deMarrion

Slut i rutan

2010-04-15T16:48:00.003+02:00

Nej vet ni, nu har jag tappat farten alldeles. Det var roligt så länge det varade, men just nu har jag inte för avsikt att fortsätta bloggen. Jag måste skriva så mycket annat ju!

Bloggen kommer att ligga kvar här, och kommer eventuellt att återupptas i ett senare skede. Tack för alla kommentarer och all uppmuntran, ni är bäst!

Over and out. / Kott-apan

I am the sämst

2010-04-08T11:52:00.002+02:00

Jag hinner inte med just nu, så bloggen får gå lite på sparlåga. Återkommer inom kort.

Origami in your face!

2010-04-05T08:00:00.000+02:00

Ögonfransar av papper, kan det vara något? Ja, kanske? Kolla på Ecouterre för en mer djupgående analys. Och tack Oh Karolina för det fina tipset! Jag har inte kravlat mig tillbaka till bloggen än efter en fantastisk helg med två ljuvliga herrar, både Snejk och Matt Largo, kanske det bästa påsksällskapet ever! Vi hörs imorgon istället!

Eye Candy

2010-04-02T08:00:00.000+02:00

En av de där berümda sminkböckerna som jag ändå köpte förra året var Linda Masons Eye Candy. Den verkade ha så god renommé på bloggarna att jag tänkte amenvafaanokejrå, och dessutom var den inte speciellt dyr.

Eye Candy fokuserar på ögonskugga, vilket jag tycker är jättebra - jag är inte ett dugg hjälpt av en massa foundationtips som ändå inte funkar för mig personligen. De flesta som orkar bry sig om det här med mejk har väl ändå letat sig fram till en rutin som passar deras hudtyp, plånbok och engagemangsnivå, så även om en bok innehåller tjugo (glest textade) sidor om foundation är chansen liten att där står något som passar just en själv. Och vem orkar prova allt för att se vad som funkar? Bättre fråga i affären, tacksåmycket!

Eye Candy ligger på en bra medelnivå med tydliga genomgångar, och har tillräckligt mycket text för att jag inte ska bli irriterad och känna mig som om jag läser en pekbok. Något som är enormt frustrerande med vissa sminkböcker är att de liksom utgår ifrån att läsaren är djupt ointresserad av att läsa text, och hellre vill titta på bilder, vilket jag gissar bottnar i en föreställning om att den som gillar smink är ointellektuell och korkad. Eller så vill böckerna likna reklam. Men vill jag se sminkreklam kan jag bläddra i en veckotidning, capisce?

Linda Mason ger alltså förvånansvärt mycket kött på benen, även om boken är i mycket behändigt format. Jag gillar hennes texter. Däremot är vi inte sams, Linda och jag, om vad som är lönt att visa. Det är synd att nästan alla sminkningar i första halvan av boken i praktiken är helt osynliga, men det går ju att byta ut färgerna. Och det är synd att många av dem inte varierar sig så mycket, utan mest handlar om att vara avantgardistisk genom att måla en grön prick eller en blå fyrkant nånstans runt ögat. Ibland kan det se lite barnsligt ut med de här stora kladdiga färgfälten, eller med hennes till synes slumpmässigt matchade kulörer som ofta bara dyker upp som en chunky eyeliner. Jag hade kunnat måla ett grönt streck under ögat utan att behöva se det i en bok först, ok? Å andra sidan har jag inte sett nån annan som är så förtjust i geometriska former i relation till sminket, och det känns rätt uppfriskande.

Det jag har att säga emot Eye Candy är att den har en lite trist underton av förståndighet, "ha gärna smink men inte för mycket, speciellt inte om du är ung..." Boken har väldigt unga modeller som nästan utan undantag är i tonåren, och när snart sagt varje genomgång avslutas med ett snusförnuftigt "topped off with yellow lipgloss" blir jag trööööööött. Vaddå yellow lipgloss? Om truten sken som en sol på dem så ok, men nu råkar det innebära att glosset inte syns. Alls. Tips från mamma hör liksom inte hemma i den här genren.

Jag blir inte peppad av det här på samma sätt som av Kevyn Aucoins böcker att göra något dramatiskt varje gång jag hugger tag i puderdosan, men till vardags är Eye Candy helt ok som inspirationskälla. Och ibland kan man ju ta det lugnt, jag kanske inte gör någon en tjänst genom att försöka kanalisera Sarah Bernhardt en regnig tisdag. Jag måste nog börja kopiera bilder så exakt jag kan, och inte tänka att "det där var ju fint men jag kan variera den lite", och sen trilla ner bland samma gamla färger som jag alltid använder, för att "de utgör min personliga variation"...

Informationsvetaren på hal is

2010-04-01T08:00:00.001+02:00

Jag köpte en del sminkböcker förra året. De var inte många, eftersom jag tycker att de flesta är rätt dåliga - de är påkostade och dyra, ofta tryckta på glossigt papper, men de innehåller nästan bara bastips som man kan läsa i vilken veckotidning som helst, och det är ett ändlöst repeterande av samma information.

Det gör mig lite förvirrad. Jag är van vid att information har en annan struktur, att man möter mindre redundans och inte behöver kämpa så jävla hårt för att få en aha-upplevelse efter den allra första chocken. Smink-knowhow sitter i fingrarnas muskelminne, och i din känsla för vad du själv är ute efter. It's not rocket science. Utan att förringa något proffs (det finns konstnärer därute som är grymt underskattade på grund av sitt medium) så vill jag bara tjuta varje gång jag hör nån säga att de är sminknoobs: "Det finns inte så jävla mycket att veta!" Däremot kan det ta tio år att få till en eyeliner som man själv är nöjd med. (En som alla andra tycker är ok tar förmodligen fem minuter.)

Som sagt, information har normalt en annan struktur. Tidningsnotiser är för det mesta väldigt ytliga och ofta felaktiga. Vill man ha en djupare bild av sakernas tillstånd kan man googla lite, och för analys på allvar bör man vända sig till böcker. Nya rön finns i vetenskapliga tidningar. That's how it goes. Normalt sett.

Men i sminksammanhang är det inte så. Tidningsartiklar är ofta lika djuplodande som det mesta annat man kan få tag på, dvs inte speciellt. Böcker finns det knappt några, och nästan alla medier som tar upp ämnet är per default nedgyttrade med reklam. De böcker som finns tuggar om, och tillför inte så mycket, med ett fåtal lysande undantag. Nätet däremot är en guldgruva som aldrig tar slut, och bloggarna är det mest pålitliga verktyget för att orientera sig. Informationsstrukturen är helt bakvänd.

Jag skulle inte lita hälften så mycket på nån som bloggade om politik, kärnfysik eller livsmedelstillsatser, som på en sminkbloggare. Det är ju också ett relativt tryggt område - mindre risk att något går snett med Juicy Tubes än med akrylamid.

En praktisk effekt av det här är att jag tvekar att köpa sminkböcker på nätet, eftersom jag alltid vill kolla i dem innan jag köper dem. Inte ens med Amazons blädderfunktion kan man alla gånger försäkra sig om att det är en bra grej man får hem.

Det bästa vore om de som gav ut sminkböcker satsade lite mer på häftiga inspirationsbilder av fina sminkningar, och mindre på att upprepa tomt tekniksnack i all evighet. Och hur trött är man inte på fräscha bilder av naturlig mejkapp som ska visa hur fint det är att gå osminkad, men som trots det helt och hållet bygger på att a) modellen är redan skitsnygg och har perfekt hy, till skillnad från den stackars läsaren och b) bilden är ljussatt och tagen av ett proffs. Jag är inte hjälpt av att se en assnygg tjej med "lite puder, vaselin och ofärgad mascara" för det räcker tyvärr inte för mig. Duh! Det enda den bilden visar är att just den modellen är skitsnygg så. Själv vill jag hellre se nån som är grön och gredelin i nyllet, eller har världens heftigaste ögonbryn. Något jag kan apa efter och kanske tona ner en aning. Mer sånt, snälla någon?

Bråttom

2010-03-31T08:00:00.000+02:00

Idag hinner jag inte skriva något. För jag ska leka med min mamma. Ni får den här fina bilden istället.

Lilla spindel

2010-03-30T08:00:00.001+02:00

När jag inte orkar något annat sitter jag med gamnacke framför min dator och bildgooglar olika grejer som jag tror ska ge bra träfflistor. Som ohjälpligt yrkesskadad informationsvetare är jag besatt av att hitta den ultimata kombon av sökord, i alla lägen. (Se mer på facebook om att göra den ultimata litteratursökningen.)

Ett par grejer som jag brukar slösöka på och som ofta är rätt tacksamma är tillexillesempel

makeup stash
makeup collection
cyberpunk makeup
weird makeup
crazy makeup
unusual makeup
goth makeup
burlesque (som duger bra som det är)
burlesque makeup
indian (bridal/bride) makeup
pakistani bridal/bride) makeup
facechart

Kolla också in http://www.makeupstyleideas.com/, den är helt okej.

Nemen oj...

2010-03-29T08:00:00.010+02:00

...det var inte jag som klickade på PayPalknappen. Neh. Det var mitt evyl self, ConsumerBitch som stack fram sitt Barbietryne. Nåväl, jag får väl foga mig i hennes excesser.

Ville inte låta bli att köpa NYX lippiepalett. Den ropade på mig. Och när jag nu ändå skulle beställa från Cherry Culture så kunde jag ju lika gärna slänga med lite andra saker som jag också vill ha. Typ den hudfärgade NYXprimern. (Nu när jag har en ny UDPP kanske det går bättre?) Och Smokey eyes-paletten som jag har zücktat efter i flera månader.

Alltså, den ser rätt tacky ut på bilden. I verkligheten är den bättre, med ett tyst mjukt lock som liksom rullar upp, och färgurvalet är uppenbarligen gjort av någon som har fattat att svart inte bara är en färg, precis som vitt inte är det, och som förstår värdet av att variera kalla och varma toner inom en och samma skala, i samma palett. Färgerna är ganska krämiga och lättarbetade, men inte tillräckligt pigmenterade för att klara sig utan primer. Jag har swatchat övre och sen undre raden i paletten, från vänster till höger. Bilden är klickbar. Inte för att det hjälper dårå, men...

Överst över ingenting, undertill över UDPP -

Nr 1: Det här är en kulör som får mig att tänka på köttfärgade trikåer. Eller kanske bara på den sentida efterföljaren, hudfärgade strumpbyxor. En najs, stillsam highlighter som inte vrålar ut ditt glada pricken-missbruk över hela Kungsportsplatsen. Utan primer blir den nästan osynlig, hrmpff.

Nr 2: Mjuk brun minkton som man kan ana rött återsken i om man kisar och har lite god vilja.

Nr 3: Ja, vaskamansäga, en mesbrun, halvskimrig thingy som också ovillkorligen behöver primer för att orka upp ur sängen.

Nr 4: Nästintill matt chokladbrun (och då snackar vi den där kakaoprocenten som får gomseglet att dra ihop sig som ett dragspel). Men kolla kanten där primern tar slut! Det är stor skillnad!

Nr 5: I GW-sammanhang är det här Boltgun Metal. Fint både med och utan primer. (Dvs med primer blir det = bläcka på Rockbaren, utan = jag är sofistikerad på jobbet fast ingen tror mig.)

Nr 6: Jag fattar att det här är deras ursäkt för svart, men den är inte svart. Bara väldigt, väldigt mörkgrå. Vilket också är fint, men hallå ja? Kunde de inte ha slängt med en "riktig" svart när de ändå var igång?

Nr 7: Palettens besvikelse. Jag väntade mig en varmsvart med dragning åt brun, men det här är bara en matt, blaskig och lite kornig kommunalbrun. Jaha.

Nr 8: Som nr 2, fast med underton av silver istället. Fint!

Nr 9: Åh neeej, tråkigt åttiotalssilver tänker jag och åh jaaaaa, det ÄR tråkigt åttiotalssilver som man INTE bör använda utan att störa ut och backa upp med andra färger (som INTE bör vara blått) om man inte vill ramla i krullpermanentfällan. Försvinner helt utan primer. Eh.

Nr 10: The bling of the game, champagnegul med rejäl täckning över primer, men på naken hud är det lögn att få den att synas.

***

För att säga något mer om de andra grejerna dårå: Jag pallar inte med att swatcha läppaletten. Kom igen, 96 färger?? De kommer istället att dyka upp gradvis var för sig. Jag har testat ett par av dem, kanske tio stycken, och självklart var jag tvungen att måla truten blå i ett försök att kanalisera Asphyxiation Barbie. Cirkusfärgerna är inget vidare, truth be told. Det går inte att få till en täckande grön eller blå, bara ett slags obehagligt återsken som skulle få folk på stan att sträcka sig efter nöd-defibrillatorn längst bak i bussen, snarare än att beundra ens avantgardistiska mejkapp. Men de "vanliga" färgerna är överlag mycket mer pigmenterade än jag trodde. Ett par av dem kanske bara är glorifierade läppglans, beige och guldfärgat brukar vara svårt att få täckande, men jag återkommer med beröm eller fula ord allteftersom.

Was mehr? Själva paletten är shuuukt chunky. Den är gjord av billig julklappsplast, men den väger ett halvt kilo, typ. Går inte att ta med någonstans. Men gör sig jetebra på sekretären...

***

Hittade några NYXläppen också, som jag oglat i Nancys byrålåda. Från vänster: Fire, Doll och Electra. Det sista är nog min favorit, och Doll har jag kört i flera dagar på jobbet. Inte lika säker på Fire dock, men vi får se. Jag kan behöva prova något nytt.

NYX Pearl Pigments är en annan vinnare för inga pengar alls. Jag blev så förtjust i den blekrosa som bara heter "Pearl" att jag passade på att fylla på förrådet nu. Och komplettera med nytillskottet "Mink" som inte var ett dugg mink utan en skoningslös rödguld som ligger mitt emellan Piratskatt från McDonalds och Transvestit Tolkar Cleopatra. Vet inte om jag älskar eller hatar den, men jag ska ge den ett par chanser.

Men puh! Gotta run!

The Noble Surkart

2010-03-28T08:00:00.000+02:00

Ääääääää! Gud förlåt mig, jag minns inte vad jag använde här. Det kan vara VLD-paletten igen. Jo, det är det nog. Ville bara visa färgerna, ok? Iallefall är det den vita glittereyelinern från Hot-paletten, och så en stor mascaraklutt mitt på den för att verkligen visa att jag tar det här på allvar och inte är nöjd förrän jag gjort mitt allra, allra bästa...

Shit, vad rynkig jag har blivit den här vintern. Yay! Snart kommer folk att börja lyssna på mig på jobbet! Och jag kan slå folk med käppen på spårvagnen!

*Vad sur man ser ut när ögat är stängt och man fotar? Eller, som atte dårå man typ såhär kollar på folk von oben och ba döh! Haru inga mensurärr fårunte va meeee!

Mesgrönt med VLD

2010-03-27T08:00:00.000+01:00

Jag måste ha svåra vårkänslor - helt mot mitt nekande - eftersom jag bara vill ha grönt på mig just nu. Med glossigt slirigt skär läppsmörja blir det goigjous utan att se för spacklat ut. Här är en stillsammare variant från VLD-paletten, med en dubbelvinge som har totalhavererat. Den var schitsnygg irl, I swear! Men här ser den ut som något som lagt sig på ögat för att dö ifred. Eh.

Second hand och snömögel

2010-03-26T08:00:00.001+01:00

Alldeles vid Hvitfeldtsplatsen i Götlaborg ligger Stadsmissionens second hand. Det är bra på många sätt. För det första är det en jäkla bra affär som har många fina fynd och ganska hög omsättning på prylarna. För det andra ligger det i Dojans gamla lokaler, och om du frågar mig så är det rätt najs att byta ut en sunkig gubbpub mot en klädaffär. Jaaaa, jag vet att E Street Band gjorde en spontanspelning där en gång, men det skiter jag ärligt talat i. Det var då. Kan DU säga vad en enda av dom i E Street Band heter? Inte ens han indianen med bandana? Neh, tänkte väl det.

För det tredje så har Stadsmissionen sjukt konkurrenskraftiga priser jämfört med Ragtime som ligger vägg i vägg. Ok, sämre grejer. Men ärligt talat - när jag köper något begagnat ska det vara billigt, inte dyrare än i vanliga affärer. Det är ju en av de viktigaste perksen med att handla begagnat!

För det fjärde låter de prislapparna sitta kvar på kläderna så att man blir skitglad när man hittar en kjol som kostat 1.600 spänn (sant!) för 200. Bwaha. Och för det femte ligger det på vägen mellan spårvagnen och gymmet. Så att jag kan belöna mig med en ny tröja när jag ska upp på kråsstrejnern.

Häromdagen såg tröjan ut såhär: ------------------------------------->

Så jag var tvungen att matcha med skrikgrönt från Manly-paletten. Passar fint nu när snömöglet börjar ge sig av och konstgräset tittar fram ur sin knarksömn. Vet ni att det finns snömögel? Det är ett slags äcklig svamp som växer under snön när den ligger kvar länge. Blärk.

Pausfågel

2010-03-21T08:00:00.000+01:00

Jag jobbar för mycket, och när jag inte jobbar måste jag göra en massa annat. Måste ta en liten bloggpaus, är tillbaka om ett par dagar när jag hunnit göra undan. Stand by! Och under tiden kan du ju glädjas åt min pausfågel. Eller nåt.

Fodral med gothsmak

2010-03-20T10:00:00.001+01:00

Apropå det där med små gulliga burkar då. Söta syster gav mig en liten läpstips-fodralgrej för lite sen, den har jag glömt att visa. Cute!

And look, spegel på insidan! Såklart! Fina det! Kan den vara från Indiska? Kanske det.

EOTD med champagnesmak

2010-03-19T08:00:00.004+01:00

Nu när det faktiskt är ljust ute och man kan se a) vad man gör och b) hur man ser ut när man har sminkat sig, tänkte jag att vafan, en EOTD som straff kan inte skada.

Ibland glömmer jag bort bra grejer. Som att man kan variera sig med textur och inte bara med färg. Det är nog dags för ett streak med glansiga färger nu när det ger så grym payoff i solen igen, jag har haft ett långt block med helmatta skuggor ett tag men jag börjar tröttna lite på det. Någon jag såg på nätet hade en fantastisk champagnefärgad skugga, mmmmm det. Cleant på jobbet, men ändå något som jag inte brukar ha. Mer än en knallig eyeliner då, världens kanske mest överskattade pick-me-up. Vad ska det hjälpa, hade folk tänkt? Det ser ju ingen! Inte ens man själv, om man inte kollar skitnoga!

"Jaha, och varför har jag ingen glansig champagnefärgad skugga?!" väste jag när jag hade kämpat mig förbi underlag och primer.
"Jamen det har du ju, pucko! Haru glömt bort Viva La Diva-paletten som du var så jävla lyrisk över i vintras? Den har värsta dammlagret på den biten som sticker ut under paletterna från Manly och Coastal Scents, hahahahaha!" svarar jag drygt.
"Käften, jag använder allt jag köper."
"Jamen eller hur att du gör! Det är verkligen rotation i den där återvändsgränden som du kallar sminkskåp! Igår när jag skulle ta fram ett rött läppe hittade jag fem likadana svarta Hello Kitty-gloss. Fem! Folk svälter i afrika, vet du om det?"
".....mutter mutter..."

(Snejk väser "Var inte så hård mot dig själv...")

Okej, om det känns för tungt kanske jag kan göra en Carola och skicka lite av sminket till afrika? Eller så kan jag göra slag i saken och också köpa de där två presenterna till familjen som jag har längtat efter länge nu - en orangutang till Snejk och en get till mamma. Klicka här, det är bra grejer.

Den ofrivillige försäljaren

2010-03-18T08:00:00.003+01:00

Trots min fasta föresats om att inte - som vanligt - förstöra allt genom att överdriva och börja sälja mitt hemkokta smink, var jag tvungen att göra ett litet avsteg från detta i helgen och via en omtänksam bulvan sälja Steampunk-kollektionen på lajvet Grevinnans festmåltid, som gick av stapeln på Tempelriddarorden här i stan i lördags. Arrangörer var steampunkföreningen Eximia Navigatio (som borde ha smakat på ordföljden men som i alla andra avseenden är sjukt behjärtansvärda!) De har en egen facebooksida också, som du vill kolla på. Jaa, det vill du.

Vad glad och smickrad man blir när folk hör av sig och efterfrågar grejerna! Jag blir alldeles rörd.

Adora - läskig men stadig på hand

2010-03-17T08:00:00.004+01:00

Adora är en gåffbrud från Karlskrona med egen youtubekanal som egentligen mest handlar om att visa upp henne (och inte mejkapp/styling som sådan), men som också innehåller en del roliga smink- och hårtips. Hon är fantastiskt stadig på handen, och inte rädd för att göra fel. Dessutom har hon den goda smaken att snabbspola alla sina förlopp så att man slipper sitta och vänta ut en uppenbar process i realtid.

Vill man kolla hennes blogg finns den här. (Varning dock för mycket lifestory om du trodde att det var en renodlad sminkblogg. Jag avskyr som bekant att läsa om folks barn, kakrecept, husdjur och sjukdomar om det sker i en uttalad sminkblogg, men Adora har inget sånt statement så hon går fri). Om hon inte påminde så mycket om en gammal bekant jag hade, skulle jag gilla henne mer, men nu är jag orättvist fördomsfull på grund av oförrätter från Kritaperioden som hon inte har någon del i överhuvudtaget. Ah well.

"The Practice" visar fyra träningsmejker och är ett fint exempel på eyepieces.

"How to make the perfect bang" är ganska självförklarande och kort o snabb. Dig it!

Kim Kardashian + gåff = sant

2010-03-16T08:00:00.001+01:00

Måste bara visa de här superfina bilderna på Kim Kardashian som fick det att rycka lite i min nästan helt förtvinade gothmuskel, eller var drivet efter eyepieces och svart läpstips nu sitter ejenklien. De sloshar runt överallt på nätet så jag tänker inte länka, pilutta. Älskar henes lilla flapperbeadcloche-thingy, undrar om man kan bygga en på nästa junta? De här måste vara en av de få bilderna nånsin där nån kommer undan med svart trutvalla.

Den här blev jag inte lika kär i, framför allt inte hennes rymdskepp till klänning, men det är en sjukt clean bob hon har. Undrar om det är en peruk? Undrar om den är lackad med klarlack? Undrar om det är giftigt eller om jag ska testa?

Goodies från Deviantart

2010-03-15T08:00:00.004+01:00

Bloodspit på Deviantart (som inte är så jävla deviant med tanke på hur enormt stor communityn är) har gjort fina fina saker, kolla! Tusen gånger roligare än Rigmors sura min...

Och även om många av hennes bilder är lite tröttsamt gothpretto, så är de a) jättefint gjorda och b) fulla av schyssta tips på mejkapper.

Dupe dupe

2010-03-14T08:00:00.001+01:00

Alltså. Jag har ett gammalt (tio år!) läppe som är så himla fint, som jag tror är av märket Worldwide Cosmetics, men det är inte lätt att veta. Nyansen heter "Plum", och jag har i princip kört den i botten. Den är helt perfekt, dressad men inte för lam, mörk men inte för gåff. Oooooch jag var så glad att jag hittat en dupe till den, Rimmels Astral som var ganz perfekt. (Bortsett från det jävla hippienamnet dårå...)

Men nu säljs inte Astral längre. Meh! Dubbel-meh! Nu måste jag ju (o ljuva I-landsproblem) ge mig ut på en liten runda och hitta en ny dupe, denna gång helst från Mejkappstår eller Mack. Och det ska inte vara nån limitedgrej, utan nåt permanent som nite försvinner. Såh! Jag återkommer med rapporter om eventuella framsteg, gråtattacker och felköp.

Bild.

Spring fling

2010-03-13T08:00:00.002+01:00

Lite vårkänslor för första gången någonsin! Normalt sett avskyr jag ju våren i Göteborg, som är sex månader lång (det där spannet mellan två veckors riktig vinter och riktig sommarvärme) och då det ösregnar konstant. Och då kanske man törs ha lite hysteriska kalasfärger på ögat? Fast man ska jobba? Coastal Scents matta palett här, jag kanske får foga det till lookbooken vad det lider. Ursäkta kackig eyeliner. Klockan har inte ens gått upp när jag skriver det här.

Sur facechart

2010-03-12T08:00:00.003+01:00

På Scribd hittade jag en tom Facechart, de finns ju lite överallt men jag tänkte länka en hit så att ni kan rita om det känns relevant. Fasen, jag borde sluta fota mina sminkningar och bara fylla i dem digitalt direkt i datorn. Då kanske det blir som jag menar och inte bara som det råkar bli...?

Och gud vad jag stör mig på att hon på facecharten ser så sur och åttiotalskantig ut. Hon ser inte snäll ut, jag vill inte göra henne fin och jag vill inte umgås med henne när jag leker med mitt smink. Kunde de inte ha gjort en facechart med lite mer mänskliga, förlåtande drag? Kunde de inte ha gjort en som ser glad ut? Eller i alla fall lite neutral, så man inte bara väntar på att hon ska hugga en i ögat med kajalpennan? Finns det något program som direkt gör om en bild av ett snällt ansikte till en facechart? Jag menar, jag skulle gärna ha Monica Belluci som min makeup-klippdocka om det gick. Eller Milla. Mmmmmmilla. Den sura tanten ovan är inget att ha. Vad heter hon förresten? Hon måste ju heta något? De har säkert ett inofficiellt namn på henne hos MAC.

Men jag tänker kalla henne Rigmor.

Svårartat habegär

2010-03-11T08:00:00.006+01:00

Vill haaaaaaaa! Den här fina paletten med läppgunk kommer från Coastal Scents och går loss på 18.95 $ vilket i min skrumpna hjärna blir ....öh...135 spänn. Lätt värt. Hur opaka är de blå färgerna? Kommer de att matcha min AsphyxiationBarbieCosplayoutfit? "66 beautiful, gorgeous lip colors, some with shimmer, some are matte. Each color is a little bit smaller than a dime, measuring 0.6 " or 15 mm in diameter."

Här är en annan fin läppalett som jag gillar ännu bättre, från NYX. (Är det där...ett grönt gloss? Meh! Varför har jag inte såna?) Finns på Cherry Culture för 25 dalah (178 spänn), och på eleven.se för fullkomligt hutlösa 519 kronor.

En closeup som dock inte visar riktigt alla färger:

Cyberpunk Highlighters

2010-03-10T08:00:00.004+01:00

Det finns några awesome pyttepåsar längst ner i TKB-lådan, ett par av dem ser vita ut men det är bara inbillning. I själva verket är det såhär:

"Our family of Hilites are all white-appearing powders which have a 'hilite' of a unqiue hue (gold, orange, red, green, violet, or blue). Hilite colors are also known as 'interference' or 'splendid' colors.The hilites are especially beautiful in eyeshadows, lipstick and balms, lotions and liquids, and clear soap. Hilites also blend well with other colors, giving them an unexpected complexity."

Ja, helvete vad snygga de är. Och precis som med Popfärgerna vill jag se vad de går för med hjälp av lite bas innan jag blandar bort resten av dem med annat. Här är alltså ytterligare en uppsättning med helt o-unika men ack så snygga färger. Jag swatchar dem, men jag ser att det är helt förgäves ändå, de fastnar inte i sin awesomeness.

Bakre raden av burkar - grön och röd highlight, Neuromancer och Spliced. Främre raden - blå, vit/vit och bronsfärgad highlight, Snow Crash, White Noise och Singularity.

White Noise är den enda av de här som jag kan claima som min "egen" skugga, den är inte bara ett experiment med en enda befintlig färg, utan en customblandning av olika vita "färger". Jag ville ha ett fullkomligt neutralt komplement till de färgade syskonen, och jag har försökt att få till samma skimmereffekt i den som i de andra.

Överst på ingenting, undertill på UDPP. Här lönar det sig verkligen med primer, eller fuktigt underlag. Från vänster -

White Noise som är mer opak än de andra, och är en fullständigt neutral, sidenblank vit.
Singularity, som är bronsfärgad och blir soft champagnegulrosa och förvånansvärt neutral på huden. Jag tror att det här kommer att bli min nya allroundhighlighter, den är snygg och ligger nära hudens egen ton utan att bli för mesig.
Spliced är röd och blir krämfluffigt prinsess-artificiell. Extrent tajt dupe för Fyrinnaes Crimson ghost, äntligen äntligen. Jag ska beställa ett kilo av den här så att den aldrig tar slut.
Snow crash är ganska skarpt blå och kan nog bli väldigt intressant över en matt svart basskugga eller tillsammans med olika lila toner. För att inte tala om vad den kommer att göra för röda skuggor - applicerad över East eller nedblandad rakt i en röd skugga.
Neuromancer är varmgrön och lika intensiv som Snow Crash. Jag har inte Fyrinnaes Jade Ghost, men jag misstänker att den här ligger rätt nära.

I burkarna ser allihop vita ut, men om man jobbar lite med dem och framför allt lägger på dem tunt nog, så försvinner den opaka vita effekten och duokromfärgen framträder. Yum!

Lycka är en burk

2010-03-09T08:00:00.004+01:00

Samples som kommer i ziploc känns alltid jobbigt. Det är hopplöst att använda dem som de är, så jag brukar hälla över dem i en burk om jag har nån. Ibland har jag en tom burk som är extra fin, t ex den här nedan som jag köpte i fröbutiken i Botaniska Trädgården förra året. Den var inte ens dyr! Vafför köpte jag inte fler? Undrar om de finns kvar?

Patriks morsa säljer ibland helt magiska vintagedosor för puder och läppe i sin tuffa secondhandaffär på redbergsplatsen, bland annat hade hon en som bestod av ett enda, jättestort stycke pärlemor. Och hon har krokodilväskor! Och gothboots! Och trettiotalsklänningar och små hattar som ser ut som praliner! Och sexhundra back issues av polska och italienska och transnistriska Vogue!

Men jag tappar ju tråden här! Jag skulle ju ge dig en ursäkt att börja samla på små söta askar att ha alla dina lösa skuggor i. Skit i om de är stapelbara eller inte, ibland kan man bara inte vara praktisk. Jag är en sucker för förpackningar, och alla ni som depottar - jag beundrar er rationalitet och karaktärsstyrka, men det ska vara en mäkta ful förpackning (typ MACs gräsliga orancha grejer med sjögräs på eller vad det var som kom nu till våren) för att jag ska bränna och bräcka upp den och bara spara den lilla aluminiumpannan och trycka ner den i en platt svart plastpalett. Neh, mina inbillat antika byttor får ta hur mycket plats de vill, jag vill ha lite feeling och icke allenast ett bruksföremål!

Dosan från botaniska är supertung, av porslin med metallinfattningar kring locket, och otroligt välgjord. Det är till och med en liten ros målad på insidan av locket. Wau det, genast blir jag fem år igen. Den brukar få bli hus åt sånt som jag snart kommer att göra slut på, som här - syrrans avlagda råsch som jag älskat till småsmulor. De sista ångestfyllda resterna som satt i en skrämd rand runt kanten på originaldosan mötte sitt öde i fredags kväll, när jag spettade ut dem med en pincett och malde dem till damm. Det lär inte dröja innan den här gullungen är ett minne blott, men jag ska spara den sista gnuttan och försöka konstruera en hemkokt dupe först.

IsaDora Creamy Nudes

2010-03-08T08:00:00.002+01:00

"Creamy Nudes" låter sjukt porrigt och rätt så gubbigt. Vilka fan riktade de sig till på IsaDoras marknadsföringsabteilung när de kläckte det pjoduktnamnet egentligen? Den som skulle gå igång mest på det just nu är kanske min kompis P, som onekligen skulle behöva rastas lite.

Jag älskar IsaDoras kvintetter, med undantag för den där Bohemian Crap eller vad den hette, som innehöll en orange och en grön och några andra färger som tillsammans såg ut som en gammal smutsig virkad filt från sjuttiotalet. De här paletterna håller otippat hög kvalitet, det är sjukt snygga förpackningar och skuggorna är generöst tilltagna med bra pigmentering. Den svartvita och bruna paletten är dessutom oumbärliga stapelvaror i den allra mest grundläggande sminkgarderob, mejkens svar på svarta boxertrosor om man så vill. När jag såg att det kommit en ny, slog habegäret till som ett skruvstäd om skallen, och fast jag höll mig i en hel dag var jag till slut tvungen att belöna mig en aning. Nu funderar jag på om jag ska skaffa mig den illrosa, snow toodeloo eller varenhette, innan den tar slut, men den var lite väl blek i kulören, så det kanske får vara.

Men.

Tyvärr måste jag säga att det här var lite av ett nedköp.

Problemet är att färgerna är så jävla nude att de helt enkelt inte syns. Alls. Den övre raden här är lagd på ingenting, och i min bok är det bara 19.90-skuggor med Hello Kitty på locket som kommer undan med det. Den undre ligger på ett tjockt lager av UDPP och där har jag verkligen arbetat in färgen, vilket är ett absolut minimum för att man ska få ut något av den. Att göra bleka färger är fint, men de här känns mer som dåligt pigmenterade - mycket, mycket sämre än de svarta och bruna paletterna i samma serie. Och jag väntar mig mer av IsaDora. För hundaåtti spänn får det gärna synas att man har använt dosan.

Från vänster - den gulvita helmatta highlightern blir en smula orange när man arbetar med den. Kanske är jag skadad efter mina foundationexperiment, men jag tycker allt att den drar iväg lite mot apelsinhållet om man trugar den med milt våld. Dessutom ligger den så nära min egen hudton att den försvinner fullkomligt, mitt emellan matt och skimmer, vilket bidrar ytterligare till osynligheten. Lite, sminkets motsvarighet till kejsarens nya kläder. Jag kunde lika gärna stått som en treåring och målat mig med mammas mjuka rougeborste, utan färg, och sen överlyckligt fråga om jag blev fin...

Den rosa halvmatta highlightern ger en svag, pastellskär, kall återspegling om man packar på den så tjockt man törs. Jag har matchat den med plenty svart eyeliner idag, och är inte helt missnöjd, men den kräver uppbackning av någon mer ondsint skär kusin för att orka hela vägen fram.

Tredje från vänster ser ut att vara beige på bilden, men är i själva verket rosa - palettens verkliga vinnare och den skugga som trots allt gör att jag inte känner mig helt assfucked på 179 kronor. Den är kallt rosalila med - är det verkligen - ja, en tydlig anstrykning av duokrom i guld och syrénlila. Very nice indeed.

Fjärde frv är en nästan löjligt anonym gråbeige, med en aning guldskimmer och mycket lite att säga till om. Blöter man upp den eller lägger på den tjockt över en primer tuffar den till sig en aning och närmar sig en metallisk mullvadston som funkar bra som markering i globlinjen eller yttre ögonvrån. Men jag gillar min egen Fallout bättre, eller Steampunkkollektionens Afternoon Tea som tjänstvilligt blir mullvadsvarmt metallisk med en aning vatten på borsten.

That there one on the right som ser svart ut är i själfva verket lilasvart, vicket är jetesnyckt! I burken. Det var egentligen den här som sålde in mig, den såg både dyr och komplex ut, men håller tyvärr inte att jobbas med speciellt bra. Den förlorar snabbt sina undertoner och blir gråsvart, med bara ett svagt återsken av vad som utlovats från början. En helt okej variant på mörk markeringsskugga, och rätt välavvägd mot resten av paletten, men ensam är den klent byte.

Den nya IsaDorapaletten får två och en halv (motvilliga) mascaraborstar i ögat av fem möjliga. Ouch!

Outer gods and Great Old Ones

2010-03-07T08:00:00.007+01:00

Igår visade jag pastellerna som man kan blanda ut med hjälp av pop-färgerna från TKB. Idag tänkte jag visa den andra uppsättningen, den där jag inte har lagt till något mer än bara nog med bas för att de ska fästa lite bättre.

Eftersom det rör sig om sjukt skrikiga färger, tänkte jag (helt osökt, jag lovar!) på Lovecrafts lilla bubbelanhopning, den mångfärgade polyedern och vinklarna i häxhusets tak. Dessutom känns det sjukt logiskt att döpa den gula popfärgen till Hastur. (Jag kommer troligen aldrig att behöva köpa färgen "Circus Girl" från Lime Crime...)

Och än en gång: även om det här inte är nya eller unika färger så är det enklare att säga "Hastur" än "två skopor lemon drop pop och en skopa filler"...så jag har döpt om dem.

Oh well, on to the colors:

Dagon
(Jag betackar mig för chipsgubbekommentarer om att Dagon strängt taget är en Deep One, men jaaaaa, the ruler of etc etc, och vare sig Old One eller Outer god. Jag vet det! Men vad fan skulle DU döpa en blå färg till i det här sammanhanget?)

Azathoth
(Är man ett "Nuclear chaos" kan man få vara röd i min bok. Lite vanvördigt känns det dock att Azathoth fick bli härskare över Raspberry Pop...)

Nyarlathotep

Cthulhu
(Jamen eller hur, den borde ha varit murkigt mörkgrön. Med slem! Och tentakler! Men vad hjälper det, jag är hänvisad till popfärgerna, so be it...)

Yog-sothoth
Fan vad jag hatar koraller. Alltså, frågan är om jag verkligen kommer att använda det här? Sannolikt inte.

Hastur

Shub-Niggurath

Ganska anskrämligt, om jag får säga det själv. Den lila är helt okej, och den gula. Men de andra, nej fyyyy. De gör sig nog bättre i kombination med andra färger. Typ svart, i stora mängder. Sen kan man fråga sig varför det finns en varm och en kall korallknallröd. Jg vet för lite om färglära för att kunna yttra mig om den saken. Båda är hursomhelst skitfula när man inte mixar dem med något annat. Men nu har jag gjort det åtminstone en gång!

Swatchade till vänster över ingenting, till höger över UDPP. Uppifrån; Nyarlathotep, Shub-Niggurath, Hastur, Yog-Sothoth, Azathoth, Cthulhu och längst ner - Dagon.

Fifties Pop Pastels

2010-03-06T08:00:00.006+01:00

Innan jag blandar bort allt som följer med i TKBs kit, måste jag se vad innehållet i ett par av påsarna klarar av på egen hand. Det gäller t ex de sju påsarna med de sk Popfärgerna. På TKBs hemsida står det såhär: "Pop [...] is a medium sheen mica, completely dye-free. Our Pop! line of colors match the classic Color Wheel (red, yellow, blue, orange, green and purple) and as a result are the best option for color blending." Jag tycker popfärgerna är rätt skrikiga i sina godistoner, men väldigt skarpa och klara.

Det är bland annat de här färgerna som en del independentåterförsäljare blivit kritiserade för att ompaketera och sälja vidare till saftiga priser (vi snackar omkring hundralappen för en femgramsburk, så det är ett rätt saftigt påslag, ja...). De funkar ganska okej att använda som ögonskuggor precis som de är, men behöver egentligen lite bas för att fästa bättre.

Det känns lite fel att bara blanda popfärgerna rätt av med en aning prefabricerad bas och sen säga att jag själv gjort en ögonskugga. Så länge jag inte blandar flera av de medföljande färgerna i kitet för att få en helt ny nyans är det ju inte riktigt sant. Men eftersom jag ville se vad popfärgerna klarade utan inblandning, har jag gjort två testuppsättningar med dem: en med femtiotalsinspirerade bleka pasteller, där målet helt enkelt varit att se hur mycket bas man kan lägga till och fortfarande få en fin färg, och en där jag lagt till så lite bas som möjligt, och låtit dem vara i princip orörda för att se hur de funkar som ögonskuggor på egen hand, se mer om denna andra serie i morgondagens inlägg. Här är den första uppsättningen (och jaaaa, det finns en varm korall- och en orange popfärg också, men jag kunde inte förmå mig att skapa något så outsägligt fult som en pastellkorallögonskugga....).

(Och även om det här knappast är nya eller unika färger så var jag tvungen att döpa dem. Det är enklare att referera till ett namn än att förklara ungefär vad det är i burken varje gång. Så, nu har jag sagt det.)

Cupcake
(Nancy, den här fick mig att tänka på glasyren på dina minimuffins!)

Honey, I'm home

Cherry Coke

Sunny side up

Valium

Swatchade till vänster över ingenting, till höger över UDPP och det är tamejfan nästan ingen skillnad. Det kanske beror på att det blir en väldig täckning med så mycket vitbas? Hmmm. Uppifrån och ner - Valium, Sunny Side Up, Cherry Coke, Honey, I'm Home och Cupcake.

Skammens rodnad

2010-03-05T08:00:00.007+01:00

Betydligt lättare än att göra foundation är det att koka ihop råsch. Det är faktiskt jätte-jätteroligt. I jättepaketet från TKB fanns en liten påse med Red Lake, som måste vara världens ondaste pigment. Jag har aldrig i mitt liv sett något så rött. Det gör nästan ont i ögat, blicken vill fly och fastnar knappt på den här obeskrivligt knalliga färgen, som är så intensivt röd att man tror att den ska gå över i svart, trots att den inte gör det. Som vanligt gör bilden ingen rättvisa åt verkligheten, det här måste ses i all sin giftighet.

Red Lake är uppenbarligen vare sig "lip safe" eller "eye safe", och då blir alternativen rätt få. Hur drygt kan det vara? fundrar Kotten och blandar ut en mikroskopisk smurfgnutta med ett hav av vita fillers. Instant bubbelgum! Oh the joy!

Colorona russet å sin sida ger ett dämpat, brunrött pulver som ser prydligt och beskedligt ut, något jag skulle vilja ha en dag när jag sitter i vita spetskjolar vid fönstret och skriver dikter medan det regnar på trädgården utanför. Eh. Resultatet är så mjukt i tonen (och nästan matt dessutom) att man kan använda det att skugga och konturera med om man är en blekfis som jag.

Jag funderade länge på vad jag skulle kalla de här, inte för att de är så himla unika men de ska väl inte gå namnlösa för det. Inget kändes direkt självklart. Men efter att ha glott i bokhyllan en stund, och funderat över vad jag skulle orka ha med i en nästan daglig upprepning av produktnamn, fastnade jag för Dunsany (bubbelgum) och Poe (blekrosamauve). Man blir som man umgås.

Varmt och kallt ljus, men båda är swatchade över ingenting. Poe skulle jag som sagt kunna tänka mig att använda som sculpting powder. Note to self - mindre skimmer nästa gång, man vill ju inte se ut som en epileptisk julgran...

And now with the mineralfoundation, jah!

2010-03-04T08:00:00.005+01:00

Det funkar helt okej att mixa egna ögonskuggor nu. Jag har inte panik varje gång jag ska köra ner en skopa i en påse. Något som jag däremot inte har varit lika pepp på är att blanda egen mineralfoundation - dels för att jag inte gillar att ha det så mycket, och dels för att varför ska man sitta och mixa ett tråkigt bäscht pulver när man kan göra ett häxgrönt/illrött/knarksvamplila?

Och sen gillar jag inte mineralfoundation. Alla sorter jag har testat lägger sig som en ofördelaktig hinna på nyllet, även om jag lägger på det ganska tunt, och misslyckas med att dölja röda prickar och svarta ringar (låter som om mitt nylle är en powerpoint i något styrelserum). Och trots detta oerhört tunna lager framhövs alla porer och ser ut som kratrar - och de är helt okej när de är osminkade, so there! Vad är upp med den här skiten, undrar jag och slänger mineralfanndejchan åt helskotta.

Men jag kunde inte låta bli att försöka åtminstone EN gång. Så jag kollade på de medföljande recepten i mitt maximegamröulk-kit och satte mig att mecka i söndags. Det var svåååårt! Hundra gånger svårare än att bara blanda en ögonskugga som kan få bli lite hursomhelst, och inte exaktexakt måste matcha min heltäckande overall av flickskinn. Eh.

Jag satt med min vanliga kompaktfoundation som referens, och blandade colour concentrate till nyansen "cream" som enligt uppgift skulle passa de allra ljusaste hudtoner man kunde tänka sig, ah o-kej. Men neh. Suckered! Resultatet hade matchat jättefint om jag hade varit asiat. Med gulsot.

Jag minns en liten textsnutt ur Kevyn Aucoins biblar, att många gör misstaget att ha en foundation som är för rosa, och inte gul, eftersom de flesta människor tenderar att ha en "complexion that is a little bit on the yellow side". Jag undrar om Kevyn någonsin var i Sverige och såg alla orangemålade skitungar här? Och om han noterade att folk i Skandinavien snarare tenderar att ha en "complexion that is a little bit on the bacon side"? Så även jag, eftersom jag inte är vare sig häxgrön, illröd eller knarksvamplila i ansiktet, även om det hade varit en mycket enklare lösning i just det här fallet.

Piggy pink, det är den underton som jag är för evigt hänvisad till, and so be it. Sex skopor red oxide senare kunde jag börja ana mig till en rimlig överensstämmelse med mitt vanliga tjack i plastdosan intill. Kvarstod dock problemet att färgen jag hade gjort var alldeles för mörk, och behövde drygas ut med tre (inte en, som föreslaget) gånger sin egen volym av vit bas för att inte göra smutsiga, orancha ränder i nyllet på mig.

Lärdom 1: Bara för att pulvret i påsen ser ut som det man vill matcha, innebär det på intet vis att det kommer att behålla samma ton på huden.

Lärdom 2: Man behöver en mycket ljusare foundation än man tror.

Lärdom 3: Basen avgör allt. Jag ser ut som en kraterkossa om jag spacklar mig med titan- och zinkoxid. Det är de två jävla pulvren som sabbar allt. Om jag istället använder sericitmica blir det plöstligt en helt annan grej. Som, typ, döljer saker och gör huden jämnare. Och trollar bort porer. Och jämnar ut färgskiftningar. Goodie.

Lärdom 4: Bara för att man fått till en färg som ser bra ut vid första applikationen, betyder det inte att den behåller samma färg när man jobbar med den. Hallå, ja? Perfekt piggybeige vid första påhopp, men korall-orange efter lite gnuggande? Lägg af! Alternativet tycks vara att bygga något som vid första applikation är lite för ljust, och sen jobba ner det till mörkast möjliga utfall, som då ska matcha ens eget skinn. Det krävs en jävla övertygelse för att inte bara slänga skiten åt helvete och köpa en burk mousse från Maybelline i det läget, säger jag. Färger som inte är stabila vid applikation verkar hur krångligt som helst.

Men skam den som ger sig. Efter tre timmars gnäll och morr och en rad med orancha fläckar som täckte hela underarmen tror jag att jag har knäckt receptet. Och i måndags gick jag faktiskt ut med egen foundation istället för köpes. Och eget råsch på det, betydligt enklare att laga.

Samma färg, fast med mer titandioxid blir en bra highlighter (till vänster), två nyanser ljusare än vad jag är naturligt. Wordsmith kan den ju få heta, det är ett av mina gamla internetnamn. Och foundationen själv? Tja, det måste ju vara exakt den färg som det är på kotten, så av förklarliga skäl får den heta Inkyblot. Jag rekommenderar alla andra som customblandar foundation åt sig själva att döpa dem på samma manér. :D

The adorable Majken

2010-03-03T08:00:00.003+01:00

Ni som ännu inte har börjat följa Majkens blogg Ich Bin Ein Porsliner, vet inte vad ni har missat. Majken är en diva, en självutropad prinsessa och kanske världens drygaste porslinshund dessutom. Hon rapporterar rättframt om sitt glamourösa liv som urban it-girl i Göteborgs innerstad.

Många kändisar har en egen parfym, inte fullt lika många har en egen makeupkollektion. Jag kan ju inte låta Kat von D vara ensam om den roligheten, så jag frågade Majken om hon ville samarbeta kring en serie customgjorda färger. Vänligt nog tackade hon ja, och gick samtidigt med på att avsätta tid ur sitt fullspäckade schema för att modella färgerna när de är klara. Under våren ser jag fram emot att lansera kollektionen Miss M, med nyanserna Diamond Paw, Size Zero, Golden Oldie, Champagne bark, Pearl Leash, Divine Breed och Majk Out. Stay tuned!

Dagens kit - lazy weekend

2010-03-02T08:00:00.003+01:00

Ibland blir jag nästan mer peppad av att se vad folk har använt för grejer än att se vad de har gjort med dem. En mackapär- tusen resultat. Och eftersom man gör klokt i att skriva den blogg man själv vill läsa, gör jag det nu...

Dagens kit ger (för mig) en ganska laidback, halvdockig look som är en bra grund för eventuell kalasmejk lite senare ikväll. Jag gör ofta så, sminkar basen ett par timmar i förväg och lägger på det värsta sen, när jag har bestämt vad jag ska ha på mig. Jag lär ju knappast vara ensam om det.Dessutom är det praktiskt om man är lat - två femminutare istf en tiominutare känns mycket kortare.

Max Factor's Facefinity (hjärta den!) i Porcelain

Jag behöver bara en dutt på nästippen, en dutt under varje öga, en på hakan och en mellan ögonbrynen av den här förtjuhuhusande kakan för att se helt färdigmålad ut. Tack för det, Televerket! Dags att diska applikatorsvampen dock, den börjar krokna igen.

H&Ms Blushing Rose och Eyebrow Colour.
Din svarta mascara of choice, ärligt talat, det spelar verkligen ingen roll tycker jag.
Steampunkkollektionens Picnic
Nåt guckigt H&M-gloss som luktar artificiellt sötningsmedel och kostade 9.90, poängen är att det är a) ogenomskinligt, b) balettrosa och c) metalliskt
samt

Rimmels "Shock Gloss" (ja, jag känner mig sjukt chockad av den skarpa lukten av plastgodisnånting) i 210 Blown up (!?!). Älskar den rosa korken, Rimmel i allmänhet, hur glosset ser ut i tuben och att det står "3D Magnifying Gloss" (hahaha, sen när är 3D en förstorande grej?). Hatar lukten, att det inte syns när man lägger på det, och att det har en plastspatel isf topsfnutt som applikator. Det är tydligen så himla special att de har måstat ha en liten bild av den på korken - "spatula applicator". Jamen tack för det.

Du skiter ju egentligen i hur just jag ser ut i det här. Det kommer ändå inte att synas på bilderna, så mörkt som det är idag. Poängen är snarare att du kanske tänker att vafan har jag ingen sån för och börjar hitta på nya kombos, leta dupes och får fler ursäkter för din konsumtion.

Äsch, det var så lite, så.

Saker som fastnar

2010-03-01T08:00:00.000+01:00

Vanligtvis har jag problem med att saker inte vill sitta kvar på huden. Att sminket creasar eller smetas ut eller ger sig iväg nedåt kinderna om jag kollar på en riktigt sorglig film. Att fukt som man hade velat behålla bara evaporerar genom skinnet som nånslax ånga och blir borta. Att ögonfransar singlar väck. Eh.

Men ibland är det tvärtom. Det finns grejer som är typ omöjliga att bli av med. Här är min lista av stigande irritation:

5. Glitter som man spillt ut nånstans och sen tror att man torkat upp. Jag tappade en burk med Eyedust (Angel) från Make Up Store över hela badrummet (den studsade på handfatet och toaletten) i min gamla lägenhet för kanske tio år sen. Det glittrar nog fortfarande lite på rören bakom vattentanken, om man ser efter noga.

4. Mascara som aldrig riktigt vill tvättas bort. Eftersom jag inte vill sandpappra mig varje kväll, brukar det ofelbart bli lite, lite mascara kvar som man bara. Inte. Blir. Av. Med! Argh! Hur noga man än tvättar sig, brukar man ha lite svart under ögat när man vaknar nästa morgon. Det enda som hjälper mot detta är ett par dagars sminkvila och upprepad tvättning, gärna i form av bastubad så att man svettas ut färgen ur porerna. Vadå kosmetisk tatuering liksom? Jag har ju min ständiga fransmarkering av evigt påfylld mascara/kajal.

3. Max Factors Lipfinity. Det här är kanske det lömskaste tricket kring merförsäljning som jag har sett. För att kunna ha det här läppet utan att bli sinnessjuk, MÅSTE man köpa removern som hör till. Lipfinity är jetefint och till och med ganska förlåtande om man väljer nude-färgerna (men den som målar med goth-nyansen Wicked Espiegle gör klokt i att vara nykter, jag säger bara det). Sexton timmar efter applikation har man kvar det, bara inte på den inre delen av läpparna, och inte som ett jämnt skikt utan som krackelerade mosaikplattor som man måste bita bort från munnen om de ska försvinna. Kanten längst ut är det bara att glömma, den sitter där tills man fått ny hud. Använd inte det här om du inte har removern också. Jag fick gå och köpa den med halva läppen bortgnagd och andra halvan fortfarande Espieglad. Stackars mig.

2. Ögonfranslim. Ah fuck it! Jag kommer hem, jag står och lider framför spegeln, Snejk har redan gurglat i sig en halvliter resorb och kraschat bland våra tibetanska böneflaggor medan jag nattar mina falsies och försöker reparera skadan. Duo-limmet som är världens bästa torkar visserligen ganska osynligt, men det är när man sminkar över skarven med svart ögonskugga som man ställer till det för sig på allvar. Ett par timmar senare har limmet och färgen bondat till ett segt, oändligt tänjbart och flottigt klister, som sitter fast i franskanten och måste pillas ut klump för klump. Och det spelar ingen roll hur noga man tvättar, det finns ändå alltid kvar på morgonen - se punkt 4.

1. Veets kallvax. Det här är det värsta jag har varit med om, tror jag... Trots slaviskt följande av instruktionerna lyckades jag uppenbarligen inte få med mig allt vax, utan en del blev kvar på huden. Jaha. Och det hjälpte föga att klena dit remsan igen, och rycka en gång till. Inga borttagningsmedel bet på skiten, inte ens Max Factors remover. Det hjälpte litegrann att peela. Trodde jag. Tills jag tvättade mig igen följande morgon och såg nya vaxflingor och ett plastigt skikt svälla i vattnet. Det ska sägas att det här var i samband med min jätteförkylning, så jag trodde först att det var min hud, inte vax.

Men när jag fortfarande inte hade fått tillbaka känseln i skinnet dagen därpå (för det var ju plastat, haha) började jag misstänka att det kanske fanns rester kvar trots allt. Och det hjälpte inte att plocka med pincett. Och det hjälpte inte att klösa med naglarna. Och det hjälpte inte att peela igen, fast jag avstod från att använda ScotchBrite, som när jag skulle ha bort de där hemgjorda tatueringarna från armarna, om du minns. Fem dagar tog det för huden i ansiktet att bytas ut, och inte förrän då försvann kallvaxet. Merde! Det värsta är att jag säkert kommer att använda det igen.

Bild.

Steampunk-kollektionen klar!

2010-02-28T08:00:00.002+01:00

Med en lämplig knuff från storasyster som önskade sig neutrala pigment, och Isabelle som önskade sig grå och plomonfärgade skuggor, har jag mixat klart hela Steampunkklustret, sju färger totalt. Alla är gjorda på skimmerbas, med två "syskonpar" som neutral bas, två kontrastfärger och en varm highlighter.

Från vänster - Gaslight, Afternoon Tea, Royal Society, Waistcoat, Cogs & Wheels, Corset och Picnic.

Gaslight har ni sett förut, så jag säger inte mer om den. Jag lägger med swatchen igen, bara för enkelhetens skull, den kommer bland de andra swatcharna längre ner.

Afternoon Tea och Royal Society är syskon i samma nyans, en ljus och en mörkare. Det var Lisa som önskade sig neutrala färger, så jag ville göra två som kompletterade varandra.

Waistcoat och Cogs & Wheels är det andra komplementerande paret, Waistcoat är faktiskt mörkare än vad som syns här på bilden, och har en varm lila underton. Cogs är aningens mattare än de andra skuggorna.

Corset är en kontrastfärg tänkt att balansera Gaslight, och bilden visar en ganska orättvist återgiven färgton, eftersom den är varmt plommonlila med jättemycket skimmer.

Picnic är Steampunk-highlightern som tillsammans med Gaslight och Corset får balansera upp den annars ganska leriga och sobra färgskalan. Jag vill att en palett ska innehålla ett par sotfärger att markera med, minst en highlighter, och så ett par intressanta färgklickar däremellan. Då blir den allra mest användbar och flexibel. Picnic är extremt tacksam och lättburen på min vinterglåmiga hy, och funkar också som rouge om man gillar ljusa skimriga såna (fast det gör inte jag, jag vill ha matta mörka dito).

Här är swatches på alla, för att jämföra dem sinsemellan (men gaslight är inte med, eftersom jag dumt nog inte fotade den vid samma tillfälle). Till vänster - över lite hudkräm, till höger över ingenting, på bar hud. Uppifrån och ner: Afternoon Tea, Royal Society, Waistcoat, Cogs & Wheels, Corset, Picnic.

Och närbilder på samma swatches, samma ordning men nu med gaslight i toppen - obs att Gaslight är fotad vid ett annat tillfälle och swachad tv över UDPP, th över ingenting.

Puh!

Moscow, moscow

2010-02-27T08:00:00.001+01:00

Ännu ett byte från Pret-ty.se, denna gång med Aranel. Jag samlar på microshadows, vill kanske inte ha alla men det är guld att byta till sig! Då känns det som om det är gratis... och vi lever ju alla i förnekelse.

Moscow är helmatt, mellanlila - en klassisk, användbar wifebasher som blir lite brun om man gnuggar den hårt, utan att för den skull dra åt rött vilket är en ovärderlig egenskap för att bäraren inte ska se blåslagen ut. Här blev färgåtergivningen ganska bra, medan mina swatches (längre ner) som vanligt med lätthet suger en golfboll genom en trädgårdsslang, men de är ändå bättre än färgåtergivningen på MUS egen hemsida. Det är å andra sidan inget som jag är direkt glad över. Jag gör dem jävligt små, så får ni väl klicka upp dem om ni tror att det hjälper, och studera igelkottstaggarna som uppenbarligen har börjat växa ut ur min hud. Moscow överst, ovanför MUS Microshadow Playful, så att ni har något att jämföra med.

Och hejjj vad mycket roligt man hittar när man bildgooglar på "Moscow" för att försöka hitta någon annans surt hopfotade foton. Jag kunde inte motstå de här turturduvorna, jag menar, när skulle man INTE vilja ha en sån här hatt?

(Och glöm inte att Rammstein har gjort en jätterolig låt ihop med TATU som heter "Moscow" den med. Hahahahahahaha. Hahahahaha Till, hahaha. Hahahaha rustningen, haha)

Pysseldag

2010-02-26T08:00:00.006+01:00

Eftersom det inte går att vara utomhus nuförtiden när vi har fått en liten istid här på västkusten, får man roa sig bäst man kan i sitt rosa kök. Just nu är vi inne i en svår färgperiod båda två - Snejk jobbar med våta pigment, jag jobbar med torra. Vi har dragit ut en extra skiva ur köksbordet så att alla grejer ska få plats.

Jag börjar få lite snurr på det där med att blanda nu, och håller på att pröva ett par nya koncept. Ett som inte är så dumt är att göra som min uppkörningslärare (den jäveln) sa till mig - "Gör det inte så svårt för dig". Sjukt komplexa färger är inte alltid det bästa. Det kan bli väldigt, väldigt fint med bara ettpartrefyra komponenter. Jag borde åtminstone prova hur det blir med singelkombinationer innan jag wejstar alla färgpulver på rödgrönbruna röror. Inte minst för att kunna använda pop-färgerna som de är, med bara lite bas i, eftersom det kommer att bespara mig beställningar från alla som ompaketerar dem. Och eftersom jag inte har något tvång att göra helt unika produkter utan lika gärna kan klona sånt jag inte vill köpa, är det najs att bara surfa runt på olika butikssidor och se om jag kan pirata fina saker. Gud vad skönt det är att ha en hobby och slippa göra det här på professionell basis!

Gaslight och Firefly, just innan jag börjar gnuffla omkring alla pigment för att blanda dem. Svart oxid är nog bra, men fan vad torrt det är! Det bara ramlar runt som träkol.

Nu är Steampunkkollektionen färdig, totalt sju färger, de kommer snart upp här! I smyg har också jag kokat en 50's-serie med bleka glassfärger som kanske inte är så jätteanvändbara, men väldigt roliga att göra. Finns på begäran, ni får hojta när ni har sett dem. Och det har blivit fler Tom Waits-färger. Och början på en sjukt nördig serie i två delar, som kanske har att göra med en viss ångestladdad skräckförfattare.

Ayurvedisk kajal från Nannie

2010-02-25T08:00:00.000+01:00

Tänk att ha kompisar som handlar åt en när de är utomlands, vilken lycka! Eller, det var ju strängt taget inte till mig utan till bloggen. Och både jag och bloggen är totala suckers för presenter.

Nannie som är världens mesta globetrotter kom hem med en ayurvedisk kajal från det närmast göteborgsfyndigt benämnda indiska märket Biotique, som gör både hud- och hårvård, smink och de marginellt mindre logiska/begripliga "men products", "food supplements" och "baby care products". Men inte mig emot.

Det står på förpackningen att "This is not a cosmetic product. It has therapeutic properties." Men den lär ju dubbla som ögonsmink nonetheless - plus att jag blir lite moraliskt lycklig över att se det hederliga "kajal" tryckt på en produkt. Eyeliner i all ära, men en gammal trygg glosa från barndomen är som en mental snuttefilt ibland.

Eyeliner i läppstiftscasing? Ja, kanske är det inte så dumt. Och vilken snygg hylsa sen! Om man inte snappade proportionerna utifrån typsnittet skulle man kunna sluta sig till att Nannie kommit hem med en helt annan typ av present... Inuti är det en ...rökelsekon? Som luktar sådär mysigt affär-som-säljer-luvtröjor-och-yogite-och-små-kort-med-änglar.

Efter tre dagars ihärdigt testande sluter jag mig till att det här är en fullträff. Om jag bara använder kajalen ensam, och inte tar den enkla utvägen att måla igen alla glapp med svart ögonskugga som jag brukar, så är kladdfaktorn noll, även efter en hel dag med trött gnuggande och en del tårar om jag ska vara ärlig. Payoffen är minst lika bra som vilken annan svart ögonpenna som helst, men det är avsaknaden av kladd och den subtila rökelsedoften som verkligen gör det till en vinnare.

Det enda jag funderar på är formen - än så länge går det jättebra att måla direkt med den vassa toppen, och följa efter med en smudger, men jag inser att eyelinerstrecken kommer att bli tjockare och tjockare med tiden. Lite som en gradvis tillvänjning för den som inte är bekväm med sextiotalsögon från början. Så småningom kommer jag att bli tvungen att hämta färg från stiftet med ett vapen eller redskap av något slag, och det är ganska hårt fett så jag undrar vad som kan vara lämpligt. Å andra sidan måste den här konen allena innehålla mer färg än vad som får plats i fem vanliga pennor, så det är väldigt mycket man får för pengarna. Tack Nannie!

And more with the loot and loot

2010-02-24T08:00:00.001+01:00

Bland alla goodies jag swappade med Kerstin finns georgia från Benefit, min första grej från Benefit öht, ska jag kanske tillägga. Ibland är det bra att ha ett aprikosorange råsch när glåmigheten är som värst, det här sitter mer på Barbiehyllan än på Wifebasherhyllan, men jag klagar inte. Det enda som känns lite knasigt är den skarpa lukten av apelsingodis, och att borsten är så kort att jag blir desorienterad och tror att den är till att pensla bröd med. Men sen känns det fint igen.

Lade också vantarna på en palett från Everyday Minerals, Sandcastle (som jag inte hittar på deras sida längre, men det fanns i alla fall en hel kollektion som hette så, jag får alltid veta allting sist känns det som...). Jag har inte testat några pressade produkter från dem. Jag blir alltid så glad när jag får prova något nytt, det är kanske lite barnsligt men svårt att komma ifrån. Det här är precis en sån palett som jag bunkrar i oändligt antal, en portabel färgkombination som man inte behöver dra sig för att använda på jobbet. Med andra ord, sminkskåpets svar på pasta och havregryn, man behöver inte skämmas över att ha köpt ett extra paket "för det går ju alltid åt". Jahaaråå.

Swaploot igen!

2010-02-23T08:00:00.001+01:00

Det är som om swappandet lever ett helt eget liv, och sminket uppnår en kritisk massa när det börjar yngla av sig helt på egen hand. Från fina Kerstin fick jag en stadig mörkblå dosa från Dior, som jag aldrig tidigare ägt - och garanterat aldrig köpt - något ifrån. It's the 880 Gris Vip, hahaha namnet hahaha.

Som den HighEndTegelsten det är frågan om har den naturligtvis en rejäl payoff, dock inte fullt så hårresande som man skulle kunna tro. Egendomligt nog är det den lila pralinen i mitten som skriker minst, tvärtemot mina gissningar. Jag trodde att jag hade lagt vantarna på en riktig ultrawifebeater, men icke dé. Snarare tänker jag på liljekonvaljer och kvarnhjulshattar med vita flor och vilande rådjur. Ah, good either way.

Kerstin önskade sig turkosa skuggor i utbyte. Håll utkik efter dem framöver, jag återkommer!

Padster Bronson

2010-02-22T08:00:00.006+01:00

Om man inte orkar vara fin själv så kan man alltid göra andra fina när man går ut. Paddy brukar bli så fin när man vitsminkar honom lite, och nu ville han tolka den vita masken i Bronson. Det här är tyvärr inget som syns på omslaget (jag kan rekommendera filmen!), och inte heller kan man ana att det är här man kommer att få stifta bekantskap med världens kanske knäppaste disco.

Förra gången vi sminkade Paddy hade jag all möda i världen att få den spattiga krämformulan i tuben jämn, och var det inte till och med så att den sprack lite när den hade torkat? Den här gången kom han hem till mig med en burk vit supra från Kryolan, "räcker till fem ansikten eller en hel kropp"... Kostar 89 spänn i butik och 76 kronor på nätet, men det var det värt. Jag har nog inte testat just det här vitsminket förut, men det är det apselut bästa hittills. Inte jätteförvånad - jag vet ju att Kryolan är the shit. Tummen upp alltså!

Jag målade cirkeln runt ansiktet på fri hand med vit kajal (lättare att korrigera prydligt än svart!) och tog ett par ögonmåttpunkter kring ögonbryn och öron. Om man är riktigt skakig på handen kan det kanske vara idé att faktiskt mäta ut ett par såna stödpunkter innan, för att få en symmetrisk form. När sedan cirkeln innanför var ifylld, tog jag ett par djupa andetag och målade den svarta kanten som avgränsade mot resten av ansiktet.

Ögonbrynen är som vanligt gjorda med snedskuren pensel, med mellanbrun ögonskugga till ifyllnad, för att det inte skulle bli för hårt. Jag kan fortfarande inte släppa den lilla kroken som Petrilude gjorde på sin buktalardocka, det var najss och man ser attematiskt dryg ut när man har dem. Ögonen är också brunsminkade, vi var ute efter en lite mer subtil look, hur man nu kan resonera så när man väl har börjat gräva i vitsminket. Det ingår lite basic konturering också, för att undvika den klassiska men rätt osmickrande ballonghunds-looken som är så trendig bland göteborgsgoterna, Ingen nämnd och Ingen glömd...

Läppstiftet har herrn målat dit själv, efter att ha läxat upp mig med en harang som lät märkligt bekant, om att man inte ska ha bara svart läppe för det ser dumt ut, och vissa elitistiska rutinerade gothbrudar har minsann mörklila, mörkrött eller bruntonat läppe, så det så. Han löste problemet elegant genom att täcka över mitt vinröda Midnight Red från IsaDora med ett lager svart läppstift. Såh! Pussmärket på kinden har han också skaffat helt på egen hand, senare under kvällen. Tur att nån orkar vara söt när jag är för sjuk för att försöka!

Nej, se det snöar...skinn?

2010-02-21T08:00:00.003+01:00

Eftersom jag hatar att läsa om sjukdomar på bloggar som inte uttalat ska handla om det, tänker jag inte utgjuta mig om min egen konvalescens här. Jag nöjer mig med att konstatera att det är skönt att vara tillbaka.

Nöden krävde dock att jag mitt i sjukan skulle ut och vara social - svårt darrig på benen, men dock feberfri. Hur spacklar man enklast till sig en fejkad yta av friskma?

Det största problemet var näsan och överläppen, som efter en hel dags ihärdigt snytande var så trasiga och flagiga att jag hade börjat blöda. Jag vet ett par kompisar som är suckers för det där med att plocka flagor med pincett, så jag tänkte testa det nu när det var Force Majeure kring snoken.

Det som till sist visade sig fungera var följande manöver (som tog 30 minuter, vilket är mer än vad jag lägger på a full face of slap när jag är frisk).

Plocka flagor med pincett tills det inte ser allt för jävligt ut. I mitt trasiga tillstånd var det inte läge att peela, bara ansiktskrämen brände som eld eftersom jag glömt att det var en såndär som innehåller lite karbamid.
Smörj, smörj, smörj. Jag kände att det inte räckte med en vanlig fuktkräm, så jag följde upp med en apmule av 8 hour cream.
Badda på kompaktfoundation med hörnet av en svamp. Dra inte, bara stöppla rakt in mot husen för att inte provocera alla de flagor som trots allt finns kvar, eller kommer att uppstå.
Där det var som allra värst använde jag bara MACs Mineralize Skinfinish som jag la på i generösa kvantiteter med ögonskuggsborste kring näsan och munnen.
Pudra sparsamt för att inte dra upp flagor.

Glöm inte den vita eyelinern för att sminka bort dina pinkeyes! Och skippa kontaklinserna om du kan, det är sällan en god idé när man har en infektion i kroppen. Visst är det konstigt att man känner sig bättre när man ser friskare ut?

Testbild

2010-02-11T08:00:00.001+01:00

Virus. I mig, inte i datorn. Åter inom kort.

Tejpmallar deluxe

2010-02-10T08:00:00.002+01:00

Köpa färdiga tejpmallar för manikyr på Kicks? Fuck no. Jag klipper till mina av klisteretiketter som man kan skaffa sig i vanliga pappersaffärer, eller knycka på jobbet om man är thuswise inclined. Och har ett jobb där det finns klisteretiketter.

Det braiga med det är att man kan knippla ihop vilka former som helst. Om jag vill ha en liten blixt så går det också bra. Fast det blir inte lika pilligt och tjusigt som the real deal, men hur ska jag kunna ha kvar ett sånt litet mönster om jag ändå fläker bort det mesta av lacket redan dag 3? Se där Konad för oss som inte törs eller har råd, eller helt enkelt inte kan med att ge efter för sitt inre barbieslott, trots att jag egentligen jättegärna vill ha en sån där liten stack med mallar, ett speciallack och en gummistämpel... Det som egentligen hindrar mig är att jag vet hur sällan jag skulle komma mig för med att använda det. Fast jag drömmer om en babyrosa manikyr med spetsöverlager. Mmmmmmdet.

Förpacka mig hit och förpacka mig dit

2010-02-09T08:00:00.003+01:00

Fyra frågor om förpackningar bara:

Varför i hela friden har jag inte köpt TKBs cutie pies/clamshells tidigare? Finns i fyra storlekar. Även för dig som inte ska blanda eget smink till tusen är de helt fantastiska när man ska depotta, rädda, fördela, ge bort eller låna ut smink. För att inte tala om allt annat man kan ha dem till - GW-döskallar som har en tendens att försvinna i mattan, pärlor, örhängen, minneschip till mobilen, ipren och mjältbrandspulver. Här har jag använt dem för att depotta NYX Ultra Pearl Mania i nyanserna 05 Charcoal Pearl (töntigt grå för det namnet, men fin nonetheless!) och 02 som bara heter "Pearl" rätt upp och ned, till skillnad från alla andra färger som får ett namntillägg. NUPM (hihi) kommer i prisvärda, men tyvärr obrukbara flaskor med smal hals, och etiketten måste klibbpillas loss varje gång man vill öppna korken. Jaha? Skitbra, hörni. Så jag depottar, surt men målmedvetet.

Varför kommer MUS Lipstain från Whisper-kollektionen i en nagellacksflaska med en nagellacksborste som applikator? Hur tänkte de egentligen? Var det billigast att låta sama maskin göra de burkarna också, fast lite mindre? Sparade de listigt in på förpackningsdesignen där, trodde de? Jag ska ha på mig det här gucket idag bara för att ge det en verklig andra chans, men än så länge är jag sjukt besviken sen förra gången. Jag älskar stains! Jag älskar Make Up Store! Så varför blir det dåligt när de bestämmer sig för att koka ihop min favoritprodukt?! Why, God, whyyyyy?

Varför har MUS plötsligt börjat tillverka lock som ramlar av? Jag trodde att det var ett fabrikationsfel och var på vippen att gå tillbaka och klaga tills jag läste nånstans att det är med flit. Det är gjort så, så att man ska slippa stå och hålla i dosan med locket kvar om man är professionell och sminkar folk hela hela dagen tills dosan är slut. Professionellt sminkfolk har tydligen stora problem med att hålla i lock, vilket är konstigt med tanke på att de om några borde ha tillfälle att träna på det. Ger inte locket bättre grepp? Eller är det bara jag som tycker att en stor hård plast-åtta ger bättre grepp än en liten halkig cirkel? Förutsatt att locket nu inte är gjort för att kunna tas av så att hela skiten plötsligt (otroligt praktiskt!) faller i två delar. Jag vet ingen som har tänkt på att öva på att hålla fast sånt. Kunde de inte promota det lite mer, så att man slipper "överraskningen"? Jag surfar smink till den gräns att jag skäms och mår lite illa, men jag har inte hört ett ljud om denna spännande nya feature från mitt älsklingsmärke. De gamla locken var visserligen fulare, men de visste man åtminstone var man hade. Inga magiska självspelande gångjärn där inte. Och! Man kunde se färgen rakt igenom locket! Det ni!

Varför tillverkas fortfarande lippies med tops-applikator i patenterat luddfnas? De känns sjukt ohygieniska. De går inte att nuka med sprit. Man har inget val utan måste köra ner dem i gucket. Sen ligger de där och jäser tills man öppnar locket nästa gång. Jämför att ha samma kniv i smöret tills det är slut, och inte diska den förrän man slänger paketet. Usch, varför skrev jag det där? Lalalalalala! Det man inte ser har man inte ont av, mikrobiologi är en bluff, yessir. Kanske kan man testa att mikra sina gamla läppglans, hur är det med det egentligen? Om man knäcker upp förpackningen på lämpligt vis och depottar till en lemonpie, kan man ju testmikra lite av glosset innan man bombar hela mängden. Hur är det egentligen? Är det bara stora djur som dör i mikron, eller får man med bakterier också? *Googla googla*

ELF Lipstain Red Carpet

2010-02-08T08:00:00.000+01:00

Fan vad jag gillar Lip Stains. De går på så tunt att man inte ser jättemålad ut, även om det kanske är världens skrikigaste färg man har valt. De sitter där de ska, och behöver inte fyllas på var femte minut. De halkar inte runt utanför munnen efter en stund, och de fastnar inte på tänderna. Det enda minuset är att de kan vara lite svåra att få bort, vilket iofs inte brukar bekymra mig - tvärtom gillar jag "dagen efter"-effekten som man får när man har torkat bort ett stain och går ett varv med cerat baraföratt.

Nu när ELF har börjat kränga något som de kallar för stains i Studio-linjen (what's up with that? Alla gör något som heter något med studio nu? Nån som går på det? Neh.) måste jag ju prova. Jag skulle inte vilja säga att det här är vad jag kallar stain, mer som ett enkomponents ogenomskinligt halvpermanent gloss. Stain är genomskinligt i min bok. Har jag fel? Har tillverkarna börjat kalla allt som är någorlunda illigt rödpigmenterat för stain nu?

Men Red Carpet är snyckt! Trots att det ser mer rosa än rött ut i tuben, och trots att det påminner om IKEAS fegröda nyans som allt hade för några år sen. På plats blir det extremt portabelt, helmatt, hållbart, och det luktar typ ingenting, bara en svag aning av kemikalier och kalk. Och det sitter hela dagen. Eftersom jag är så dålig på att låta Snejk göra sitt här i bloggen kan han få framträda och passa på att visa sina nya apsnygga polisonger på samma gång. Utan glossdelen i andra änden av tuben överst, och nedantill MED gloss. Min gissning är att Snejk trivdes bäst med den glossiga varianten. Jag fattar inte att han låter mig göra så här, han måste vara världens bästa pojkvän. Voila!

ELF Eye transformer

2010-02-07T08:00:00.001+01:00

Jag var lagom skeptisk till ELFs eye tramsformer, inte minst för att jag hellre skulle vilja få mina ögonskuggor transformerade, men som den consumer/sucker jag är, kunde jag inte låta bli att prova. Till det priset? Ah mah Lawd! Lätt.

Grejen är att det funkar. Faktiskt. Jag har swatchat den, helt i onödan eftersom jag som vanligt får pissiga resultat trots dagsljus, korrekt vitbalans och halvdyr om än kompaktkamera.
Så om du kollar på bilderna och tänker amenvafaan, nu får hon skärpa sig, så kan jag försöka förklara och berätta vad som händer.

Jag har swatchat transformern över enbart foundation tillsammans med ett par skuggor som jag misstänker att många äger, Make Up Stores Muffin, East och Pollution - vittröttsvart är en oemotståndligt klatschig kombo, älskad av mataffärer, tidningsomslag, hockeylag och totalitära diktaturer världen över. Mest ville jag se vad prylen i fråga kan sätta upp emot mörka, pigmenterade skuggor. Det är ju ingen konst att sitta där på skinnet och lysa igenom en mesig neutral skugga.

Det som transformern faktiskt gör är att den lägger till en highlight som skuggan inte hade förut, och jag vet inte var sminkbloggbrudarna menar när de säger duochrome, men om en skugga kan ha två färger samtidigt så är det här the thing. Det blir ett annat djup också, och East och Pollution som är matta blir istället halvskimriga. Which is nice. Plötsligt har man fem skuggor där man förut bara hade en. Lägg till allt du kan åstadkomma med olika primerkombos, och varje eländig liten burk i ditt överfulla skåp (eller Helmer, eller traincase, eller i mitt fall sekretärlådor av trä som har slagit sig i vätan när mormor hivade ut möbeln på gräsmattan i regnet) blir plötsligt en hel, matchande genomtänkt palett kring samma färg. Gud vad trött jag blir! Så många möjligheter! Så lite ork och motivation!

Muffin är egentligen en ganska nära släkting till den gula fnutten i tramsformerlådan. Båda är sådär gulligt champagne-pearlish och går fint att använda på egen hand. Det verkar snarare som om det är Muffin som förlorar fajten, och inte de svaga underliggande färgerna. De blir lite fluffigare, lite mer ogenomskinliga, men de behåller sina individuella färger och behöver definitvt paras med något ondskefullt svart för att inte bryta samman i en mardröm av åttiotalspasteller.

East är så jävla ond, jag älskar'n. Påskkärringkinder? Check. Osmickrande syntgoth-pinkEyeSminkning? Check. Eyeliner när man vill stanna hemma från skolan och vara lite *kåff kåff* schuuuk? Check. Och inte ens mördarpigmentet som gud glömde, och som mina borstar och penslar definitivt aldrig brukar glömma förrän nån gång veckan därpå, mopsar sig när det ska transformeras. Det gröna och blå underlaget ger bäst effekt, det ser faktiskt jeteroligt ut med grön underliggande highlight, och med blått blir den hysteriskt discolilashimmerywhatnot. Det är fint, jag lovar!

Pollution är kanske mest tacksam att tweaka på det här sättet. Jag som trodde att det skulle vara tvärtom, ju ljusare skugga desto större effekt, att mörka skuggor bara skulle dränka ut de små töntiga pastellerna. Typ MRÖÖÖÖÖÖULK, flyttapåerhärkommerviiii... But noh. Det här är ju de svarta färgerna med färgade undertoner som alla letar efter! Och som man inte får gnugga på om de kommer från Fyrinnae, för då förstörs de och den andra färgen försvinner. Not so here. Jag gnuggar och gnuggar på den svartgröna fläcken, och det enda som händer är att jag tonar ut Pollution, medan den gröna ELFgeggan under blir mer framträdande. He! Det var listigt byggt av dem. Duktiga ELF.

Jag vet att det är en sugig bild, jag har bara med den för att ni ska se att jag faktiskt har gjort det här på allvar. Ni tror förmodligen att jag bara sitter och hittar på alltihop! Men det är sant, jag lovar. Kolla in LipGlossBitchs recension av samma pryl om ni inte tror mig.

NOTD Purple Ice

2010-02-06T08:00:00.002+01:00

Behold my Fuckyou-finger! Här i sällskap med de andra slickepottarna och vickevirarna och allt vad de andra fingrarna nu heter på latin. Jag kanske skolkade den lektionen, jag minns inte, det är ett töcken av brända svanar, impluvier och ablativ och gamle Flave som semper diu dormit, den jävla lyckosten...

Jag börjar komma till slutet av min L. A. Colorslackhaul, tro det den som vill, och här är Purple Ice, varmlila men inte rödlila, kräver tvåochetthalvt lager för att täcka, extremt diskret glitter i coralredorangewhatever, nästan på gränsen mellan metallic och glitter, jag kanske behöver nya glasögon.

Om du undrar varför jag är så disträ kan jag meddela att det till stor del beror på jobbrelaterad stress. I slutet av den här veckan blev det lixom en dag när allt som jag bara ignorerat kom tillbaka på arbetskarmiskt manér och bara rasade över mig som en papperstrave, mer eller mindre bokstavligt. Jag gick in i jobbkoma och ägnade åtta timmar åt arkeologiska utgrävningar där jag spårade upp och skrev rent alla små jävla kryptiska post-its med saker jag apseluuuut inte fick glömma bort och ovillkorligen måste uträtta. Sen vaknade jag lagom för att hinna springa ut genom porten innan jag blev inlåst över natten. Puh!

Vem orkar tänka på smink under såna omständigheter, liksom? Neh, man orkar bara luta sig tillbaka och vänta på sina swapkuvert i brevlådan...

Budgetfavoriter

2010-02-05T08:00:00.000+01:00

Alla som är suckers för billigt smink, upp med handen. Jag ser fram emot brudgängets resa till Berlin om ett tag - vi har inte planerat in ett enda museum, utan det verkar som om alla istället är dead set på att först dricka en massa cocktails och sen handla en gigantisk driva med allergiframkallande eurotrash-makeup. Eller var det kanske i fel ordning? Hur som helst, hurra!

Ett par snorbilliga favvoprylar hos mig är H&Ms brynskugga, försvarets hudsalva och alldeles nyligen även en av borstarna från ELF. H&Ms gamla kvartetter var helt okej tills de höjde priset - har jag ändå tänkt lägga 70 spänn på något så blir det inte håämmsmink.

H&Ms brynskugga har fått lov och pris på snart sagt alla bloggar jag läser. Den är precis så bra som alla säger, och den kostar ett par tior. Det finns ett stort antal exakt likvärdiga burkar från andra märken, som kostar det femdubbla. Det tiodubbla. Och bortsett från att den är bra och billig, så multitaskar den som ögonskugga och för den delen liner. Och den tar aldrig, aldrig slut. (Däremot bör man kasta bort den lilla värdelösa penseln som följer med, och använda en bättre, men det har jag redan sagt om jag inte minns helt fel...)

Försvarets hudsalva, hjärta den. Det enda som inte är superoptat är förpackningen. Jag skulle vilja ha den i en större pot eller ett smalare stift - den rörliga hylsan kan bli ganska grisig i kanten om man har ludd i väskan etc. Lösningen är naturligtvis att mikrovåga en klump i en independentburk, varför har jag inte tänkt på det förrän nu? Tur att jag bloggar ibland så att jag får en chans att reflektera lite.

ELFs ögonskuggsborste med vitt skaft är inte alls dum - lagom hård, korta täta borst, snygg även om det är lite åttiotalsvarning på den vita pärlemorfärgen. Och inte så jäkla långt skaft heller, bra där. Även om produkttexten får gult kort för innehållslöshet*. "Natural gliding strokes", jamen tjena. Men för den här gången då, I forgive you. För jag gillar ELF.

* Specially sheered brush tip absorbs the perfect amount of eye shadow and provides long lasting color saturation. The comfort curved brush contours the eye with natural gliding strokes for easy and accurate eye shadow application. All e.l.f. professional makeup brushes have been designed and tested by professional makeup artist Scott Vincent Borba. Each brush has been ergonomically designed to fit perfectly into your hand and facilitate a flawless finish with every application.

Minnesluckor

2010-02-04T08:00:00.008+01:00

Du som tror att du minns åttiotalet, och tyckte att det var tufft - det var inte som på bilden ovan. I alla fall inte om man bodde i Uddevalla och tillhörde gruppen Flickor Motvilligt Födda HT -79. Åttiotalet såg snarare ut som på bilderna nedan, och med tanke på att internet inte var uppfunnet, så hade man inte heller något att jämföra med, utom the odd Okej-klistermärke med Joey Tempest, Mr Big Hair för dig som är född efter 1990 och inte vet vem han är överhuvudtaget, lyckliga du...

Min antipati mot sen åttio- och tidig nittiotalsretro är omöjlig att undgå om man har läst den här bloggen i mer än 30 sekunder. Och nu tänker jag gnälla lite till. De som åttiotalsstylar sig idag gör såklart en tolkning, men de väljer också det glammigaste, det som man knappt hade mod att ge sig på ens när det var skoldisko. Sanningen är att åttiotalet var FULT, eller "furt" som dehetter på uddevälska. De viktigaste stilattributen i min skola var

Klorblekta jeans med mönsterblekningar typ små hundar och rosetter.
Lacoste-krokodiler, Aqua Limone-tröjor och stora diagonala streck i turkost och chockrosa.
Idominsalva på läpparna.
Små jävla plastnappar på ett snöre om halsen.
Discotofs på ena sidan av huvudet.
Hårsnoddar i neonfärger, i nån slags krullig trådfrotté som blev noppig redan dag 2.
Ljusblå ögonskugga, kornblå mascara och brunt eller cerise läppstift.
Stora dingliga örhängen av plast, gärna med plastpiggar som var så tjocka att de inte gick att sticka igenom öronen.
Collegetröjor med pingvinärm, den fulaste skärningen sen man slutade med flodhästsärkar i bajsbrunt ylle nån gång på 1350-talet.
Vit polotröja och flanellskjorta ovanpå. Det var så vi tolkade grunge. Men det kom lite senare.
Axelvaddar, tidens svar på krinoliner som inte gick in genom dörröppningarna.

DET HÄR är åttiotalet som det egentligen såg ut. Dvs inte så som Kitty Jutbring vill få oss att tro att det var. Jag tror mitt ex hade en sån skjorta, i kollektivtrafiksmönstrat thaisiden.

Ja, men fattar ni! Det såg hemskt ut! Och man kunde komma undan med vad som helst eftersom nästan ingen hade MTV, så vi hade inget att förhålla oss till. Jag läste nån text av Unni Drougge som jag hjärtligt ogillar, där hon beskrev hur hon gått på tuff punkfest i London iklädd en sönderklippt plastpåse som hon tejpat fast på kroppen. Hon hade blivit mer omsvärmad än askungen på balen, enligt egen utsago. Yesh, uppenbarligen gick det alltså att vara häftig med sjukt små medel, även denna hennes tolkning av den "robotdräkt" som jag uppfann 1985 när jag var hemma från dagis med en elak förkylning. Jag minns att jag matchade den med snowjoggers, kastrullhjälm och en stor pappkartong som "rymdskepp". Unni skriver inget om ifall hon gjorde samma sak, men med tanke på hur oerhört häftig hon var så får man väl anta det.

Åttiotalet var också en tid då man (mer än idag) trodde att det fanns regler för vilka sminkfärger man fick ha, utifrån typ ens egen ögonfärg. Fuck that, säger jag. Man trodde även att det var okej med krullpermanent, det var något som även unga tjejer hade, och inte bara gamla tanter som i nittio år har försökt kanalisera Monroe utan att lyckas. OCH man trodde att det var okej med trikåer när man tränade. Det var även tillåtet med pannband, för att hålla hockeyfrillan på plats. Snowjoggers var inte bara reserverade för uteliggare och hobos, som idag. Shall I continue? Nej, okej, nu räcker det.

NYX Eyeshadow base III - Excema FTW

2010-02-03T08:00:00.002+01:00

I går morse stod jag och kletade på UDPP på öygera, så tunt jag kunde. Och sen följde jag upp med NYX Eyeshadow base så tunt jag kunde. Tanken var att mixa fram nån slags hybridplast med optimalt grepp och en färgåtergivning som skulle få Whitney Houstons gamla gräsliga åttiotalsvideosar med rosetter och vippkjolar att framstå som urblekta i jämförelse.

Ett ord eller två om förutsättningarna. Min UDPP är gammal och torr, och behöver bytas ut. Jag drar mig i det längsta för att knäcka upp den nya Genie-in-a-fucking-hopeless-bottle och kör med idiotisk envishet vidare på den nu nästan helt stelnade plastklumpen i min burk med skruvlock som jag depottade till. Alltså. Välj ny behållare med omsorg när ni depottar UDPP, om ni är lika produktsnåla som jag.

Jag gör aldrig slut på något, typ. Det är seriöst kors i taket när det händer. Vilket ställer en del krav på förvaring och hållbarhet. Som jag brukar skita blankt i. Mina sminksaker åker ut när de är hopplöst ofräscha eller stenhårt ihoptorkade (såvida man inte kan desinficera dem eller blöta upp dem med mixing liquid ur deras mumifierade tillstånd, t. ex funkar detta skitbra på många gel liners). Men så länge jag kan rädda något genom att tvätta, putsa, skrapa bort topplagret eller dränka färgerna i läkarsprit vill jag inte dumpa en enda liten färg. Den kan komma till användning! Rätt var det är börjar jag kanske gilla något som jag inte gillat hittills!

Enniways. Ovanpå min torra UDPP hade jag ett lager NYX. Det gjorde att den vita färgen i NYXgucket blev mycket tydligare : en bortsprungen mimare stirrade på mig ur spegeln. Vad värre var - det gick inte att få de två produkterna att samsas. Det blev flammigt. Det bildades ett vitt, plastigt, eksemliknande lager som jag i desperation fick skrapa bort med nageln och gnida med massor av remover för att överhuvudtaget lyckas bli av med. Ögonlocken gnisslade som ballonghundar, vilket ju känns jätteskönt så här års när man är så spänstig i skinnet. Fuck.

Men varför ge upp trots att man borde veta bättre? Det kanske funkar med en fräschare UDPP som inte är lika torr? Det kanske ser bättre ut med den NYXprajmern som inte är illvit? Mitt hemkokta plasteksem kanske var en följd av fel kvalitet i fel färger? Det ska gå!! Alltså måste jag köpa de andra två NYXbaserna för att prova dem med. Sminkindustrin måste ju älska såna flarnhattar som jag. Det är vi som driver de ekonomiska hjulen runt, runt. Vi, och alla som tror på krämer.

NOTD Caribbean pink

2010-02-02T08:00:00.008+01:00

Vem har världens torraste fnasigaste tassar?Mycket talar för att det inte är jag, men jag kan nog placera mig i uttagningarna. L. A. Colors Caribbean Pink gör inte mycket för att höja stämningen heller. Visserligen är den snygg, tycks bara bestå av highlight och ingen bottenfärg, och har den där "magiskt åttiotal"-känslan.

Men den täcker ju ingenting! Tre lager och det är fortfarande som ett skämt! När jag målar naglarna vill jag ju att lacket ska dölja det faktum att de redan är skivliga som spindelskivlingar, jag vill helst inte visa min vita kant eftersom den sällan är hel...men varårå?

Det är konstigt med den här batchen med lack, de är alla liksom mjölkiga och täcker inte jättebra. Hade de varit argmetalliska, och stunkit lösningsmedel och sett ut som i flaskan hade det varit hela himmelriket. But no. Det dröjer nog innan jag hinner köra slut på dem, men oavsett blir det nog inga fler beställningar från L. A. Colors. Inte deras lack i alla fall.

Make up factory gets a släng of the sleven

2010-02-01T08:00:00.003+01:00

Jag har inte många grejer från Make up Factory, men deras hemsida gör mig lite ...trött. I mina ögon är de ett halvdyrt märke - några tior billigare än MUS och MAC, några tior dyrare än de märken som jag på allvar betraktar som budget, in a good way.

MUF (haha) känns mer lågbudget än vad priserna säger, och det är aldrig en bra diskrepans. Mitt High Gloss nr 24 (bilden) tappade korken redan andra gången jag skulle öppna tuben. Nu har den bara sin egentliga kork, en betydligt mindre glammig historia i vit plast, som dock är mer praktisk än det stora vit"metall"(plast)röret som satt där innan. 24 är svinsnygg i förpackningen, precis som flertalet av deras gloss - totalt ogenomskinligt, pärlemorrosa med vita och blå higlights - men när den kommer ut för att leka blir den blyg och syns knappt. Staying power? Glöm det. Jag assimilerar den genom osmos på ett par minuter.

Men oavsett märkets övriga kvaliteter (och jag kanske inte ska säga så mycket innan jag testat andra grejer?) blir jag ganska avtänd av texter som den här:

Products. The most reknown make up artists have inspired the creation of Make up Factory. High end make up for every individual look. Products in uncompromised quality became reality thanks to top-of-the-art cosmetic manufactures in Europe. Endless focus on the essential aspects of beauty is the drive for creativity and individuality. True values, which speak for themselves. Aesthetic design, lean and with extravagant simplicity, refined with gleaming chrome in symbiosis with mat black, Make up Factory reflects the spirit of modern exclusivity.

Här står INGENTING. Och det är fullt med fel. Åtta stycken, vad jag kan se på rak arm, bortsett från att den innehållslösa klyschfloden borde betraktas som ett fel i sig. Ibland kan det vara hjärtevärmande och roligt med knäppa texter, som på det där lilla kortet från Manly (hej engrish!), men för det mesta hemfaller jag åt fördomen att om folk inte kan skriva ordentligt på sitt företags hemsida, så kanske de inte är så jävla noga med andra saker heller...

Make up Factorys tagline är "High end makeup"?! Behöver man skriva det rent ut på sidan, då har man ett problem. Lite som "food product" (varning för äcklig länk, mespotta).

Det har varit lite ont om arga kommentarer på sistone (folk är väldigt snälla, tack för det!) så jag tar risken att ta upp en pryl som retar mig sjukt mycket i mejkappvärlden såväl som alla andra världar: den jävla undermåliga språkbehandlingen hos företagen.

På Avenyn finns ett par glasskåp som funkar som reklammontrar för dyra butiker och företag i husen på västra sidan gatan. Där finns just nu en stor monitor som kör en jingel för en kosmetisk kirurgiklinik. De påpekar i fetstil att de har profissionella rådgivare. Jag skulle hellre dö än låta dem sätta kniven i mig. Jag funderade allvarligt på att låta min Tourettes ta överhanden och höra av mig till dem och påpeka snedsteget, men sen tänkte jag vafan, de kan vara sitt eget straff. Suckers.

Jag vet exakt vilken sorts brudar som har det här problemet (jag och alla andra akademikerslynor) och jag vet exakt vilken sorts brudar som kommer att plippa och skriva gnälliga kommentarer om att "man inte behöver vara korkad för att man har dyslexi." Tillåt mig att understryka att det inte handlar om medicinska läs- och skrivsvårigheter, som är ett kapitel för sig. Jag har fört det här kriget på diverse olika communities i åratal, och kontentan är väl närmast att

folk ljuger ofta och säger att de har dyslexi fast de bara är lata och slarviga (och dumma) vilket är ett hån mot alla som har riktiga problem
folk som inte orkar åtgärda sin lättja bör kanske be någon annan att läsa korr om de ska ha texten till något viktigt
företag som slarvar med språket i sitt utåtriktade material är jävligt B och förtjänar hån och spott och vikande kundunderlag. Lite profissionalism, omjagfårbe!

Detta från tjejen som knappt vill äta på restauranger som stavar fel på menyn. Eh.

NYX Eyeshadow base II - Hold me, crease me

2010-01-31T08:00:00.004+01:00

Ingenting är någonsin så bra som man tror. Och om något verkar jävligt bra så är det förmodligen inte det. Trots att det är kolmörkt ute bestämde jag mig för att orka sminka mig i förrgår morse och gav NYX Eyeshadow Base en omgång. Och fy fan, vad den creasar.

Det är absolut inga problem att tona ut produkten på huden - den blir rätt diskret och funkar som vit, matt highlighter. Ungefär som vilket fetsmink som helst. För att jävlas på allvar följde jag efter med Archetypes Oceans of the Night, eftersom den är nästan svart och dessutom genererar hutlösa mängder fallout.

Det är svinkallt och jag svettas inte direkt på väg till jobbet, men redan vid första kisspausen en timme in i jobbet noterade jag att ögonskuggan hade börjat creasa. Först trodde jag att det var inbillning eftersom jag blivit så himla bortskämd med UDPP, men en liten stund senare var det rätt uppenbart att Oceans krupit iväg och lagt sig i två ränder på vardera gluggen. Vad värre är, färgen stannade inte kvar där den varit, så att man bara kan torka bort ränderna och låtsas som ingenting - det blev typ...hud igen där den har varit. Trots kortvarigt, stillasittande datorarbete i kyligt klimat och mitt så här års ganska torra nylle. Päh.

Vad man göra? Jag tog så lite produkt jag kunde, och förhållandena är rätt optimala weatherwise just nu. Ingen idé att avsluta testet med ett pass på gymmet som jag hade tänkt, jag fick torka bort sminket innan det var dags, för att slippa plocka upp det från golvet när jag var klar. Färgåtergivningen är helt smashing så länge den sitter - i tio minuter. Ska du göra något som tar mindre än en timme så kör hårt, men det är ingen direkt long lasting affair det här. Otroligt synd eftersom det blev så fint, kostar så lite och är väldigt drygt. På fetare hy än min vågar jag inte ens tänka på hur resultatet blir.

Och ändå vill jag inte helt släppa tanken på den här fina burken. Jag kommer nog att köra den i botten i alla fall, få se om jag ändrar mig med tiden. Stay tuned!

Swappar vidare

2010-01-30T08:00:00.003+01:00

Jag hade nöjet att träffa två fellow sminknördar häromveckan, Sofie bakom Sagan om Bland Annat och Erika som ligger bakom pain(t). Sofie ville testa Gaslight, så vi stod som två pundare utanför SF-bokhandeln och bytte små plastpåsar med hukande hållning och nervösa sidoblickar. Eller nej, så var det inte. Det var charmerande trevligt!

Som swaploot för Gaslight och Firefly fick jag MUSpryttlar, vilket är mitt bästa bästa! Sofie var i själva verket så generös att hon har en innestående customskugga tills hon hunnit bestämma sig. Nu sitter jag nöjd med läppstiftet Secret (rödorange med glitter), MS Ballade och CS Gecco i skimrigt babyblått och krämigt silver respektive. Ballade kanske inte är något jag skulle ha varje dag, men man kan ju alltid swappa vidare om man ändrar sig. Gecco är kanske det optimala för en sotad silvermejk, och Secret är ett av de där orange läppna som jag borde ha oftare men aldrig köper spontant. Goodie!

Depot depot

2010-01-29T08:00:00.004+01:00

Monticka tipsade på Pret-ty.se om en schyrrans youtubevideo som visar hur man depottar NYX Jumbo Eyeshadow Pencils. Jag mitt ärans fä trodde att de skulle gå in i vässare modell stor, men det är tydligen meckigt eftersom de är svårvässade. Här är istället en video som visar hur man brutalt och handfast löser problemet.

Det ser schiitroligt ut när gucket tappar taget och ramlar ner i burken. Sen är det kanske inte lika kul att ha en burk, även om tutorialtjejen tycker det. Halva grejen med att ha en penna är ju att den är just en penna, vilket är tusen gången smidigare än en burk om du frågar mig. Men vad vet jag.

Bilden har jag lånat här, förlåt!

Sjukt snyggt

2010-01-28T08:00:00.000+01:00

Två bilder som är så fantastiskt söta! *Squeeee* igen. Tyvärr är det mejk av den där skoningslösa sorten som antingen inte kan göra ett skit för dig eftersom inget hjälper, eller som du lika gärna kunde ha struntat i eftersom du redan är så jävla snygg. Päh.

Här är också årets hittills snyggaste eyeliner. Yay ta ut svängarna! Jag gillar att det var så rent runtom, jag jagar ju ständigt sätt att komma undan med stora gester utan att se spacklad ut. Milde tid, vad skall ske härnäst?

Bollywood beauties

2010-01-27T08:00:00.001+01:00

Jag älskar Bollywoodstyling, eller vänta nu, indisk-pakistansk styling överhuvudtaget. När jag har fått nog av svenska stylingtips om hur jävla cleant och snyggt det är med diskret eyeliner, brun ögonskugga, naturlig hy och en klick ofärgat läppglans händer det att jag sätter mig och skamgooglar "pakistan wedding", "india bride", bollywood makeup" eller "eastern styling". Sen är det bara att rulla sig i tuttifrutti-attacken som utbryter på skärmen.

Det är något fullkomligt oemotståndligt med en pyntkultur och ett formspråk som hämningslöst förespråkar More is More. Jag har jagat kitschdrömmen ganska länge, och har gott om stora guldkuddar, bruna möbler och fluffiga textilier i rött, rosa, orange och lila. Mitt hem ser ut som Indiskas julskyltning året om. Fuck lattefärgad fondvägg och fyrkantiga bäscha soffor, I say! Men jag törs fortfarande inte gå till jobbet i något som påminner om det här...

Här går vi runt och tror att vi är modiga bara för att vi törs ha rött läppe mitt i veckan, och your average bollywoodchick kanske inte heller går så här spacklad till vardags, men det skulle typ inte funka att smälta in på det här sättet i något sammanhang i väst. Inte ens på ens egen giftning. Kanske speciellt inte då. Jag minns en MUA som sa till mig när jag påpekade att jag skulle vilja komma till henne för att få en riktigt utflippad brudsminkning nån gång, att "Näh, på bröllopsdagen ska man ha så lite smink som möjligt, annars ångrar man sig när man ser bilderna tjuge år senare..." Båååååring!

Hon skulle i varje fall aldrig ha kunnat jobba i Bombay, det säger jag bara. Jag har stulit ihop en hysterisk bildfrossa härunder, enjoy!

Länk. Länk. Länk. Länk. Länk. Länk. Länk. Länk. Länk. Länk. Länk. Länk. Länk. Länk.

(Kolla gärna in hela den fantastiska bloggen jewellery-india för fler goigeous bilder på smink och julgransjuvelurer. )

Steampunk FTW

2010-01-26T08:00:00.000+01:00

Kolla! Kolla! La Bella Isabella har varit crafty och moddat en steampunkbrosch till kotten, *squeee*!! (Observera gogglarna i pannan på bruden.) Om man inte har så snillrika polare kan man förlora sig räddningslöst på Etsy, testa sökorden "victorian", "steampunk" och för den delen "makeup" hos dem, you will be lost fu evvah.

Dessutom är flertalet hantverkare amrikaner som inte har vett att ta ordengklit betalt för sina pyssel, vilket gör att det ofta är sjukt billigt att handla från folk där. Wau!

Jungle Tribe gör (bland annat) de mest fantastiska väskor man kan tänka sig, such as the above - det är sånt som gör att jag tycker att det känns rätt ok med apokalyps trots allt.

Gothique har en helt egen sektion på sin blogg som bara recenserar independenttillverkare på Etsy, hon skriver både ärligt, roligt och uttömmande. Och för mig som inte bara gillar smink utan även har andra pysselnojor är det grymt med alla mönsterbeskrivningar på t ex Cthulhu-balaklava och virkad Totoro, eftersom jag hellre vill bygga själv än köpa färdigt.

Fuskaren

2010-01-25T08:00:00.000+01:00

Okej, jag är latast i världen. Och jag har världens sämsta naglar. Och jag brukar komma fram till att jag måste klippa klorna ungefär samtidigt som mitt nagellack börjar ge med sig. Men om man tar av tipparna med saxen, så får man plötsligt o-flagnat lack igen! Tre ytterligare dagars nådatid, for free! Men så gör inte du, för du filar dina naglar. Och du brukar inte behöva klippa av dem helt våldsamt för att de skivar sig, heller. Neh, tänkte väl inte det.

Och apropå bilden. Gör inte såhär, då är risken stor att du bryter en nagel. Eller kanske inte. Okej, gör såhär. Det är nog lätt värt det. Hon ba' "Blood on my shank, or shit on my dick, bebeh?"

Mera postap

2010-01-24T08:00:00.000+01:00

Jag måste få vara lite otrogen och stiltipsa igen. Som vi alla vet är katastrofen nära förestående, och då kan ni bara glömma det där med nischad hudvård, ladies. Fundera istället på hur garderoben ser ut...

Fashån åbservations måste tvunget höra hemma i yllefacket den här veckan (jag är fortfarande skadad efter att ha sett den senaste postap-filmen som ju då inte var nån postap-film, men det kunde den lika gärna ha varit...). Ställ dig själv frågan: äger DU överhuvudtaget några kläder som lämpar sig för att överleva vintern i skogen? Troligen är det inte så. Troligen har du en hel massa sjukt opraktiska skor och snygga jackor om du är tjej, och om du är kille sitter du på några mögliga gamla förstärkningsplagg från lumpen, men inga vettiga stövlar och inga fungerande mössor eller halsdukar. Du har garanterat ingen ryggsäck med bärram, och vad ska du göra med dina små jävla hattar med flor på när katastrofen kommer?

Jaså. Du ska ha dem på det postapokalyptiska discot som kommer att utbryta förr eller senare? Du ska ha din skinnbikini när du vinner juggermästerskapen 2039? Men har du inte tänkt på att det kommer att vara en atomvinter innan dess? När du får bo i en jordkula och äta död schäferhund och aldrig mer tvätta händerna? Det kommer att dröja länge innan själva katastrofen är över, och postapokalypsen börjar. Det kommer att bli skitjobbigt! Faktum är att från och med nu kommer du inte att få byta underkläder förrän 2023.

Den enda jag känner som kanske har en wastelandsutrustning som faktiskt fungerar är Johan. Hjaltes konservsamling är nog borta nu, ihop med hans ritningar på att bygga en isolerande kuddborg i vardagsrummet när lägenheten börjar kylas ut.

Jag funderar på hur medeltideriet står sig då? Det är många jag känner som har tält och fungerande köksutrustning som inte kräver något annat än ved. Men man kommer inte att bli insläppt på thunderdome-klubben om man har retropaltor, så är det bara. Skinnpajen med axelplåtar blir för 2030-talet vad lackskor och briljantin var för 1930-talet. "Sorry, grabben, sådär kommer du inte in" får man höra när man kommer i varma mutantkläder och gammalt militäröverskott, eller gud förbjude i sina färgglada HK-outfits. Den som inte har anammat den neokannibalistiska punkstilen med a) naket mitt i vintern, b) obligatorisk mohikanfrilla, c) pirate fuck me-boots och d) totalt icke-funktionella "rustnings"delar kommer att bli utstött och varken få mat eller fitta. Aspinsamt juh. Och vad hade du tänkt göra åt det, sucker?

Skilettbrudar

2010-01-23T08:00:00.000+01:00

Ylva tipsade om The Freelancer's Fashionblog som just nu visar fantastiska Muertos-chix från 666Photography. Yum! Följ länken för att se de andra varianterna!

Tävling hos Sminkan

2010-01-22T12:52:00.004+01:00

Lovely Sminkan har slagit sig ihop med Makeupcosmetics och kör en tävling som är mer än värd att kolla upp. Sväng förbi hennes blogg och haka på när du ändå sitter här och smygsurfar! :)

NOTD Enchanting

2010-01-22T08:00:00.000+01:00

Aharå, nästa pållish från L. A. Colors är det meslila Enchanting, här byter vi finishes som om livet hängde på det. Två lager och kanten syns fortfarande, men vad bryr jag mig om det? Jag har ju naglar i samma färg som Asphyxiation Barbie. Och jag har redan skuffat av ena pekfingret, trots att det suttit på i kanske åtta timmar. Så går det när man går på gymmet och härjar.

Alltså, gymmet dårå. I början var det lite roligt med de där som skrek när de skulle visa hur mycket de tog i. Nu är jag själv en av de som morrar och uffar när jag ska ta i extra mycket. Och jag blir sur när det är för mycket spänniga killar som står i vägen för mina maskiner. Hur mycket ids man egentligen knuffas med sura butiga muppar i svarta kampsportströjor, som inte har vett att flytta på sig när JAG ska fram?! De tror att de är så viktiga där de står och flashar sina pecs i grupp och bara öhöhöhö och så stirrar de sig själva i ögonen när de svänger skivstångsvikter fram och tillbaka som några jävla töntar...ja, jag vet inte. Men dumt är det. Och jag som är minst och argast blir bara ännu argare. Grrrr. Jag återkommer med mer rapport imorgon. Kanske jag bara är på dåligt humör just nu.

*Färgen i flaskan har som vanligt inget med lacket på bilden att göra. Och inte den här texten heller, tror jag.

ELF in the brevlådan snart, eh?

2010-01-21T08:00:00.001+01:00

Efter den förra beställningen från ELF har jag gjort mig själv lite besviken genom att använda sakerna mindre än jag trodde. Inga ögonblickliga favoriter, och inga långkörare. Det var lite Man Får Vad Man Betalar För, en akronym jag saknar bredvid den utmärkta WYSIWYG.

Numera är det mest spännande med konstiga sminksteroider som boostar och justerar och transmoglifierar det man redan har. Hur många ytterligare färger kan jag dra på mig, liks? Jag borde se till att göra gott bruk av det jag redan äger. Men en liten dosa som fäster, ändrar eller förstärker skiten - that's a bingo!

ELFs nya studio line innehåller en palett, Eye Transformer, fyra vita skuggor som ser ut att ha olika highlights. Efter att ha sett den hos Lip Gloss Bitch kan jag inte hålla fingrarna borta. Avvaktar fortfarande mitt postpaket, gud hjälpe. För förti spänn kan det ju inte bli annat än bra. Eller kan det det? Det är ungefär vad jag har råd med just nu, så it had better be good.

Samtidigt slängde jag med en annan pryttel som figurerat hos Linda, ELFs lip stain i Red Carpet. Stains är det bästa. Bättre än läpstips. Bättre än gloss. Bättre än penna (aj!). Kom nu, postis.

Polish cravings

2010-01-20T08:00:00.002+01:00

Nej Patrik, jag har inte drabbats av nån plötslig längtan efter korv, katolicism, kålhuvuden och kulturturism, vilket du helt säkert trodde när du såg rubriken. (Jag vet att du läser bloggen ibland.)

Men jag behöver en sån här, det är tydligt.

Jag blir glad bara jag ser flaskan, och med tanke på att jag får tryckmärken i färgen till och med när jag

gör manikyren, (torka noga mellan varje lager),
ser en film för att hinna torka ordentligt
och sen går och lägger mig med armarna i kors över bröstet som en jävla obfuscated pjamasklädd bloodsucking fiend, så är det INTE RÄTTVIST! Snabbtorkande överlack, here I come.

NYX Eyeshadow base

2010-01-19T08:00:00.000+01:00

I det svinstora paketet från Cherry Culture kom bland annat NYX vita Eyeshadow Base som jag inte hört mycket om. Stiftprinsessan har haft gott att säga om den, och jag tror att den övriga tystnaden beror på att folk inte har upptäckt den här juveluren, snarare än att den skulle vara kass.

Som brukligt är, utsätter jag den för ett ovetenskapligt, jämförande test med patologiskt uselt bild"bevis" som slutprodukt, döm själva.

De fyra kolumnerna i swatchen ovan (och fan vad jobbig den var att göra) är från vänster till höger UDPP, ingenting, NYX och vanligt kranvatten. Jag borde naturligtvis ha gjort en femte rad för MUS Mixing Liquid också, men eftersom de flesta nog är mer intresserade av att se hur NYX EB står sig mot UDPP så får det anstå till senare.

Och så är det lite roligt att kranvattnet står sig så bra mot UDPP. Höhö. Öhö. Applied wet ska man inte förakta.

Skuggorna är, uppifrån och ner

Fyrinnae / Crimson Ghost
Fyrinnae / Angel's tale
Everyday Minerals / Sunday Brunch (Blush)
Archetype / Gargoyle trees
MUS / Dino (Eyedust)
Fyrinnae / Biker Chic
Fyrinnae / Black plum
H&M / (En av de där cylinderformade burkarna med pigment och en borste i ett hål i locket. Jag har sågat upp dem med bågfil och hällt ut i mindre burkar för att komma åt skiten, men det var pre-blogg så det utbrottet besparar jag er...)

NYX vita Eyeshadow base blir verkligen som vitt fetsmink på huden, och jag la på ganska rejält, ni ser hur opak den är under Crimson Ghost överst. Det här kan nog bli problematiskt om man vill tona skuggor prydligt - hur blir det om man inte lyckas tona basen lika bra som ett torrt pulver? Jag gissar att ett grundligt förarbete kan vara ännu nödvändigare än vanligt. Jag har inte testat den hudfärgade eller glittriga varianten än, men gissa om jag tänker beställa dem så fort det kommer nya pengar? Frågan är ju om det är basen i sig eller helt enkelt det att den är vit som gör den så himla, himla bra på färgåtergivning?

Crimson ghost låter sig inte bevekas, vare sig av primers eller vatten. Den är alltid skir, och gör sig inte vidare bra på bild. Jag skulle vilja att den var fullständigt opak, men det kommer inte att hända, så är det bara.
Angel's tale blir inget vidare när man lägger på den våt, men blir nästan grön på NYX bas.
Archetypes Gargoyle Trees blev så sjukt snygg på NYX bas att det känns som slöseri att lägga på den över något annat. Däremot blev den trist på UDPP, till och med sämre än bara pålagd våt.
MUS Dino överraskade med blåa undertoner på NYX, som inte syns med något annat underlag. Trolleri!
Biker Chic är inte bra ihop med vatten, den blir så mörk att den tappar många av färgerna och bara blir en svart gröt. På NYX däremot bättre än någonsin. Wau!
Black plum är allra bäst våt. Då funkar den till och med som liner. Ingen av prajmersarna gjorde något speciellt för den.
H&Ms junk blev överraskande fantastiskt med bra underlag.

Och, som sagt, jag är sjukt imponerad av hur mycket bättre än UDPP den här primern klarade sig. Omedelbar beställning från Cherry Culture vid nästa löning. För sex dollar är den ett budgetkap värt namnet.

*Ingredienslistan säger:

Caprylic triglyceride, mineral oil, microcrystalline wax, silica and methicone, BHT, dipentaerythrityl hexahydroxystearate, hexarosinate, ricinus communis, castor seed oil, sorbitan sesquioelate, octyldodecyl myristate, polyethylene, fragrance, butylparaben, nylon-66, ceresin, tocopheryl acetate, polyethylene, (igen?), titanium dioxide.

Firefly

2010-01-18T08:00:00.000+01:00

Nancy önskade sig en svartgrön skugga, "typ som Biker Chic, fast grön, och med mycket glitter! Den ska heta Firefly!"

I min bok är en färg som heter Firefly kanske orange eller kromgul, men det är ju både snyggare och mer användbart med en grönsvart, så here we cook:

Vad ...ödlig den såg ut? Eller är det min hud som plötsligt får rynkor den inte haft? Är det ljuset? Är det gudarnas straff? Är det kameran? Som vanligt är allt ett mysterium. Här är nu en skugga som är blandad med ca 80% pigment och max 20% bas som Stina sa, och herrejävlar vicket drag. Det blir nästan för mycket. Och lite torrt jämfört med de tidigare varianterna? Eller? Borde kanske beställa mer svart oxid från TKB bara för att vara på den säkra sidan. Come and get it!

NOTD Extralager med Cranberry Flame

2010-01-17T08:00:00.002+01:00

Förr eller senare är det som om sminksamlingen uppnår ett slags kritisk massa, och börjar yngla av sig. Folk är snälla och kommer med presenter. Saker gängar sig i skåpen och kläcker en armé av nya små burkar. Eller så har jag glömt bort en del som verkar nytt när jag stöter på det igen.

Igår kom Nancy förbi och hade med sig Cranberry Flame från China Glaze. Jag kunde inte låta bli att prova den genast, trots mitt nylackade Blue Velvet, om så bara för att få lukta lite (jag är en sån som tycker att lukten av lösningsmedel är farligt trevlig, och brukade tigga mig till att få sniffa på vår flaska med sårbensin hemma när jag var liten. Jag fick ta en sniff, men bara en, mer än så sa mamma var farligt...)

Nancy tyckte att CF i sig självt var lite för ljust, och det kan jag kanske hålla med om även om det var mkt stiligt, men över Blue Velvet satt det som en smäck. Kolla ovan, pinkie längst tv har bara två lager CF, resten är övermålad BV med ett lager CF.

Jag är rätt nollställd på det här med lack, de har liksom smugit sig in från sidan i samband med allt annat smink som jag egentligen prioriterar mer, och jag är ungefär lika intresserad av naglar i sig som av...öron? Långa fejknaglar hindrar mig från att göra allt som är roligt, typ skriva på tangentbord, pyssla med garn och fullgöra mina äktenskapliga plikter. För att inte tala om att hantera oväsentliga och sällan förekommande vardagsföremål såsom kontaktlinser, kniv och gaffel, toapapper, nycklar, dragkedjor, mobiltelefoner, säkerhetsnålar, tamponger och snart sagt varje enskild del av min egen kropp. Inte heller tillåter de att jag gör något av det som jag är anställd att göra. Mitt rekord är tre dagar - så länge står jag ut innan skiten åker av. Och då är det typ under en helg när man ska gå ut tre kvällar i rad och inte har tänkt städa förrän på söndag. Det är ett mysterium hur folk klarar av att ha dem jämt. Lyckans ostar. Kanske är det en träningssak, men det finns gränser för vad jag orkar med.

Lack däremot - yay! Naglar är liksom bara ett nödvändigt ont för att man ska få ha tjusigt nagellack. Jag kanske borde börja ha det direkt på händerna istället. Eller på benen. Men att färg + färg skulle bli = ny och spännande färg, det borde jag ju ha kunnat lista ut ändå. Jag skriver det här bara för att du ska få gôtta dig åt hur lätt jag har att missa uppenbara självklarheter som dessutom är allmängods på flera av de bloggar som jag själv länkar till och regelbundet läser. Men ser jag det? Neh.

Var för sig var de här lacken kanske inga radiohits, men tillsammans - ah, they made sweet music! Rödlila tasty-ass metallic-smaskaroo, med ett fantastiskt twotone-djup och au wau, varför har jag inte en bil i den här färgen? Det blev lite kladdigare än vanligt, men skitsamma, det är ett expriment. Jag gav mig fan på att inte fucka upp och stöka till ytan, utan satt prydligt overksam och torkade framför nästan hela Public Enemies, bara för att inse att jag bommat topplacket. Eh. But nevertheless! Yummy! Thank you sweetie!

NOTD Blue Velvet

2010-01-16T08:00:00.002+01:00

Det är uppenbarligen mycket blått nu, så jag får väl fortsätta på det temat. Det tredje Cherry Culture-lacket jag swatchar är L. A. Colors Blue Velvet, som definitivt inte har den färg som jag associerar med blå sammet (jag tänker på min lilla kostym+kjol i koboltblått, where are you now?) utan med en slags halvelektrisk, plastig tropicopop-blå. Euh. Inga gröna toner heller, vilket jag tyckte mig kunna ana i flarran. Alltså inte lika snyckt som BeYu-lacket som var på tapeten här för lite sen.

Blue Velvet är sjukt svårt att få jämnt, och lämnar långa spår i sig själv redan under första omgången, trots att jag målar snabbt och bestämt. Dessutom flyter det ut så att det kladdar mer än vad jag tycker är normalt. Ingen hit alltså, och inget jag skulle köpa igen. Få se hur det håller med min vanliga sandwichmetod, bottenlack, två lager färg, topplack, och så överst ett tjockt lager hat inför alla repor man gör den första, otåliga halvtimmen.

Det är så knäppt med blåa klor, för de ser alltid helt artificiella och knäppa ut, ännu mer än något annat kitschigt lack. Som om de inte var en del av fingrarna utan mer ett slags svävande plastfnuttar som far runt i luften framför en. Det kanske är dags för min medicin nu...?

Blue in the face

2010-01-15T08:00:00.003+01:00

Aaaaaah jag lämnar hjärnan hemma, aaaaaaaah jag kan kolla på Avatar hur många gånger som helst. Har du missat James Camerons massiva etno-epic-environmental-mruhaha så gå för all del och se den, för jag tror att den gör sig betydligt sämre på en liten tv-ruta än på en bioduk the size of Texas.

Det här är en film som inte lämpar sig jätteväl för krystpretentiös analys. Klyschorna haglar. Manus saknas. Eller, i alla fall till just den aktuella filmen. Men jag ska inte göra nån dryg write-up på Fejjan, eller gnälla mer här, för jag är suckered av reklamen och kanske lite, lite attraherad av de här blårandiga supermodell-akrobaterna som skiter blankt i PayPal, vinterdäck och pensionsförsäkring. Feels kinda weird. Men uppenbarligen är jag inte den enda - folk har tydligen drabbats av depressioner* över "insikten att Pandoras djungel inte finns på riktigt" (och jag kanske fällde en tår över det jag med).

Min spontana reaktion är, kanske inte helt otippat, att jag vill måla mig blå.

Och det är det fler som vill.

De som tycker att de är jävligt snygga (och har helt rätt i det, om det inte vore för "spegelminen" i början och slutet).

De sjukt kompetenta som jag fortfarande inte kan bestämma mig för om jag diggar eller inte. (Hej Petrilude!)

De handfasta och snabba.

De som verkligen försöker, men ändå verkar totalt uppgivna. (Why? Hon var ju rolig?)

De som borde ha stängt av teven först, och bett familjen hålla käften.

De som är väldigt duktiga, men kanske kunde ha valt en annan lampa i början av videon?

De fejkat uttråkade.

De som...ja, nej, jag vet inte vad fan det här är.

Och de som jag bara inte vet om de är superironiska eller om de menar allvar.

Oddsen att jag kommer att gå till jobbet med undercut, pilbåge, huggtänder av plast och stringtrosor av hampsnöre är dock fortfarande dÅhliga, men jag lovar ingenting vad gäller semesterveckorna i sommar!

FOTNOT!!

*Lite som när de fick inrätta en krisgrupp för att folk började bryta ihop över att Titanic gått under när filmen väl hade släppts. Verkar vara lite av Camerons gimmick, att folk måste gå i terapi efter att ha sett hans filmer? Seriöst, vad är det för panikprojicerande spärrmongon som helt plötsligt börjar ångesta över en hundra år gammal fartygskatastrof? Kan de inte ha ångest över något som händer typ...nu? Nån konflikt i Afrika - pick one! Nån liten klimatförändring? Nån hotad art? Nån människorättslig orättvisa? Dödsstraff? Kemikalier? Religiöst och politiskt förtryck? Något som går att göra något åt??

För att skaffa mig ytterligare fiender efter kalabaliken kring a) Nagelterapeuter och b) Second life (det går bra att kommentera direkt här i bloggen den här gången, om det känns relevant?) kan jag avsluta med att påpeka att det är den här sortens bekväma nojor över saker vi inte längre kan påverka som får mig att tycka att det är SJUKT fegt av skolorna i Sverige idag att tjata sig blå om Förintelsen, men inte säga ett jävla knäpp om alla folkmord som pågår NU NU NU. Det verkar vara jävligt skönt med hanterbara katastrofer som man inte längre kan (och därför inte behöver) göra något åt. Varför agera när man kan beklaga, liksom?

NOTD Sheer Bliss

2010-01-14T08:00:00.004+01:00

L. A. Colors Sheer Bliss är precis en sån där färg som jag alltid letar efter - halvopak vit, med röda highlights. Jag vill att allt ska ha den här färgen - ögonskuggor (som sagt), kläder, plast i hushållet. Det måste vara smaken av artificiell pärlemor som får mig att tänka på "magiska" rekvisitaprylar från olika fantasyfilmer från åttiotalet, och förmodligen är jag djupt skadad av att ha glott på Neverending Stååhåryy, Legend och Red Sonia.

Om något gick att trolla med på åttiotalet så hade det den här färgen, kanske främst på grund av vaselinfiltret som var så populärt då. Allas axelvaddar och Big Hair var ljuvt gloriaomstrålade av den vita trollerifärgen. Swatchen på Cherry Cultures hemsida är marginellt mindre osannolikt usel än den förra, Shocker, och jag tänker mig att detta är färgen som Anne Rice valde att manikyrera sina fjollvampyrer med eftersom de inte fick klor utan akrylnaglar efter döden, "their nails are clear and reflecive, seeming almost to be made of glass".

Som ni ser täcker inte två lager jättebra, man ser kanten på nageln typ hur bra som helst, men det är helt ok i min bok.

Netto och tidswarpen

2010-01-13T08:00:00.003+01:00

Efter allt jiddrande på bloggarna om Netto och deras schweinbilliga paletter i brun, gröd och blårg så var jag till sist tvungen att ge efter för mina cravings och kolla in kollen. Netto finns på typ sju olika ställen i Göteborg, yey bo i storstad och inte i Öxnered, men jag testade på andralång där de faktiskt hade kvar alla tre, plus en lite mindre palett med nio kvadratiska skuggor i nånslax malibubarbie-death by eighties design-färgställning, och två olika (fula bruna) paletter med "läppstifts"-formade pots med förmodligen uselt gloss. Yeh.

Et vide! Pladuskorna ifråga är i schälva verket ett restlager (?) av gamla Romeo & Julie-pjodukter. Du som i likhet med yours kottly är född nångång under sent sjuttio tidigt åttio kommer kanhända ihåg att H&M sålde dehära när det begav sig, och att de sen dök upp i några mellandagsreor i lite olika affärder. Vad glad jag blev - jag vet sen dess att R&J är ett överraskande bra märke, trots att det uteblivna t:et i slutet av hennes namn sticker i ögat som en mascaraborste på littvetaren. Tillbaka i fjortistidens darrbenta protokomsumism! Ah, the nostalgia!

Jag sitter på ett par gamla grejer från dem, en 9-palett med runda, väldigt små skuggor (de är kanske 12 mm i diameter) och ett hjul som jag fortfarande knappt har använt, men envist hållit kvar vid just för att de är så bra pigmenterade. Det finns nog en till 9-palett som gick till lillasyster för ett par år sen i någon plågsam utrensning.

Tack Netto! Det var till och med nästan värt att behöva stå i kö inne på uppsamlingsplatsen för alla spärrfreaks på långgatorna, som skulle ha sitt bakiskaffe och sina mumifierade egyptiska e-nummerkex efter helgen...

Swap FTW

2010-01-12T08:00:00.005+01:00

Med Sminkans påpekande i bakhuvudet vill jag bara nämna följande:

Jag har inga planer på att sälja grejer, men om du mot förmodan skulle drabbas av nyfikenhet och ha-begär så byter jag gärna mina hemkörda skuggor mot sånt som du kanske ändå har liggande i lådan hemma. Och jag tar requests.

L.A. Colors Shocker

2010-01-11T08:00:00.000+01:00

I paketet från Cherry Culture hade jag klickat ner 8 olika clawfinishes från L.A. Colors, *älska billiga hushållskemikalier*... Den första jag testar är Shocker, dovt godisrosa med en väldigt intensivt blå highlight som egentligen är vad som gör hela färgen.

De här lacken hade bättre swatches än många andra grejer på CCs hemsida - de var i alla fall snygga, och alla var olika (och det är skandal att man ska behöva bli positivt överraskad av en sån sak)! Därmed inte sagt att de hade något som helst med verkligheten att göra. Det jag ser på bilden här nedan är, vad jag kan se, en varm lilarosa som rimligen borde ha metallfinish. Men neh. Uppmålad är Shocker inte ett dugg lila, den har en opacitet och finish som får mig att tänka på Gatorade, eller florsocker uppslammat i vatten, vilket ju är i princip detsamma. Jag gillar att den har så mycket blå highlights, men det var inte det här jag beställde, och den rosa tonen smakar lite för mycket housewife-valium-ångest för att jag ska vara riktigt nöjd.

Gaslight-swatch

2010-01-10T09:00:00.000+01:00

En senkommen swatch på Gaslight också, det borde jag ju ha gjort från början...överst på ingenting, undertill på UDPP.

Little Drop of Poison

2010-01-10T08:00:00.006+01:00

Grönt är najs, men för att undvika de värsta Poison Ivy-vibbarna en vanlig dag på jobbet brukar jag sikta på ärggrönt, havsgrönt och olika petroleumvarianter. Little Drop of Poison är ärggrön och hör också till Tom Waits-kollektionen, och du som har din popkulturella tänkarmössa stadigt fastsatt flinar kanske dessutom åt Pixar-referensen. I botten är den varm i tonen, med en hint av gult och en hint av svart, som syns bäst när man tonar ut det.

Jag säger det rent ut, det här är ett försök att rädda en astråkig guldfärg som jag hade knött för mycket pigment i för att vilja lämna därhän. Guld är inte jätteroligt, om det inte är veryvery special. Och det är svårt att göra guld till något speciellt. Det är ju ändå alltid guld, liksom. Med tillhörande associationer kring kitschig heminredning, julpynt och plast.

Jag har sett mycket jidder på smink- och färgblandarsajterna om att det är så dåååligt med färger som bara gjorts mörkare med hjälp av svart. Och jag är med på att man hellre mörkar ner med hjälp av komplementfärger, men det neutraliserar samtidigt och gör färgen lite dassigare. Tvärtom måste jag säga att jag gillar de svartbasade färgerna, det är snyckt när man har gnott en stund och den svarta undertonen kommer fram. Det svarta pigmentet biter som synden och stannar kvar allra längst, vilket ser lite intressant ut när det finns med i små kvantiteter, så att man börjar med en ljus färg som sen trollar om sig till svart. Få se om jag ändrar mig när jag inte är en sån N00B längre.

Som vanligt - dagsljus ovan, lampljus nedan.

På ingenting överst, på UDPP undertill.

Bone Machine

2010-01-09T08:00:00.003+01:00

Fyrinnaes Crimson Ghost var ett tungt vägande skäl till att jag ville blanda egna pigment. Och det verkar vara svårt att klona den, all heder åt killarna bakom Fyrinnae! Bone Machine är en vit skugga med röda highlights, den hör såklart till Tom Waits-serien.

Det var enklare än jag trodde att få till den, men till nästa försök får det bli mindre Diamond Cluster. (Jävla pulver som flyger överallt, det är den mest statiska ingrediensen i hela kitet...direkt när man skruvar på locket så flyger det upp i ett litet moln och sätter sig där.) Det vore också bra om skuggorna var ännu "blötare" och tyngre, lite feta kanske, så att de blir lättare att jobba med. Mer magnesiumstearat? Fan vad giftigt det låter.

Överst fotad i dagsljus, nertill under lampa.

Gaslight

2010-01-08T08:00:00.005+01:00

Gaslight är en metallisk, blekt neapelgul historia som hör hemma i Steampunk-serien som jag har på lut. Jag siktade på att blanda en citrongul skugga men klev ner i ett helt annat kaninhål och blev överraskad igen. Så är det hela tiden. Jag satsar på en sak, missar målet och landar på ett nytt ställe. Framför allt leder det till att jag blir sittande med en massa färdiga färger som jag har för dålig fantasi för att hitta på själv. Det är först när jag ser dem som jag inser att det kan funka. Dagsljus här ovan, lampljus nedan.

US haul

2010-01-07T08:00:00.000+01:00

Mitt paket från Cherry Culture kom ganska snappt, och inte fastnade det i tullen heller. Kanske lite dåliga lackswatchar på LA Colors sidor, men jag är inte missnöjd med vad jag fick. Älskar de små pigmentburkarna från NYX, de är guld värda med tanke på priset. Pennan från Princessa är den sorten som man skruvar upp istf att vässa, bra där med tanke på det knepiga formatet som inte går i nån vässare jag har. NYX pennor är däremot standard. Tror jag.

Tanken är att se hur mycket jag kan få ut av att använda grafitgrå och vit jumbopenna som ett budgetalternativ till paint pots. Förmodligen creasar det som döden själv, men det är värt ett försök. Dessutom ska det bli skönt att ha ett gäng vita pennor som inte är torra och hårda, utan som faktiskt går att rita på vattenlinjen med. Och nej, det går inte att sluta köpa smink bara för att man samtidigt blandar eget. Det visste jag ju, jag bara säger det högt nu så att vi kan få den detaljen ur världen.

N00B

2010-01-06T08:00:00.000+01:00

Cooking, cooking...

Här är en mörkare mullvad som komplement till Fallout, jag har inte börjat namnge saker på riktigt än utan hemfaller åt slumpmässiga roliga ord än så länge. N00B är gjord på samma recept som Fallout, men med väsentligt mindre bas. Hmmm. Återigen ser det ut som skit på swatcharna, men den här gången är det verkligen skillnad på inget underlag TV och UDPP TH. Dagsljus överst, i den mån det nu finns något, glödlampa på den undre bilden. Men det hade du ju redan sett, listiga du!

Jag skulle vilja göra något riktigt skrikigt. Grejen är bara det att jag borde göra saker som jag faktiskt använder, än färger som ser roliga ut i burken. Fast det är svårt att låta bli. Och det känns som om jag har missat något - hur får man de där riktigt smetiga preparaten? Mer magnesiumstearat? En helt annan bas? Svart och vitt verkar vara de svåraste färgerna att få snygga och varierade, medan pippigult och melon-orange är inom räckhåll för var och en. Njuh! Varför satt jag och glodde ut genom fönstret på kemilektionerna? Fast åååh pippigult. Jag har ju ingen sån. Och ingen helmatt, mörk turkos heller. Dags att koka ihop en.

Ninda

2010-01-05T08:00:00.000+01:00

Eftersom somliga är snälla och släpar paket (7 kilo! 7!!) över halva jordklotet, förtjänar de egna customfärger. Här är Minas skugga Ninda, en matt godis-syrénlila highlighter med lite 50's-känsla.

Överst; swatchad i dagsljus, underst inomhus. TV över ingenting, TH UDPP. Skillnaden är inte speciellt stor. Jag trevar i mörkret - betyder det att jag har bra med pigment som det är? Bäst att jobba vidare. Det är gudomligt avslappnande och en smula perverst att sitta och mixa pulver i ziplocpåsar. Enklast är att gnida dem mellan händerna, prasselprasselprassel och så kommer det ut något fint. Tack Mina!

Fallout

2010-01-04T08:00:00.001+01:00

På nyårsafton utvidgade jag min lilla krets av försökskaniner (först och främst prövar jag på mig själv, och inte bara på handen, utan på ögonen - lite måste man våga) och introducerade färgen Fallout till mejknördladygänget. Det var lite meckigt att välja en färg som alla skulle kunna ha, men jag fastnade för en ljus, allroundish mullvadsfärg med skimmerbas som påminner om Nancys sjukt stiliga everyday-grej, konstigt nog har jag aldrig kommit mig för med att fråga henne vad den heter.

Fallout är diskret, varmgreige-shimmery med enstaka vita glitterkorn. Den tillhör en familj av färger som jag alltid letar efter och bunkrar, och jag skulle kunna använda den varje dag. Den har svart bas med röda och kopparfärgade undertoner och ett pinkish skimmer när den är som skirast. Jag älskar den. Och den ser ut som skit på bilderna. Seriöst, varför varför kan jag inte ta bilder med vettig färgåtergivning? Speciellt nu hade det varit relevant. Det här nedan ser ju ut som lite...smuts? Till vänster swatchad utan något underlag, till höger över UDPP - det syns ju knappt. Nog för att den skulle bli diskret, men eeeh? Är det kameran? Är det ljuset? Är det min totala okunnighet? (Troligen.) Hursom är jag nöjd med hur den ser ut i verkligheten. Peh.

Something's cooking...

2010-01-03T08:00:00.002+01:00

...Nu har jag packat upp i mitt "labb" och börjat mixtra. Det är svårt att jobba när det inte är dagsljus, så det har blivit en ganska begränsad xprimentering so far. Men roligt! roligt! roligt!

Så här långt är jag med (och jag lär mig medan jag håller på, så bear with me). Ögonskugga består av en bas, diverse färger och så tillsatser för specialeffekter. Man behöver en bas eftersom färgpigmenten inte går att använda som de är: de fäster inte, och är alldeles för färgintensiva. Det är också bra att kunna dryga ut pigmenten med något som inte är lika dyrt.
Det finns flera olika alternativ för basen, men den huvudsakliga skillnaden verkar vara om den är skimrig eller matt. Traditionellt sätt använder man talk som bas, men det finns flera nackdelar med det, även om den ger ett hållbart, glansigt resultat, och är lagom halkig när man lägger på den. Talk är inte jättebra att andas in eftersom den kan innehålla väldigt små partiklar som kan irritera luftvägarna. Den bryts sönder i ännu mindre bitar om man bearbetar den genom att t ex stöta den i en mortel. Talk kan också innehålla asbest - sjukt cancerframkallande. Läs mer om talk och asbest här och här. Jag håller mig avvaktande och låter bli att öppna den stora påsen med talk som följde med - hittills tänker jag betrakta den som en "tveksam" ingrediens som jag inte har något behov av.

Specialeffekterna kan röra sånt som extra glitter, färgade highlights eller fysiska egenskaper hos basen - hur länge den sitter kvar, hur väl den skyddar mot UV-strålning, hur mycket fett den absorberar osv.

Det jag inte är med på riktigt än är det här med mörka färger. Samtliga baspulver är vita, och jag har haft svårt att hitta info som tydligt förklarar hur man gör riktigt mörka färger. Det verkar som om man helt och hållet (eller så gott som helt och hållet) ska utesluta den vita basen i mörka blandningar, men hur ska den då sitta kvar, annat än med små fnuttar av olika SFX-sittakvarpulver som typ magnesiumstearat? Blir det inte väldigt stor skillnad på hur mycket pigmet som går åt? Hmmm.

Tricket verkar vara att hitta den ultimata mixen mellan basingredienserna. Än så länge sejfar jag och jobbar med den färdigblandade basmixen, det känns lite skrämmande med alla kemikalier och små vingliga påsar. Men ändå!

Uttah crahp

2010-01-02T08:00:00.002+01:00

Nu har rean petat ner Viva la Divas silverpalett med en massa små fyrkantiga lippies till 55 spänn, och det tyckte jag att de kunde få. I själva verket var det vad den borde ha kostat från början. Men jag borde ha följt min ursprungliga instinkt och inte köpt den här, för det är inte mycket till färg man får.

Alltså, kolla de här swatcharna. E-heloo? Och då är det ändå gucket ur den vänstraste som är på tapeten, eller på skinnet om vi ska vara noga. Bright red, screamy pink, och så lite ut en av de orancha f. good meschure. I den högraste av potsen kan jag se botten på aluminiumpannan rätt igenom glosset, vilket måste vara nån slax nytt rekord för en färg som utger sig för att vara opak.

Penseln är ett skämt. Den skräckrugga r bara jag sköljer upp den för att få ur limmet. Den är för lång, så att den blir för lealös att peta runt i det ganska sega gucket med. Skaftet är rakt avklippt, de har inte ens fasat det. Sexy. Till varans försvar ska jag säga att den inte luktar av någon beklämmande artificiell frukt, utan bara har en svag plastig odör som jag utan tvekan föredrar framför your average melonstank, eller ännu värre, "strawberry", eller värst av allt, "cherry" vilket är = rutten marsipan i min bok, dvs ungefär som Dr Pepper-läsken, blargh!

Och propå shopping så måste jag bara få sticka emellan med en litenliten i-akt-tagelse. Du som är marginellt yngre än jag kanske är förskonad från det traumatiska minnet av åttiotalets uppseendeväckande fulhet, men jag MINNS när det gick att komma undan med vad som helst och folk hade big hair och orange råsch och axelvaddar och smurfpumps. Allt var på diagonalen. Det satt resår på de mest befängda ställen. Pastellfärger var helt kosher. Saker var stentvättade. Jag menar, vafaan!

Och. Nu har det hänt något i skoaffärerna. Jag har redan rantat om de lårhöga stöflarna, så jag ska bespara er ännu ett varv i detta tröttsamma ekorrhjul, men jag var inne på Din Sko och kollade lite och nu undrar jag vad det är som gör att hela affären verkar vara i behov av ett akutbesök från prostitutionsgruppen? Jag lovar, på åttiotalet var det bara fnask och strippor som hade såna här pjuck. Och de fungerar inte jättebra i vardagssituationer då man inte har a) en fläckig madrass att ligga på eller b) en mässingsstång att hålla sig i. Okej, jag älskar att klä mig trashigt och skanky, men jag känner inget akut behov av att just mina skor ska skrika ut "jag har enkelbiljett till närmsta buske" - det kan jag säga själv om det skulle kännas relevant.

Min bön till de designers som kommer att avgöra vad vi ska ha på oss 2010 (dvs de som ritar reakläderna åt H&M, VILA, Ichi och Object) är att för helvete låta oss slippa åttiotalet, denna mardröm efter en middag på en självdöd gris. Speciellt vill jag slippa ännu fler saker i melon-orange. Och hor-skor som jag inte kan gå i. Vad hände med alla zombieslaktardojorna som fanns i höstas, varför kan de inte komma på rean?

Fashion ephemera

2010-01-01T08:00:00.003+01:00

God morgon och välkommen till 2010! Alla dina synder är förlåtna, alla dumheter du gjorde förra året är utsuddade, och du kommer automatiskt att bli en ny och bättre människa än under 2009. Faktum är att 2009 kommer att gå till historien som världens sämsta år, lite sämre än alla andra, lite tråkigare, lite gråare och fattigare.

För dig som tror att retro kommer att vara fortsatt stort även i år, kan jag presentera en gammal goding: Second life. Jag ska inte ens börja jiddra om hur sjukt töntigt det är med Second life, kanske världens enda MMO utan RPG och som alltså inte handlar om ett skit annat än att du kan spendera osynliga pengar och flyga till Carl Bildts not so secret mansion istället för att gå... Och jag kan fortfarande inte sluta häpna över hur detta var det absolut enda onlinetjafset som vår föräldrageneration gjorde ett lamt och patetiskt försök att ta till sig. Bwaha. Bwahahaha.

Men. Det finns ett litet men. Så här långt gånget i pjocessen har det såklart hunnit ploppa upp tusen nya sätt att göra av med dina Linden dolares, do I smell an evil empire, yesh, men folk sitter själfklart och skinnar som idjoter äfven här. På http://fashionfeedofsl.com/ kan man gloata japs/VK/inspirerade outfits tills man spyr, och inte bara över det faktum att"hair", "skin" och "eyes" står med i uppräkningen bredvid tröjorna och skorna. En rutten pust av det som kunde ha blitt ett tjusigt Snow Crash-verse, men istället havererade i ringpärmar, konsumtion och administration. Eh.

Det som är så najs med de här grejerna - förutom att de i många fall är jetefina - är att man MÅSTE göra dem själv om man nu ska ha dem. Vem vill köpa en pixeltröja, ett jäla skin? Jag vill ju ha dehära grejerna själv, inte på min förmodade avatar. Gott om inspiration alltså, för den som är händig med symaskinen. Hep!

FOTD modell "dagisfaktoid"

2009-12-31T08:00:00.006+01:00

Den som sa att man inte fick blanda råsa och rött var en tråkig jävel som förtjänar att skämmas. Den som sa att man inte fick blanda råsa, rött, lila, orange och gult måste ha varit nyss nedkommen från en snedtripp och bör inte vinna något gehör öht. Lotta var den som först utrotade den här gamla dagisfaktoiden om vilka färger som "skär sig", och jag är henne evigt tacksam för det. Man gör så mycket dumt av gammal vana. Man undviker så mycket roligt av gammal vana.

Lessee what the Hello Kitty-paletten Devil Eyes kan göra. Här är den utan någon som helst primer - mycket snällt pålagd. Det känns inget vidare med silikonprajmer när det är så kallt och mitt skinn är så torrt.

On the truten - Russian Red, mitt enda precious MAC-läpstips. On the Kotten - min nya fina lila hoodie som det står Tornado Alley på. Bra, för jag gillar tornados. In the håret - Sunsilks Anti-flat-guck. Fast min flarra är blå.

EOTD prik prik

2009-12-30T08:00:00.001+01:00

Quickie mellan alla ärenden här, jag är sjukt sugen på att smygflörta lite med det förflutna och har beställt svartvita candycanes från Odium. Fixa fint hår, yay det. Men feg som jag är blir det löstagbart, mespott-kott.

Men då kan man alltid svartspackla sig ein bisschen, dagens EOTD är ett skevt eko från den tiden när svart kajal var allt man behövde. Stand by, det blir fler improviserade, kladdiga eyepieces inom kort.

The mud and the blood and the beer

2009-12-29T08:00:00.001+01:00

Neh, bara the mud. Sent omsider hakar även Kotten på trenden med leriga clawfinishes, och handlar VLDs majsiga greige för 35 spänn (!) på åleeens. Det är svårt att fånga den här tvekiga färgen på bild. I vissa ljus är den blå, i andra brun, i andra lila eller grå. Den plockar upp vad man har på sig i övrigt, just nu sitter jag med en syrénlila hoodie och jäser, och då är lacket följdriktigt syrénlilagreigeflrrrrmp.... Anyhow, me like.

Ja, du ser ju själv. Annan lampa. Annan lampa igen. Frack, om jag väntade tills det blidde bra sol skulle det bara visa ännu en möjlighet, inget definivt. Go find out yerself.

Wait for the haul

2009-12-28T08:00:00.001+01:00

Sjukt trött, just kommit hem från Stockholm. Det är då fan att man måste BO i stan för att kunna passa den där jäla outleten på Drottninggatan, buäää... MEN för att trösta mig har jag låtit mig bli suckered av Nancy som tyckte att vi skulle sambeställa från Cherry Culture.

Vi insåg rätt snappt att det skulle bli flera kilo (= garanteeerat tullhelvete) om vi gick ihop, så då gjorde vi varsin beställning. Exakt hur vi gjorde den ursäkten för oss själva, att "vi skulle ju handla för att den andra skulle handla så att vi kunde dela på frakten, men nu kan vi inte handla ihop men nu gör vi det var för sig i alla fall", det är jag inte helt hundra på, men ja, eh. Jag behöver ingen som uppmuntrar mitt missbruk! Neherå, det klarar jag själv!

Som vanligt blir det en massa stuff (en del falsies och en massa clawpolish) från NYX och LA Colors, men jag önskar verkligen att de kunde skärpa sig med färgproverna på den jäkla sidan, för det är tamfan det sämsta jag har sett i den vägen. Och jag är för lat för att orka följa upp allt lika bra som Nancy gör, och googla märke+färgnamn+"review"/"swatch" - men för dig som ids är det kanske ett informationstips som jag borde vidarebefordra.

EOTD flamenco fizz

2009-12-27T08:00:00.000+01:00

Världens snabbaste sotning idag bara, MUS MS / Flamenco som är ett schitbra komplement när man inte vill köra med svart, och Cherry Fizz, ett utgånget råsch från Everyday Minerals som jag fick en whooping jätteburk av från Nancy, och som jag brukar använda som highlighter eller enda skugga de dagar jag är lat. Den kommer aldrig att ta slut, I swear! På kinden - Passionate Pink från MUS, ja ni vet.

Egentligen gillar jag inte när folk (jag själv) postar EOTDer som bara är en diffus upprepning av något mörkt i en form som alla redan sett hundra gånger, så jag ska försöka kompensera det genom att upprepa följande. Allt som är allround är bra. Allt som är allround är bra. Allt som är allround är bra. För hundra år sen - innan jag hade läst några hundra Frida - gick jag fortfarande på att man kunde göra "Pandoras mejkapp med bara en enda penna", var den brun eller silverfärgad? Jag kanske har nämnt det här förut? Idag skulle jag säga att den där "enda grejen" man kan göra hela rundan med är typ ett krämråsch, eller ett riktigt högpigmenterat puderråsch+lypsyl. Multitasking i sminklådan is go. Jag minns fortfarande med skräck den dagen jag stod inne på universitetets toalett, bakfull som ett ägg och försökte dölja spåren av mina härjningar med hjälp av det enda jag hade i väskan efter nattens bortamatch - ett rävrödbrunt, glittrigt läppstift. Behöver jag säga att jag satt längst bak under hela föreläsningen, och inte svarade på en enda fråga?

Passionate pink

2009-12-26T08:00:00.000+01:00

Nu har jag verkligen lyckats avhålla mig från att bunkra mer mejk inför den kommande apokalypsen ganska länge, spexiellt med tanke på den förestående atombollen av smink som kommer att ramla ner här efter jul. Eh!

Men idag var det jetesynd om kotten när hon hasade från jobbet till jymmet och snön ba RRRRÖÖÖÄÄÄÄHHHHH och man ba eeeeeeeh iiiiiiiiih och rätt vad det var stod jag på Mejkappstår och ba jahaaaaa..... Och pling så hade jag MUS Blush i Passionate Pink i handen och världen kändes som en bättre och rättvisare plats.

Jag kan säga att jävlar vicket drag det är i den här dosan. Om den var en sprit skulle den vara en sån där oljig tequila med röd plastkapsyl som man dricker och sen blir det svart och så vaknar man i Tijuana tre dagar senare iförd vadarstövlar med en ödlesvans fastknuten om magen och en bandspelare fasttejpad i ansiktet.

Färgåtergivningen i min kamera är som sagt lite si och så - den är inte så här chockrosa utan mattare - men det här ENDA draget med en pissig platt pensel som normalt sett aldrig plockar upp någon färg, skvallrar ändå om payoffen. Det ser ut som om jag har skurit mig själv, och det går fan inte bort! Det här måste vara något av det mest högpigmenterade som MUS säljer, holy smoke! En ondskefull barbie-kusin till East som inte heller går av för hackor. Får jag rekommendera lätt hand vid applikationen, annars får du skylla dig själv.

EOTD Morbid spajk

2009-12-25T08:00:00.000+01:00

Sanna som driver Brite Bird hade för ett par veckor sen en jetefin mejk där hon hade ritat twigs en bra bit ifrån ögat. Trots att jag både letat igenom hela bloggen och dessutom mailat henne kan vi inte spåra bilden, men det var hur som helst något av det mest nyskapande jag sett på länge. Jag är sjukt trött på att alltid rita samma former runt ögat, det har jag ju redan gnällt om, men det här kändes fräscht. Omedelbar verkställan, alltså.

Nu såg jag att hon hade gjort en liknande manöver igen, med lite mer av allt än i den första versionen jag såg, men ändå mindre än i Color Me Crazy-inlägget. Fina det, oh yes.
Och hur blev det på hemmafronten? Jag har fortfarande inte lyckats pricka exakt var jag vill ha strecket i globlinjen - det ultimta vore om det försvann när ögat är helt öppet, samtidigt som jag inte vill ha det på ett ställe där det kan smeta ut sig. Om man blinkar tiotusen gånger så brukar det ju bli så, hur mycket man än prajmar.

Här har jag använt mitt hemkörda pigment Morbid som underlag, och först fegritat de svarta linjerna med kajalpenna för att den fylla i dem med Face Sthlm Precision Eyeliner som ger ett stramare resultat men är sjukt svår att få bort. Har även testat twigtricket på en skirare råsa skugga och jag tycker verkligen att det funkar utan att se för målat ut.

Obs att den heldragna linjen liksom försvinner när man tittar upp. Leskit! Men fuktionellt.

Ååååå så hela fejan så att ni får se min apsnygga blöt i håret när det är minusgrader-frissa! Hurra för mössa, säger jag bara. Dags att plocka fram mors gamla rävlurpa ur gaberåben igen. Aha!

Mini H&M Haul och Mega-rant

2009-12-24T08:00:00.000+01:00

God jul! Jag hoppas att du sitter proppmätt hemma hos någon du tycker om, och har smitit iväg en stund för att "gå ditt varv" på nätet för att ha något att göra mellan paketöppning och nästa störtdykning ner i den där paketen med After Eight som ni fick av din fantasilösa kusin.

Lite konsumtion då, kanske? Andras konsumtion? Det bästa med "nyshopppat"-tips på bloggar tycker jag är att man får en förhandsrecension av pjodukten. Men på jääävligt tajt andraplats kommer det faktum att när man står i affären härnäst och får syn på något som man sett goda ting om i en blogg så känns det inte som ett impulsköp (fast det är det) eftersom man visst sett och tänkt på prylen innan. Och det är nästan lika okej som att ha bestämt att man ska gå och handla den, och ha budgeterat för den, om det nu är en dyr grej.

Förresten är det alltid roligare att läsa sågningar. Fast det gäller kanske framförallt film och vin. Jag är helt rudis på vin och dricker med glädje saker som man blir fort full av - Quod erat demonstrandum nu i Lund förra helgen, ursäkta allihop! Men skönhetsbloggarna brukar vara jävligt roliga när de ska till att dissa. "Det känns som att man har ett lager plast i ansiktet..." "Jag ser ut som en psykotisk sexclown i det här röda läppstiftet", ah me...

Men herregud, jag kommer av mig. Jag har handlat på H&M. Det var ju det jag skulle säga. Sorry. Och det här är prylar som man garanterat inte behöver budgetera för - för trettinie spänn styck är de cheap-o tillåme för kedjan som vi alla verkar ha ett kluvet hatkärleksförhållande till. Speciellt med tanke på att nämnda kedja verkar ha drabbats av storhetsvansinne och hybris och numera tar SJUTTI spänn för sina resident kvartetter. Men herregud! Vicka tror ni att ni äääär?

Jag trodde att jag hade syndat klart i Hello Kittyträsket för den här gången, men den lilla jävla katten måste ha räknat sina marknadsandelar extra noga i år och kommit fram till att det inte räckte med dess globala onda imperium - nu är det dags att börja göra bra smink även åt de sura jävlarna som är för snåla för att handla på MAC, och suga in fler addicts i spiralen. Ni vet väl att Tolkien först tänkte döpa sin superskurk till Sanrio? Neh, tänkte väl inte det.

Nu finns iaf två små paletter med de skitsöta ängeldjävelkattaporna, en "vit" och en svart, "Angel eyes" och "Devil eyes" - gissa vilken som är vilken - fast de är båda svarta eftersom ingen vill köpa sminkförpackningar av vit plast nuförtiden, vi lever inte på åttiotalet, så nejtack. (ELF, för helvete. Vi älskar er, men att mejka sig med era grejer känns lite som att gå till tandläkaren... jag bara väntar på att få höra någon säga "varsågod och spotta" i bakgrunden.) Jag köpte först den svarta paletten utan några större förhoppningar, och blev djupt överraskad över vicken ginormous payoff den bjöd på. Det är tydligen inte bara enstaka produkter som är pigmenterade i H&M-sortimentet numera. Jag minns när man fick gnida tills det blödde för att få någon färg alls, och det blev rätt tjatigt med "Crusted AB+" som enda råschfärg efter ett tag, även om jag var goffmupp.

They come with a teensy bow runt. Naww. Tänkt som julklapp, eh? Suckers, den är ju till mig! Pigmenteringen är sämre i den ljusa, föga förvånande, men det är helt ok drag i framför allt de gröna och blå tonerna i den mörka paletten, spexiellt över UDPP som jag testade på. Går man hem med de här behöver man iaf inte känna sig luurad.

H&M har också släppt en ny lippie, Lip Tint. Första gången jag såg det i affärden fanns bara de två tråkiga färgerna kvar (det finns fyra), bäscht och mesrosa. Jag ville ju ha CP-orange och skrikskärt, (Help 2 find Mr Right och Dream on Baby) men putt fick jag. De hade kommit "igår" och nu var de "slut", jo tjena. Som om inte megakorporationen har ett lager stort som Sörmland i varje butik, bemannat av ompalompier som viker L.O.G.G-tichörtar hela dagen och får betalt i kaffebönor??! Bruden var helt enkelt för lat att åka ner till sublevel 89 i racoon city under butiken och hämta det jag ville ha, det är min teori. Några dagar senare fanns det i alla fall. Vilken skam att faktiskt bevaka en pjodukt på H&M! The consumer shame!

Lip Tint är lite udda i konsistensen, och också den rejält pigmenterad. För att vara H&M då. Gunket i burken lider av en diskret, äckelframkallande lukt av melon som jag inbillar mig är ett verksamt feromon för att locka till sig fjortiskillar, vilket skulle förklara melonstankens omåttliga popularitet bland fjortistjejer. Det känns vaxigare än vanliga såsiga lippies och blir ganska matt på truten. Bra där, ett lite fastare stain som faktiskt syns! Jag gillar't. Som ni ser har jag redan börjat gräva mig ner i mitten, varför börjar man alltid i mitten? Om ni lyckas få er lokala uttråkade håämmbud att gå ner och pesta ompalompierna, så är det här en vinnare, I say. Och man får en storjävla bytta för pengarna. Jag noterar att även den förtjusande Saint Bella har bunkrat samma byttor.

Hursom. God jul på dig, cookie! Hoppas att du har fått många roliga paket och att du inte utsätts för allt för mycket socialt tvång. Vi hörs imorgon!

Bodypaint

2009-12-23T08:00:00.000+01:00

En period vad vi helt cp och ritade på oss hela tiden. Jag hade några stora burkar med Warpaint från Fudge som vad jag vet inte säljs längre, men de tog aldrig slut och till slut gav jag nog bort dem. Frågan är vem som fick dem? De kanske är hos Anders.

Det var inte som att vi målade nåt seriöst eller så, vi bara kladdade hela tiden. Det var ju så varmt i den där jävla kollektivlägenheten att alla gick runt halvnakna i typ mössa och kalsonger och inget mer, men lite extra ryggrad (som här ovan på Johannes) eller några tusenfotingar kunde man ju alltid kosta på sig. Soffan var ändå så ful att det inte gjorde något om den blev förstörd. Och man kunde förstås skrämma och förvirra folk också, som när vi fick en ny inneboende och Martin ägnade hela första kvällen som killen bodde där åt att måla ett svinstort kabbalaträd på mina boobies. Bwahahaha.

Dävill

2009-12-22T08:00:00.000+01:00

En kväll när jag fortfarande bodde i Umeå dök P upp hemma hos mig och hade bråttom och ville bli djävul. Hornen blev rätt sugiga, men det var veldi roligt att bygga ett skägg åt honom. Han hade liksom typ ett litet skägg, men inte de där Craig David/Nosferatustrecken som man måste ha typ...päls...för att kunna odla ut. Ergo brun skugga på platt pensel and boom! Plus diverse övertydlig konturering, pojken skulle ju vistas i kolmörker så ni kan ju själva tänka hur overdone det här blev med blixt. Okej, NU ska jag sluta spamma er med homemade SFX.

Ryskt gruvfyllo

2009-12-21T08:00:00.000+01:00

Okej, jag ska snart sluta spamma er med SFX-inlägg: måste bara visa Anders snygga fyllo "Albin" från halloween. Namnmössan är pricken över ööööh. För att ni ska ha något att jämföra med lägger jag med en bild där han är osminkad och ser ut ungefär som vanligt (med undantag för prinsesskronan) längst ner...

Fler masker från Fantasmagoria

2009-12-20T08:00:00.000+01:00

Jag gräver djupt i bildbanken nu eftersom jag inte köper något för tillfället, jag vill liksom inte handla något innan mitt mega paint set kommer till jul...Och det är så mörkt ute att alla bilder man tar blir crap, så jag är lagom osugen på att sminka mig också... Jag har redan lagt upp bilder från Fantasmagoria när jag skrev om fejktatuerings-utskriftspapper, men nu tänkte jag visa lite av de andras masker.

Snejk, the one and only. Med en mask som det var grymt svårt att dricka i.

Kristinas ljuvliga mask hade äkta små svamptickor på sig. "Jag tänkte på en sjuttonhundratalsdam som somnat i skogen, och vaknat upp i vår tid..." Det finns en fantastisk klänning till också, men den har jag tyvärr ingen bild på. Den skymtar i bakgrunden på en av bilderna i inlägget om tatueringspapper.

Beate, förgylld för kvällen.

Yours truly, varför blir allt jag tar i till åttiotal? Örhängen från Ninda. Frisyr från helvetet.

Håkan. Döyden. Lite läskigt är det allt.

Tanja. Tyvärr syns inte hennes fina harlekingadd.

SnabelPadster. Mask från trolltrumman.

Grisen, postiljonen och den köttätande kaninen

2009-12-19T08:00:00.009+01:00

Här är diverse bilder från inspelningen av Kunskapens Pris, från dagarna då vi filmade i en svinkall fabrikslokal i Jonsered 2006. Det är bland annat Anders som ligger bakom Chrome Cobra som gjort filmen, och med tanke på alla mutanter och skummisar som skulle vara med, så fanns det gott om fina masker och kostymer.

Anders lägger sista handen vid lillasysters kostym, hon var med i rollen som muterad, köttätande kanin.

Här har hon fått komma ut ut kaninhuvudet, märkbart lättad.

Markus som slugt spelardjur med snabel.

Peter fixar Thomas prisjägartryne.

Färdigekiperad!

Yours truly som postiljon, redo att förråda alla sidor samtidigt.
Inga mutationer dock. Men en jäkla snygg hatt!

Konungen och likätaren

2009-12-18T08:00:00.007+01:00

Fint att vara tillbaka efter en välbehövlig bloggpaus! Inför helgen kommer ett temaskov med specialeffekter och teatermask.

Min mamma bygger utställningar, och var jätteförtjust i en idé hon fick inför basutställningen om Uddevalla på Bohusläns museum. Karl XII blev skjuten i skallen av folk som var innerligt trötta på kriget, så långt är alla med, men det ni kanske inte har hört är att han balsamerades i Uddevalla av fältskären Melchior Neumann. Mor tänkte sig att konungens lik skulle ligga som i ett stort tittskåp, bakom ett litet svartmålat fönster i väggen. Scary!

Ibland blir folk rädda för den här installationen. En gång var det en liten flicka som blev så rädd att hon kräktes på golvet i utställningen. Hennes mamma blev arg, och min mamma fick komma och skrapa med foten och be om ursäkt. Efteråt var hon euforisk: "Jag har nått höjdpunkten på min karriär! Tänk att beröra någon så mycket att de kräks! Det kommer hon aldrig att glömma!"

De som har byggt den döde kungen är killarna på Chrome Cobra - ett förträffligt attributmakarföretag.

Jag tänkte också passa på att visa den fina likätarmasken som var med i A Shoggoth on the Roof under H.P. Lovecraftkonventet Miskatonicon 2005. Jag hittade en gammal bild och kunde inte låta bli att ha med den här. När man sminkar in den här masken ordentligt under håret och fixar skarvarna med latex blir den förbluffande klädsam. Jag har hittills inte träffat någon som inte blivit djupt charmerad av den. Att de här två alstren kanske även med fördel skulle kunna kombineras, låter jag läsaren filosofera över på egen hand.

Minisemester

2009-12-14T15:08:00.001+01:00

Jag tar en kort paus och är tillbaka igen på fredag. Måste landa på fötterna. Och hinna slakta lite zombies. Puss!

Mixa & matcha

2009-12-13T08:00:00.000+01:00

Jag kan inte hålla mig, jag måste börja blanda nuuu! *Testing testing*

En del vardera av EMs Glass bottom boat, Dark Soul och NYX Jade-pigment - och så röra lite i en burk. Inget som helst munskydd eller för den delen sprit nu, det är bara en test så det får gå. (Och jag ser för mig hur jag rev bort siftern från den där Archetype-burken innan jag hade läst om hur farligt det var att andas in mineralpigment, och bara Waaaaww över hur fint solen glittrade i den karamellfärgade stoftpelaren som steg upp ur burken i form av ett skiletthuvve.)

När jag har rört klart (förvånansvärt lite arbete, jag inbillade mig att de skulle vara svåra att blanda) sitter jag med en svartbaserad, supermetallicglittrig kall petroleumgrön, som jag garanterat kommer att använda senast imorgon. Yesh! Jag döper dig lilla nya färg till Morbid.

Swatchad på ingenting, till vänster, och på UDPP till höger.