fredag 2 april 2010

Eye Candy



En av de där berümda sminkböckerna som jag ändå köpte förra året var Linda Masons Eye Candy. Den verkade ha så god renommé på bloggarna att jag tänkte amenvafaanokejrå, och dessutom var den inte speciellt dyr.

Eye Candy fokuserar på ögonskugga, vilket jag tycker är jättebra - jag är inte ett dugg hjälpt av en massa foundationtips som ändå inte funkar för mig personligen. De flesta som orkar bry sig om det här med mejk har väl ändå letat sig fram till en rutin som passar deras hudtyp, plånbok och engagemangsnivå, så även om en bok innehåller tjugo (glest textade) sidor om foundation är chansen liten att där står något som passar just en själv. Och vem orkar prova allt för att se vad som funkar? Bättre fråga i affären, tacksåmycket!

Eye Candy ligger på en bra medelnivå med tydliga genomgångar, och har tillräckligt mycket text för att jag inte ska bli irriterad och känna mig som om jag läser en pekbok. Något som är enormt frustrerande med vissa sminkböcker är att de liksom utgår ifrån att läsaren är djupt ointresserad av att läsa text, och hellre vill titta på bilder, vilket jag gissar bottnar i en föreställning om att den som gillar smink är ointellektuell och korkad. Eller så vill böckerna likna reklam. Men vill jag se sminkreklam kan jag bläddra i en veckotidning, capisce?

Linda Mason ger alltså förvånansvärt mycket kött på benen, även om boken är i mycket behändigt format. Jag gillar hennes texter. Däremot är vi inte sams, Linda och jag, om vad som är lönt att visa. Det är synd att nästan alla sminkningar i första halvan av boken i praktiken är helt osynliga, men det går ju att byta ut färgerna. Och det är synd att många av dem inte varierar sig så mycket, utan mest handlar om att vara avantgardistisk genom att måla en grön prick eller en blå fyrkant nånstans runt ögat. Ibland kan det se lite barnsligt ut med de här stora kladdiga färgfälten, eller med hennes till synes slumpmässigt matchade kulörer som ofta bara dyker upp som en chunky eyeliner. Jag hade kunnat måla ett grönt streck under ögat utan att behöva se det i en bok först, ok? Å andra sidan har jag inte sett nån annan som är så förtjust i geometriska former i relation till sminket, och det känns rätt uppfriskande.

Det jag har att säga emot Eye Candy är att den har en lite trist underton av förståndighet, "ha gärna smink men inte för mycket, speciellt inte om du är ung..." Boken har väldigt unga modeller som nästan utan undantag är i tonåren, och när snart sagt varje genomgång avslutas med ett snusförnuftigt "topped off with yellow lipgloss" blir jag trööööööött. Vaddå yellow lipgloss? Om truten sken som en sol på dem så ok, men nu råkar det innebära att glosset inte syns. Alls. Tips från mamma hör liksom inte hemma i den här genren.

Jag blir inte peppad av det här på samma sätt som av Kevyn Aucoins böcker att göra något dramatiskt varje gång jag hugger tag i puderdosan, men till vardags är Eye Candy helt ok som inspirationskälla. Och ibland kan man ju ta det lugnt, jag kanske inte gör någon en tjänst genom att försöka kanalisera Sarah Bernhardt en regnig tisdag. Jag måste nog börja kopiera bilder så exakt jag kan, och inte tänka att "det där var ju fint men jag kan variera den lite", och sen trilla ner bland samma gamla färger som jag alltid använder, för att "de utgör min personliga variation"...

2 kommentarer:

  1. Personligen tror jag att den dag som är bäst för att kanalisera Sarah Bernhardt är just en regnig tisdag. Alla kan ju sminka på till fest men världen behöver färg och glamour även en vanlig vardag.

    SvaraRadera
  2. Wow this eye candy looks awesome. It really looks pretty good thank you for sharing this

    SvaraRadera