Nancy gästbloggar

Idag startar gästbloggandet - Nancy skriver om problemhy (och det är nog det roligaste jag har läst i ämnet, vem trodde att hud kunde vara så kul?). För att inte fresta allt för mycket på vårt bräckliga attention span har jag delat upp inlägget i tre sektioner varav detta är den första.

Problemhy - how, what and why?

Att leva med problemhy är ett jävla gissel. Jag såg ut som pizzafejsdeluxe större delen av mina tonårsår och experimenterade vilt med krämer, smink och rengöring i väntan på vuxenlivet då slät hy skulle uppenbara sig som en hägring vid horisonten. Insåg ungefär för tre år sedan när far (som är 53) suckade och menade att han fortfarande fick finnar ibland att jag var doomed forever. Slutet på min finniga existens fanns helt enkelt inte överhuvudtaget. Vilket både var bedövande och lugnande på samma gång. Finnar, akne, bölder, stora porer, torrfläckar, soleksem - that was just me. Och när jag säger att jag testat allt så har jag testat allt.


När jag gör någonting gör jag det ordentligt, inga jefla halvsmesyrer. Antingen gör man någonting halvdant, lagom eller crazy-ass-bitch-control-freak-way. Jag är ett stort fan av det sistnämnda. Så, mediciner (aldrig mer), krämer, salvor, rengöringar, ansiktsvatten, syror, örtbad, kostförändringar, vitaminer, kostillskott, peeling och knepiga hälsodrycker - I have done it. Jag älskar smink men sanningen är att hur sminket ser ut påverkas till stor del av vilket skick ansiktet är i. Och vägen till den perfekta mejken gick för mig genom tusentals flaskor och burkar. På den vägen har jag lärt mig en hel del trick, vilket är vad detta inlägg är tänkt att handla om.

Jag har lärt mig att olika saker fungerar olika bra för olika människor och att min hy kräver heavy duty stuff för att ens likna "okej". Knäckande när jag strävar efter "perfekt" men det är där sminket kommer in. Min slutresa påbörjades när jag upptäckte syror, kemiska peelingar och Mene&Moy - vilket visade sig vara det bästa alternativet för mitt ärriga ansikte. Jag är just nu rätt nöjd (när jag inte fjällar som en ödla pga av alla syror). Men det är en helt annan historia.

Och sminket? Well, det är vissa saker som man bör tänka på innan man ger sig in på att smeta, dutta och måla. Det enklaste sättet ger också ett enkelt resultat. Problemhud behöver ständig omvårdnad, vilket innebär att det är rätt kontraproduktivt att slösa tusenlappar på superdyrt mineralsmink och sen måla sig med bakteriefyllda penslar (som inte tvättats sen år 2000) och sova på smutsiga kuddar. Men först av allt kan vi börja med att konstatera att det inte kommer att se naturligt ut. Hell, smink handlar inte om att se naturlig ut, "naturligt" är bara en omskrivning för en low-maintenancelook som lurar typ din närsynte farfar och din sminkefterblivne pojkvän men ingen annan. Naturligt är inget smink alls. Nåväl, lets begin.

Nancys nio budord för problemhud i behov av extra kärlek:

1) Bakteriehärdar!

Svampar, fingrar, penslar, borstar, vad du än väljer att applicera ditt dagliga spackel med, TVÄTTA det noggrant, ordentligt och ofta! Jag spritar även telefonerna på jobbet innan jag använder dem. Fick konstiga spår av finnar på hakan/käklinjen beroende på vilken sida jag höll upp telefonen mot innan jag fattade sammanhanget. Samma sak med örngott - byt, ofta. Använder man dessutom feta nattkrämer (som jag är ett stort fan av) blir de rätt solkiga ganska fort. Jag desinficerar händerna innan jag guckar runt i fejjan. Tvål och vatten på sin höjd omfördelar bakterierna. Varje gång du hämtar upp pengar, tänk på att killen som precis spydde i buskarna och torkade sig runt munnen med sina händer hämtade ut en hundralapp före dig. Vill du verkligen smeta in brunkräm med tassarna sedan? I don't think so. Apoteket har handdesinfektion för en billig penning. Jag har också en egen handduk (som jag inte delar med min sambo) som jag använder till ansiktet och den byter jag ofta. Rent är bra. Upprepa. Rent är bra. Så sluta vara smutsiga råttor and clean clean clean!

Vilka bakteriefällor finns det i din vardag?

2) Mineralsmink.

Jag vägrar något annat smink. Never ever ever. Det gäller inte alla men min hy jublade den dagen jag upptäckte ID och övergav budgetfoundations som jag hittade på H&M. Har testat några märken genom åren: ID, Everyday Minerals och Jane Iredale. ID är bra (men dyrt), kan irritera huden och deras ljusaste nyans var inte tillräckligt ljus för lakansbleka mig. EM, nice, olika formulas, fler nyanser och billigare. Fungerade bra rätt länge för mig men blev kräsnare och kräsnare. Jane Iredale är det mineralsmink jag har testat som ger min hud finast yta. Testa åtminstone innan du dissar! För oss med reaktiv hy kan fördelarna uppväga nackdelarna.

3) Primer.

Mac prep and prime (spf 50) is your friend. Minskar rodnader, förminskar porer och innehåller solskydd. Jag reagerar mot de flesta täckande produkter men denna lilla guldklimp passerade obemärkt förbi. Jag älskar den lilla svarta tuben nästan lika mycket som min dator. The holy fucking grail. Jag använder den ensam på naturella dagar eller under ton av mejk (som då håller bättre) och den håller solbrännan på behagligt avstånd. Skulle man göra ett försök på syror är den ett bra alternativ till vanligt solskydd då man slipper se ut som om någon tömt en container med olja över ansiktet.

***

Vill du gästblogga? Hör av dig!