är inte ens dyrt. Plötsligt luktar allt liksom jul och godis och ...ja, socker, fast fräscht och varmt så att jag bara vill kramas och rulla runt på nymanglade lakan. Måste ha! Jag anar ett tronskifte, anamma!